- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
827-828

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regent ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Regent. Se Regera.

Regenten. Se Diamant, sp. 1145, och Filip, franska
prinsar 2.

Regentsen. Se Kommunitetet och Köpenhamns
universitet,
sp. 433.

Regent’s park [ridjents pak]. Se London, sp. 65.

Regentstycke (Holl. regentenstuk, af regent
i betydelsen föreståndare, styrelsemedlem),
porträttgrupp, framställande medlemmarna af
ett skyttegilles eller någon annan korporations
styrelse, vanligen samlade till gemensam förhandling
eller annan sysselsättning. Dessa
»regentstycken» intaga en betydelsefull plats bland den
holländska konstens alster och motsvara på visst sätt
historiemålningarna inom andra konstskolor. Särskildt
berömd för sina framställningar af detta slag är Frans
Hals. Jämväl Rembrandts berömda verk »Den anatomiska
föreläsningen», »Nattvakten» och »De staalmeesters»
äro i sjelfva verket sådana regentstycken.

Regenwalde, stad i preuss. regeringsområdet
Stettin (Pommern), vid kustfloden Rega. 3,370
innev. (1880). Tillverkning af landtbruksmaskiner.

Regera (Lat. regere, egentl. rikta), styra; leda en
stats angelägenheter; vara herskare; väsnas, föra
stoj. – Regent, styresman för en monarkisk stat,
statschef; tillförordnad utöfvare af monarkens
myndighet (t. ex. kronprinsen-regenten);
landsherre. – Regentskap,
riksföreståndareskap.

Regering (af Lat. regere, styra, af rex, konung),
styrelse, högsta ledning af ett samhälles, en
stats angelägenheter. – Statsr. Med regering
betecknas först och främst sjelfva verksamheten,
som tillhör högsta maktens utöfvare, betraktad
såsom skild å ena sidan från högsta domsrättens
utöfning och å andra sidan från den maktutöfning,
som tillkommer representationen allena eller
tillsammans med den, som har högsta ledningen inom
en stat. Derjämte bör regeringsverksamheten såsom
högsta ledningen af statsverksamheten skiljas från
den mer i detalj gående, efter ändamålen eller
verksamhetsområdena sig i olika grenar fördelande
förvaltningsverksamheten. (Dock saknas ej exempel
derpå att territorialförvaltningen kallas regering,
t. ex. landtregeringen i Sverige, provinsialregering
i preussiska staten.) Vidare afses med regering den
tid, under hvilken en bestämd person utöfvat denna
verksamhet. Slutligen förstås med regering äfven den
personlighet
(vare sig individuel eller kollektiv),
som utöfvar högsta makten inom en stat. I
folkrättslig mening begagnas ordet regering för att
beteckna den staten representerande personligheten,
oberoende af styrelsesättet. Ehuruväl ordet regering
med hänsyn till sitt ursprung och det monarkiska
styrelsesättet egentligen betecknar monarken och hans
styrelse, begagnas det äfven inom republiker för den
verkställande maktens innehafvare (i Schweiz’ grundlag
t. ex. benämnes denna »Förbundsregering»). Med hänsyn
till det inflytande, som rådkammaren, ministèren,
utöfvar på styrelsen inom den konstitutionella
monarkien, användes ordet
äfven på regenten och hans råd, tillsammans betraktade
såsom ett kollektivt helt, och i analogi dermed
förekommer ordet regering såsom benämning på en
af hela rådkammaren eller vissa dess medlemmar
sammansatt styrelsemyndighet, som i vanliga fall
inträder, när konungen är förhindrad att utöfva
styrelsen. (Jfr Interimsregering och Tillförordnad
regering
.) I Norge nyttjas uttrycket regjering
på den afdelning af statsrådet, åt hvilken konungen
under sin frånvaro från Norge öfverlåter rikets
inre styrelse inom de gränser han föreskrifver. I
den konstitutionella staten plägar äfven det för
regeringens förande ansvariga rådet eller ministèren
i motsats till
den ansvarsfrie monarken såsom en
från honom, särskild kollektiv personlighet kallas
regering, för hvilken uppfattning talesättet K. M:ts
regering om ministèren, statsrådet, tjenar till bevis.
H. L. R.

Regeringsform (Lat. forma regiminis, styrelseform),
statsr., är liktydigt med statsförfattning,
konstitution, grundlag l. (såsom benämningen
är i Riksaktens ingress) regeringslag, emedan
en bland statsförfattningens uppgifter är att
angifva statsmaktens organisation, åligganden och
rättigheter och dermed sammanhörande styrelsesätt. –
I Sverige nyttjades benämningen regeringsform till
en början om den förvaltningsstadga och instruktion
för förmyndareregeringen, som utfärdades 1634 och
fick några tillägg 1660. I betydelse af en konungens
och ständernas ömsesidiga pligter och rättigheter
ordnande lag framträdde ordet först 1719, hvarefter
lagarna – konstitutionerna – af liknande natur 1720
och 1772 så benämndes (se vidare Grundlag, sp. 76
o. f.). Benämningen regeringsform har slutligen i
svensk statsrätt, hvars huvudbestämmelser utvecklats
i fyra grundlagar, tillagts den bland dessa, hvilken
fastställdes d. 6 Juni 1809 och, såsom det heter
i K. M:ts memorial d. 2 Juni 1809 med förslag till
regeringsform, skall utgöra grundlagen för rikets
styrelse. Med afseende på tillkomst och innehåll
framträder regeringsformen såsom den första och
förnämsta af våra nu gällande grundlagar. Denna dess
egenskap har blifvit ytterligare bekräftad genom
bestämmelsen i dess § 85, som i afseende på de öfriga
grundlagarna säger, att de i öfverensstämmelse med de
grundsatser, som i denna regeringsform bestämmas,
af Riksdagen och konungen gemensamt komma att
fastställas, hvadan dessa ega i förhållande till
R. F. en sekundär betydelse och utgöra supplement till
densamma. Denna R. F. har sin rot i svenska folkets
städse bevarade frihet och representativa makt. Dess
bestämmelser så till innehåll som ordningsföljd
hafva visserligen i ej ringa mån sin belysning och
förklaring i förutvarande regeringsformers stadganden,
men de äro tillika lämpade efter den utveckling
statsrätten hade ernått på den tid, då grundlagen
författades. Regeringsformen är byggd på de grunder,
som då ansågos betryggande för samhällets bestånd
och lagbundna utveckling, och dessa grunder äro ännu
bibehållna. De förändringar, som åtskilliga af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:31:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfam/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free