Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regent ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fastlandet och omgifves i v. af Tyrrhenska hafvet och
Messinasundet, i ö. af Joniska hafvet. Areal
3,924 qvkm. 375,528 innev. (1881). –
4. Hufvudstad i sistnämnda provins, vid
Messinasundet och kustjernvägen. 23,682
innev. (1881). Ärkebiskopssäte. Stadens omgifningar
äro bekanta för sin rika växtlighet och sin
naturskönhet, förhöjd genom den motliggande
sicilianska kusten med berget Etna, och klimatet är
så mildt, att dadelpalmens frukter stundom mogna. Den
gamla staden förstördes nästan fullständigt genom
det stora jordskalfvet 1783, och den nuv. har
derför ett modernt utseende, med breda, reguliera
gator. Vigtigaste näringsgrenarna äro tillverkning
af essencer och välluktande vatten, sidenvaror samt
vantar, mössor o. dyl. af byssus, hvilka jämte
olivolja, sydfrukter och vin exporteras. R. är
forntidens Rhegion (Rhegium).
Reggio [re’ddsjå], hertig af. Se Oudinot.
Regie [-sji], Fr. régie, egentl. förvaltning,
sammanfattningen af de göromål, som åligga en regissör
(se d. o.) vid en teater; ledning.
Regierungsbezirk [-gir-]. Se Regeringsområde.
Regillo [-djillå]. Se Pordenone 1.
Regillus, en forntida liten sjö i Latium, ö. om Rom,
nedanför Tusculum. Såsom sjöns plats, hvilken ej är
med säkerhet känd, har uppgifvits dels dalsänkningen
Cornufelle, några tiotal km. från Frascati, dels
äfven dalen Isidoro, båda nu torra. Vid R. stod
enligt fornsägnerna, 496 f. Kr. eller något annat
närliggande år, en drabbning mellan romarna och
latinerna, hvilka senare under anförande af Octavius
Mamilius från Tusculum sökte på tronen återuppsätta
dennes svärfader, den fördrifne romerske konungen
Tarquinius. Berättelsen om slaget är sammanväfd med
myt och saga, hvilket framgår bl. a. af den gängse
sägen att två himmelska ynglingar på hvita hästar
– dioskurerna – skulle hafva kämpat i romarnas
led och sedan i Rom förkunnat slagets utgång.
R. Tdh.
Regim (-sjim; Fr. régime, Lat. regimen), styrelse,
förvaltning, styrelsesätt, regeringssätt; gramm.,
ett ords ställning såsom styrdt af ett annat ord;
med., föreskrift med afseende på diet, lefnadssätt,
medikament m. m. Jfr Ancien régime.
Regin, Nord. mytol., son af Redmar och broder till
Fafne. När den sistnämnde hade dräpt sin fader,
för att sönerna skulle komma i besittning af hans
guld, fordrade R.. att Fafne skulle skifta bytet
med honom. Fafne vägrade och hotade att dräpa äfven
R. Fafne förvandlade sig till en orm och rufvade
öfver sin skatt på Gnitaheden. R. begaf sig till
konung Hjelprek och uppfostrade der Sigurd, en son
af Sigmund, Völsungs son, och af Hjärdis, Ölimes
dotter. Åt Sigurd smidde R. det skarpa svärdet Gram
och uppmanade honom att dräpa Fafne. Sigurd utförde
detta dåd; då fordrade R. i broderbot, att Sigurd
skulle steka ormens hjerta och gifva honom. Då Sigurd
stekte hjertat, råkade han att bränna sig på fingret,
som var besudladt af blod från
hjertat, och när detta blod kom på Sigurds tunga,
förstod han foglalåt, som hördes i ett närstående
träd. Foglarna uppenbarade, att R. var svekfullt
sinnad mot Sigurd, och att det vore klokast för Sigurd
att döda R. Sigurd efterkom uppmaningen och dräpte
R. Th. W.
Regina, Lat., drottning.
Reginlef, Nord. mytol., en af de i Eddan omnämnda
valkyrjorna.
Regino, tysk krönikeskrifvare, 892–899 abbot i
Prüms kloster, d. i Trier 915, författade en krönika
(omfattande tiden från Kristi födelse till 906), som
länge var den bästa verldshistoria man hade att
tillgå, och som af Pertz utgifvits i »Monum. Germ.»
(I, 1826). Fortsättningen af krönikan (till år 967)
är sannolikt utarbetad af ärkebiskop Adalbert i
Magdeburg.
Regiomontanus, Johannes, tysk matematiker
och astronom, född d. 6 Juni 1436 i eller
invid Königsberg i Franken (nu i hertigdömet
Sachsen-Koburg) och uppkallad efter denna orts
latiniserade namn (han hette egentligen Müller;
fadern var mjölnare), studerade först i Leipzig,
sedan under Peuerbachs ledning i Wien, der han 1458
började föreläsa i matematiska ämnen. På inbjudning
af kardinal Bessarion åtföljde han denne 1461 till
Rom, hufvudsakligen för att der genom studium af
grekiska språket förbereda sig till utgifvande af
Ptolemaios’ »Almagest». R. stannade uti Italien flere
år under vistelse i olika städer, bland andra Padua,
hvarest han äfven föreläste i matematik. Till följd
af stridigheter med en literär antagonist, Georg af
Trapezunt, lemnade han 1468 Rom och återvände till
Wien, hvarifrån han dock snart begaf sig till Ungern
och inträdde i konung Mattias Corvinus’ tjenst. På
grund af de oroliga tiderna öfverflyttade han 1471
till Nürnberg, der han genom den rike patriciern
Bernhard Walthers frikostighet sattes i stånd
att anlägga ett astronomiskt observatorium med
dyrbara instrument, en mekanisk verkstad för deras
förfärdigande samt ett boktryckeri. Sysselsatt med
astronomiska observationer och literära arbeten
lefde han der till 1475, då han af påfven Sixtus IV
kallades till Rom för att biträda vid genomförande
af den tilltänkta kalenderreformen, och afled der
redan d. 6 Juli 1476, enligt en uppgift af pesten,
enligt en annan afdagatagen genom gift. Under sin
korta lefnad hann R. fullborda och utgifva flere
arbeten, men ännu flere sådana voro vid hans död
outgifna, af dem några endast delvis fullbordade,
andra blott planlagda. Icke häller hans afsigt att
jämte sina egna arbeten utgifva en samling af de
förnämsta äldre matematikers arbeten hann sättas i
verket. Hans vetenskapliga qvarlåtenskap öfvergick
i den ofvannämnde Walthers ego, efter hvilkens död
den skingrades och delvis förstördes; en del utgafs
dock af Schöner och Werner. – Såsom matematiker
har R. i främsta rummet inlagt stora förtjenster
om trigonometrien. Genom sin skrift De triangulis
omnimodis (utg. af Schöner 1533) gaf han åt denna gren
af matematiken en ny form, hvilken delvis bibehållits
ända till våra dagar. Inom den plana trigonometrien
uppställde han först det s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
