- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
839-840

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reglemente ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Amerika från sitt tionde till sitt femtonde år,
då han återkom till Paris och började studera
måleri. Han lutade först åt 1700-talets lätta smak,
men kom snart till Rom och rycktes med af tidens
lust för antiken. Det verk, med hvilket han slöt
sig till reformatorerna enligt antik förebild, var
Achillevs uppfostras af Cheiron (1783, nu i Louvre),
i hvilket dock spåras en sträfvan att förena den
antika formrenheten med behag i rörelse och färg,
en sträfvan, som han sedan sökte fullfölja i motsats
till David. Han var också en af de få, som vid
sidan af denne mästare kunde göra anspråk på någon
framstående rang, och som omkring sig församlade en
skola, ur hvilken längre fram ryktbara konstnärer
utgingo. Och dock kunde han icke undandraga sig
Davids inflytande, t. ex. i De tre gracerna (1798)
och i Kleopatras död (1799), som äro rent plastiskt
tänkta. Men derjämte hade han icke glömt intrycken
från Italien, såsom man kan finna af Nedtagningen
från korset
(1789), i hvilket arbete han slöt sig till
Caracci. Slutligen fann han en föreningspunkt mellan
sin ursprungliga lust för 1700-talets lätta konst
och tidens smak för antiken i sådana framställningar
som Venus’ toalett och Paris dom, med hvilka han
gjorde lycka. Karakteristiskt for honom är, att
han under Napoleon fick beställning på »Napoleons
triumf», hvilken efter bourbonernas återkomst
förvandlades till Det triumferande Frankrike.
C. R. N.

Regnault [rönå]. 1. Henri Victor R., fransk
fysiker, född i Aachen 1810, studerade 1830–32
vid Polytekniska skolan och ingick derefter vid
bergsstaten. Han blef professor 1840 i kemi vid
Polytekniska skolan och 1841 i fysik vid Collége de
France. 1847 utnämndes han derjämte till »ingénieur
en chef» inom ett af grufdistrikten och 1854
till direktör vid kejserliga porslinsfabriken i
Sèvres. 1840 blef R. ledamot af Institutet. Han var
äfven ledamot af Svenska vetenskapsakademien (1851)
och Vet. societeten i Upsala (s. å.). Död i Paris
1878. R. gjorde de mest omfattande undersökningar
af vattenångans spänstighet vid olika temperaturer,
äfvenså för de mättade ångorna af alkohol, eter
m. fl. Han bestämde olika kroppars specifika värme
och flytande kroppars afdunstningsvärme. Enligt hans
åsigt förändras ej en metalls specifika värme, när
den ingår i en legering. Han konstruerade en apparat
för att noggrannare än förut undersöka vätskors
sammantrycklighet och visade, att Mariotte’s
lag ej är fullt riktig ens för de s. k. permanenta
gaserna, utan att afvikelserna ökas med trycket. Han
förbättrade metoderna för undersökning af gasers
täthet och specifika vigt och konstruerade en
volumenometer för att bestämma specifika vigten och
volymen hos fasta kroppar. Äfven gjorde han vigtiga
undersökningar af ljudets fortplantningshastighet
i luft och en del gaser och begagnade vid några af
dessa försök de då nyanlagda vattenledningsrören
i Paris. R:s flesta vetenskapliga afhandlingar
äro publicerade i »Annales de physique et de
chimie». Särskildt utgaf han en illustrerad Cours
élémentaire de chimie
(4
bd, 1849–50; 14:de uppl. 1871), som öfversatts på
flere språk. – 2. Alexandre Georges Henri R.,
fransk målare, den föregående» son, f. i Paris 1843,
tillkämpade sig 1866 det romerska priset och gjorde
derefter studier uti Italien, Spanien och Marokko. Vid
utbrottet af fransk-tyska kriget 1870 inträdde han i
nationalgardets led, och i träffningen vid Buzenval
d. 19 Jan. 1871 ljöt han en förtidig död. R. var en
glänsande koloristisk förmåga med mycket sinne för
det karakteristiska och for öfrigt en kall realism i
uppfattningen. Hans mest uppseendeväckande målningar
äro Ryttareporträtt af general Prim, Judit, Salome
och Morisk afrättning i Granada. 1. H. W. W.

Regnbandet. Se Regnlinien.

Regnby. Se By, sjöv.

Regnbåge (T. regenbogen, Fr. arc-en-ciel), meteor., är
ett i flere sjatteringar färgadt, cirkelformigt band,
som visar sig åt motsatt håll mot solen, så ofta regn
faller under solsken. Tänker man sig en rät linie OZ
(se fig.)

illustration placeholder


dragen genom solen och åskådarens öga, så träffar denna
linie bandets medelpunkt. Färgerna äro så ordnade,
att hvarje färg löper utefter hela bandets längd,
medan de särskilda färgerna intaga sina platser
bredvid hvarandra i bandets tvärriktning. Utåt
begränsas bandet af den röda färgen, inåt af den
violetta, och de mellanliggande färgerna följa
samma ordning som i solspektrum. Cirkelbågarna,
som gå genom b och a i figuren, angifva läget af de
båda gränsfärgerna, rödt och violett. Vinkeln bOZ
till den röda färgen är 42° 2’, vinkeln aOZ till den
violetta 40° 16’. (Regnbågens färger äro ej enkla
såsom solspektrets, utan i någon mån blandade med
hvarandra, hvarför man ej häller i regnbågen finner
alla i solspektrum urskiljbara färgnyanser. Oegentligt
är derför att kalla de färger, af hvilka solspektrum
består, för »regnbågsfärger».) Fenomenet uppkommer,
såsom redan Newton visat, derigenom att ett knippe
solstrålar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:31:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfam/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free