Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regress ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans studier, och 1795 auskultant vid Åbo hofrätt
samt öfverflyttade 1797 till Stockholm, hvarest han
tjenstgjorde vid Justitierevisionsexpeditionen. 1805
vardt han adjungerad ledamot af Åbo hofrätt, der han
1807 befordrades till assessor. R:s statsmannabana
begynte 1808, då han af Åbo hofrätt utsågs till
dess representant i den s. k. finska deputationen
(se d. o.). Till följd af ett benbrott hindrad att
taga del i deputationens gemensamma uppträdande i
Petersburg, åtnöjde han sig med att vid ankomsten
till nämnda stad inlemna en promemoria, innehållande
frågor angående justitieärendenas gång under de
förändrade förhållandena, hvarpå ett särskildt
kejserligt svar afgafs. Vid en audiens hos kejsar
Alexander I vann han genom sitt distinguerade väsende
dennes välvilja och användes derefter af honom såsom
en ständig rådgifvare vid de organisationsåtgärder,
som föranleddes af Finlands förening med Ryssland. Han
utsågs 1809 till adjoint hos föredraganden för de
finska ärendena i Petersburg, Mikael Speranski,
hvarjämte han s. å. blef anställd såsom tjenstgörande
hos kejsaren i och för finska regeringsärenden. Vid
Borgå landtdag var han visserligen icke ledamot af
ridderskapet och adeln, men deltog i utarbetandet af
de kejserliga propositionerna och af de förklaringar,
som kejsaren under landtdagens lopp afgaf,
samt verkade såsom medlem af den komité, hvilken
under landtdagens lopp utarbetade förslag till ett
högsta styrelseverk för Finland. I Okt. 1809 blef
han ledamot af den då upprättade kommissionen för
finländska ärenden i Petersburg. Varmt tillgifven
Sverige, hade R. med sorg sett fädernebygden
lösryckas från förbindelsen med moderlandet och
arbetade på att, äfven efter skilsmässan från
detta, det gamla samhällsskicket så vidt möjligt
skulle upprätthållas. Ett lojalt iakttagande af
förpligtelserna mot den nye herskaren ansåg han vara
ett hufvudvilkor för vinnandet af detta syfte. R.,
som 1810 förordnades till biträde åt prokuratorn
i regeringskonseljen och 1811 blef hofrättsråd,
utnämndes d. 7 Nov. s. å. till statssekreterare
vid den nyinrättade komitén för finska ärenden i
Petersburg. G. M. Armfelt var komiténs ordförande,
men den hufvudsakliga arbetsbördan hvilade på
R. Ännu mera inflytelserik blef hans ställning,
sedan Armfelt, som R., utan att vara blind för hans
fel, högt värderade, 1814 aflidit och efterträdts af
K. v. Troil. Denne var nämligen sedan 1818 tjenstledig
och fick afsked 1821, hvarigenom R. blef Finlands
närmaste representant vid tronen. Den finska komitén
i Petersburg upplöstes 1826. 1834 erhöll R. förändrad
titel: ministerstatssekreterare. Under Alexander I:s
regering åtnjöt R. den af honom beundrade monarkens
orubbade förtroende, men hade likväl ej ringa
svårigheter att bekämpa. Den reaktionära anda, som
mot slutet af Alexander I:s tid gjorde sig gällande,
verkade hämmande äfven på Finlands förhållanden;
bl. a. strandade ett förslag till ständernas
sammankallande, som han med värme omfattat. Omedelbart
efter kejsar Nikolaus’ tronbestigning utverkade han,
att denne undertecknade sin regentförsäkran till Finlands innevånare. Han
berättas vid detta tillfälle, med handen på
papperet, hafva yttrat de manliga orden: Sire,
tout ou rien (»allt eller intet»). R. åtnjöt icke
kejsar Nikolaus’ gunst i samma mån som Alexander
I:s. Isynnerhet sedan den mäktige furst Mensjikov
1831 blifvit utnämnd till Finlands generalguvernör,
fann han sitt inflytande försvagadt. Om misströstan
vittnar bl. a. hans 1826 väckta förslag att de tre
Keksholmska häraden äfvensom några nära Petersburg
belägna finska socknar, hvilka hört till det 1811
med storfurstendömet förenade s. k. Gamla Finland,
skulle skiljas från Finland och öfverlemnas åt
Ryssland; han trodde nämligen, att dessa områden
aldrig kunde blifva annat än främmande för det
öfriga landet. Förslaget ledde icke till någon
åtgärd. Men om han äfven någon gång såg framtiden
mörk, upprätthöll han dock med fasthet och takt
Finlands lagenliga ställning samt medverkade till
det ekonomiska framåtskridande, som under epoken egde
rum. Data rörande Finlands utveckling under decenniet
1826–36 har R. sammanställt i Underdånig berättelse
angående storfurstendömet Finlands tillstånd och
förvaltning ifrån och med 1826 intill närvarande tid
(1836). Såsom föredragande hos kansleren bevakade
R. sedan 1816 i Petersburg det finska universitetets
bästa. Han upphöjdes 1826 i grefligt stånd. R. afled
i Petersburg d. 8 Mars 1841. För medel, som insamlats
genom allmän subskription, slogs 1844 en minnesmedalj
öfver honom. R. efterlemnade på franska affattade
anteckningar med titeln »Souvenirs de ma vie». Utdrag
ur dem ingå i R. Castréns biografi öfver R., införd
i »Skildringar ur Finlands nyare historia». M. G. S.
Rehfues, Philipp Joseph von, tysk skriftställare,
f. i Tübingen 1779, tillbragte flere år uti Italien,
blef 1807 bibliotekarie hos kronprins Vilhelm af
Würtemberg, 1819 kurator för Bonns universitet,
i hvars stiftande han haft en väsentlig andel, och
upphöjdes 1826 i ärftligt preussiskt adelsstånd. Han
dog 1843 på sitt gods i Siebengebirge. Genom skriften
Reden an das deutsche volk (1813–14) gjorde R. sin
insats i Tysklands befrielsekrig. Han författade
dessutom resebeskrifningar och några historiska
romaner, bland hvilka i synnerhet Scipio Cicala (1832;
2:dra uppl. 1841) är ett diktverk af rang.
Rehme. Se Oeynhausen.
Rehn, Jean Erik, arkitekt, gravör, ornamentist,
född d. 18 Maj 1717, ingick vid fortifikationen och
blef der löjtnant-dessinatör. Såsom skicklig tecknare
fick han med offentligt understöd resa till Paris
omkr. 1740 för att der lära »skedvattensgravyren»
(etsningskonsten) hos den skicklige Le Bas. Under
dennes ledning utförde han ej få arbeten, som
vittna om säker teckning och en djerf teknik. Dit
höra Recueil de divers animaux de chasse, efter
teckningar af Oudry, ett par jagtscener efter
Hondius, planscherna öfver Ulrika Eleonoras bisättning
och begrafning, efter Hårleman m. fl. De flesta af
dessa blad öfverarbetades med grafstickel af Le
Bas. Sannolikt studerade R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
