- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
849-850

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regress ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

multiplicerar korsvis 96 med 7 och 24 med -35,
hvarigenom talen 672 och -840 uppkomma, samt
subtraherar det senare talet från det förra,
d. v. s. adderar 672 och 840. Denna summa 1512
dividerar man med skilnaden mellan 7 och -35,
d. v. s. 42, och erhåller derigenom det sökta talet
36. Metoden innebär här en lösning af ekvationen ax
+ b = c genom att successivt antaga x vara lika
med två godtyckliga storheter e och e2 samt sedan
uttrycka det rätta värdet under formen
e1 (c - ae2 - b) - e2 (c - ae1 - b)
x = –––––––––––––––––––––,
c - ae2 - b - (c - ae1 - b)

hvilket uttryck efter reduktionen befinnes vara
lika med
c - b
––
a

d. v. s. det värde, som
omedelbart erhålles genom lösningen af eqvationen
ax + b = c.

Spår till regula falsi med ett antaget tal finnes
redan hos egypterna, in en först hos den indiske
matematikern Aryabhatta (f. 476) uppträder den under
den sedermera brukliga formen. Den öfvergick sedan
till den arabiska matematiken, der äfven regula
falsi med två antagna tal tillades af Muhammed ibn
Mûsâ (omkr. 800) och reproducerades af Ibn Albanna
(f. omkr. 1250) under namnet »vågskålsmetoden»,
samt från araberna till Vesterlandet, der Leonardo
Pisano (omkr. 1200) utförligt behandlade det senare
räknesättet under namnet »regula elchatayn». Den
fick sedan plats i alla utförligare räkneböcker
och ansågs såsom det förnämsta och konstrikaste af
alla deri behandlade räknesätt; ännu mot slutet
af 1700-talet förekom den i en svensk aritmetik
(Agrelius’). Då emellertid regula falsi i sak blott
lemnar en på omvägar erhållen lösning af en första
gradens eqvation, har den genom eqvationsteoriens
utveckling blifvit öfverflödig och eger således numera
blott historiskt värde. G. E.

Regulares, Lat., kallas inom katolska kyrkan alla,
som aflagt löfte på att lefva efter en viss religiös
regel, följaktligen de, som tillhöra en andlig orden
eller kongregation. Jfr Regulier.

Regularitet (af Lat. regula, rättesnöre),
regelbundenhet, regelmässighet.

Regulator (af Lat. regulare, ordna) benämnes
i allmänhet en anordning, afsedd att utjämna
en föränderlig rörelse, ett vexlande tryck,
en temperatur, en elektrisk ströms styrka eller
potentialskilnad o. s. v., så att de förändringar,
som ega rum, icke öfverstiga vissa gränser. Man
har sålunda regulatorer för kraftmaskiner,
för gasers tryck (se Gas, sp. 915), för vätskors
utströmning, för temperaturen i rum, för flere slags
arbetsmaskiner, för elektriska belysningsanläggningar,
för vissa slags elektriska lampor m. m. Svänghjulet,
som så allmänt begagnas vid maskiner, är att
betrakta såsom en regulator. Vid ångmaskiner och
äfven vid andra kraftmaskiner benämner man likväl
särskildt regulator en sjelfverkande mekanism,
hvarmed tillströmningen af ångan, vattnet eller
i allmänhet det motoriska ämnet utjämnas, så att
maskinens hastighet blifver nära oföränderlig,
om ock ångtryck, vattentryck,
motstånd o. s. v. undergå betydande
vexlingar. Regulatorerna för kraftmaskinerna äro
af flere olika slag. Ojämförligt mest använda
äro centrifugalregulatorer (se d. o.). Vid
åtskilliga tillfällen gör man för utjämning af
hastigheten vid maskiner och apparater bruk af
vindhjulsregulatorer, som grunda sig derpå att
luftens motstånd vid en kropps rörelse växer i större
förhållande än hastigheten. En sådan regulator
är ett roterande hjul, hvilket sättes i rörelse
af den maskin eller apparat, som skall regleras.
G. R. D.

Regulatorer (Eng. regulators, »ordnare») kallade
sig ett hemligt sällskap, som stiftades i Arkansas i
Nord-Amerika på 1830-talet för att råda bot för de
många förbrytelserna mot eganderätten, i synnerhet
häststölder. Sällskapets medlemmar förforo enligt
lynchlagen mot de brottslige och lyckades utrota
ofoget. Äfven i andra slafstater uppträdde dylika
sällskap.

Regulidae. Se Kungsfoglarna.

Regulier [-iär], Fr. (af Lat. regularis),
regelbunden, regelmässig, punktlig. –
Regulier-(regular-)abbot. Se Abbot. – Reguliera
trupper,
ett lands efter en bestämd plan
organiserade, öfvade, beklädda och utrustade trupper
(i Sverige t. ex. stam och beväring), i mots. till de
irreguliera. – Reguliert presterskap, presterskap,
som tillhör någon andlig orden (i mots. till det
sekulära). Jfr Irregulier och Regulares.

Regulus (Lat., egentl. »liten konung»,
herskare). 1. Astron. Se Cor leonis. –
2. Metallurg. Se Jernprof. – 3. Zool. Se
Kungsfoglarna.

Regulus, Marcus Atilius, romersk fältherre, var konsul
första gången 267 f. Kr. och stred då med framgång
mot sallentinerna. För andra gången konsul 256,
sändes han jämte sin ämbetsbroder L. Manlius Vulso
med en stark flotta och krigshär till Afrika. Efter
en afgörande seger öfver kartagernas flotta vid
Eknomos på södra kusten af Sicilien landstego
romarna vid Clupea och härjade derifrån det afrikanska
landet. Efter någon tid återsändes en del af hären
under Vulso. R. qvarstannade med 15,000 man fotfolk
och 500 ryttare. Han hade i början stor framgång;
fienderna blefvo slagna i fält, städerna intogos,
R. uppslog sitt läger nära hufvudstaden vid Tunes,
och Kartago bad om fred. Men då alltför hårda vilkor
uppställdes, beslöto fienderna att anstränga sig
till det yttersta. En del af hären på Sicilien
återkom, numidiska ryttareskaror samlades, och
grekiska legosoldater under anförande af spartanen
Xanthippos värfvades. Nu dukade R. under, hären
blef tillintetgjord och han sjelf fången. R. dog
i fångenskapen, man vet ej när. Den vanliga
berättelsen lyder, att han vid ett tillfälle (251
eller 241) skulle hafva, blifvit jämte kartagiska
sändebud skickad till Rom för att medla fred,
men dervid fått aflägga ed på att återvända, om
han misslyckades. R. skulle emellertid i Rom hafva
afstyrkt freden och vid återkomsten till Kartago
blifvit under grymma qval aflifvad. Denna berättelse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:32:32 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfam/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free