Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reglemente ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedermera förgäfves efterforskats. »Registra»
kallas ock de äldsta kopieböckerna öfver Gustaf I:s
utgående skrifvelser. De motsvara i hufvudsak hvad
som sedermera kallats riksregistratur (se
Registratur). Ehd.
Reglemente (Fr. règlement, af Lat. regula,
rättesnöre), stadga, föreskrift; en sammanfattning af
bestämmelser, som afse att ordna en institutions
eller korporations verksamhet eller vissa
förvaltningsförhållanden för öfrigt. Reglementen
kunna stiftas af K. M:t såsom ekonomisk
lagstiftare, t. ex. resereglementet, reglementen
för telegrambefordringen, för barnmorskor,
för sjömanshusen, för pensionsinrättningar,
för läroanstalter o. s. v. Reglementen kunna
uppgöras eller fastställas af lägre myndigheter,
som dertill erhållit befogenhet. Så utfärdar
t. ex. Kommersekollegium reglementen för begagnande af
kanaler och farleder, K. M:ts befallningshafvande
fastställer reglementen för sparbanker, för
städernas drätselkammare o. s. v. Slutligen
utfärdar riksdagen reglementen för riksbankens
och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning
samt framställer reglementariska föreskrifter med
afseende å sin egen verksamhet. Jfr Exercisreglemente
och Förordning. – Reglementera, genom detaljerade
bestämmelser ordna. – Reglementarisk, stödd på,
handlande efter detaljerade föreskrifter. K. H. B.
Regler (Fr. règles). Se Menstruation.
Reglera (Fr. régler, af Lat. regula, regel), ordna,
bringa ordning i, inrätta efter bestämda föreskrifter,
stadga, fastställa, bestämma. Jfr Löneregleringsnämnd.
Reglett (Fr. réglet, af Lat. regula, rättesnöre),
boktryckaret. Se Mellanslag.
Réglisse [-gli’ss], Fr. (förvrängn. af
Lat. liquiritia, lakritsrot), lakritspasta (se
d. o.).
Regn. Se Nederbörd och Vatten.
Regna, socken i Östergötlands län,
Finspånga läns härad. Areal 20,039 har. 2,170
innev. (1888). R. bildar ett konsistorielt pastorat
af 3:dje kl., Linköpings stift, Bergslags kontrakt.
Regnard [rönar], Jean François, fransk skald,
f. 1655, d. 1709, ärfde efter sin fader en betydlig
förmögenhet, som tillät honom att följa sin smak för
ett gladt och äfventyrligt lif. Vid unga år företog
han vidsträckta resor till de flesta land i Europa,
deribland äfven till Sverige och Lappland (1681). Då
han slutligen hade tröttnat vid dylika irrfärder, som
någon gång satt t. o. m. hans frihet och lif på spel,
återvände han till Frankrike, der han i sitt hotell
i Paris och på sitt slott Grillon (Seine et Oise)
delade sin tid mellan ett förnämt umgänge och literära
sysselsättningar. Ryktbarhet som författare tillvann
han sig särskildt genom sina dramatiska alster,
hvilka i oemotståndlig munterhet och sprittande
qvickhet täfla med Molières skapelser. De omfatta
arbeten såväl i obunden som i bunden form. De förra
bestå i allmänhet endast af putslustiga skisser,
som uppfördes inför en mindre nogräknad allmänhet
på Théâtre italien, t. ex. La descente d’arlequin
aux enfers (1689), L’homme à bonnes fortunes (1690),
La foire de Saint
Germain (1696) m. fl. De senare deremot, afsedda för
den förnäma verlden på Théâtre français, utgöra
kärnan af hans författareskap, såsom Le joueur
(1696; »Spelaren», 1793), Le distrait (1697;
»Den tankfulle», 1740), Les Ménechmes, ou les
frères jumeaux (1705; »Menechmerne eller de
tvänne lika bröder», 1768), Le légataire universel
(1708; »Universalarfvingen», 1825) m. fl. Dessa
sedemålningar, till större delen gripna ur de
borgerliga kretsarna, återgifva med ironiens bjertaste
färger alla de fel och lyten, som kännetecknade
det franska samhället under Ludvig XIV:s senare
regeringsår, bl. a. böjelsen för spel och njutning,
skrymteriet i ord och handling, processlystnaden,
vidskepelsen och många andra. I flere af sina
stycken har R. lyckligt följt sina föregångare,
både franska och italienska författare. Till hans
literära verk höra äfven åtskilliga förträffligt
skrifna Epîtres och Satires. De svagaste af hans
arbeten äro hans reseberättelser, som utkommo först
flere år efter hans död. Voyage de Sùede (1731) och
Voyage de Laponie (s. å.) skildra hans vistelse i
Norden och det utmärkta emottagande, som bereddes
honom i vårt land (se härom »Ny illustr. tidn.»,
1888). Jfr R. Mahrenholtz: »Jean François Regnard. Ein
lebensskizze» (1887). J. M-r.
Regnaud de Saint-Jean d’Angély [renå dö säng sjang
dangsjeli’]. 1. Michel Louis Etienne, grefve,
fransk politiker, f. 1762, blef 1789 ledamot af
nationalförsamlingen, der han gjorde sig känd
såsom Voltaire-beundrare och tidningsman. För
det bistånd han d. 18 Brunaire år VIII (9
Nov. 1799) lemnade Bonaparte belönades han med
generalprokuratorsämbete (1804), grefvetitel (1808)
och plats såsom statssekreterare för kejserliga
huset. Efter Napoleons fall ville han närma sig
bourbonerna, men blef trots sitt lysande loftal
öfver Ludvig XVIII tillbakavisad, och efter »Hundra
dagarna», hvarunder han åter tog Napoleons parti,
dömdes han till landsflykt. Han begaf sig till
Nord-Amerika, återvände efter 1819 års amnesti, men
afled samma natt, som han ankom till Paris, d. 10
Mars 1819. R. invaldes 1803 i Franska akademien. –
2. Auguste Michel Marie Etienne, grefve de R.,
marskalk af Frankrike, den föregåendes son, f. 1794,
gjorde sin skola i de senare Napoleonska krigen
(1812–15), landsförvisades efter bourbonernas andra
återkomst, deltog derpå som frivillig i Greklands
frihetskamp och fick 1829 åter inträda i fransk
tjenst. Såsom divisionsgeneral deltog han i 1849 års
expedition emot Rom. Han slöt sig tidigt till prins
Napoleon, var d. 9–24 Jan. 1851 krigsminister och
blef 1854 chef för gardeskåren, som han gaf en utmärkt
organisation. Han var sedermera med i Krimkriget och
i italienska kriget, 1859, hvarunder han efter slaget
vid Magenta fick marskalksstafven till belöning för
sin lysande strid kring Naviglio. 1869 tog R. afsked
ur krigstjensten och dog 1870. Alltsedan Jan. 1852
var han medlem af senaten.
Kj.
Regnault [rönå], Jean Baptiste, fransk målare, f. i
Paris 1754, d. derst. 1829, vistades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
