Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reicha ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Reichenbach. 1. Stad i preussiska
regeringsomr. Breslau (Schlesien), 15
km. s. ö. om Schweidnitz. 7,368
innev. (1885). Bomullsindustri. Historisk betydelse
har staden erhållit genom den af preussarna under
hertigen af Bevern vunna segern öfver österrikarna,
anförda af Daun och fältmarskalklöjtnanten Beck, d. 16
Aug. 1762, samt genom kongressen och konventionen
d. 27 Juli 1790 mellan Preussen och Österrike,
hvarvid äfven sändebud från Polen, England och
Holland närvoro, och hvarvid Österrike förklarade sig
villigt att sluta fred med Porten på vilkor af status
quo. Preussen misslyckades i sin sträfvan att få Thorn
och Danzig, och upprätthållandet af Österrikiska
Nederländernas författning beslöts. I R. höllos
vidare underhandlingar i Juni 1813 mellan England,
Ryssland och Preussen, genom hvilka England d. 14 och
15 s. m. förband sig att med subsidier understödja de
båda andra makterna i kampen mot Napoleon. – 2. Stad
i preuss. regeringsomr. Liegnitz (Schlesien),
nära sachsiska gränsen och vid
Görlitz–Dresden-jernvägen. Omkr. 2,000 innev. Vid
de förenade preussarnas och ryssarnas återtåg till
Schlesien från slagfältet vid Bautzen stod d. 22
Maj 1813 vid byn Markersdorf nära R. en fäktning
mellan de förbundnes eftertrupp och de efterföljande
fransmännen och sachsarna. Preussarna nödgades utrymma
sin ställning, men Napoleon förlorade sin vän Duroc. –
3. Stad i sachsiska kretsen Zwickau, nära gränsen till
Reuss-Greiz. 18,406 innev. (1885). Textilindustri.
Reichenbach. 1. Georg von R., tysk vetenskaplig
instrumentmakare, f. 1772, d. 1826, var bajersk
artilleriofficer. Tillsammans med urmakaren
J. Liebherr och ämbetsmannen Utzschneider upprättade
han 1804 tvänne berömda mekaniska institut i München
och Benediktbeuren. Det senare arbetade sedermera
på två afdelningar, en mekanisk under ledning af
R. och efter dennes död af Ertel samt en optisk
under ledning af Utzschneider och Fraunhofer samt,
efter den senares död, af Merz. Bland de uppfinningar
på instrumentkonstruktionens område, som förlänade
Reichenbachska institutet dess berömdhet, må nämnas
en delningsmaskin, medelst hvilken gradering
på en normalcirkel lätt kan öfverföras på andra
cirklar, meridiancirkeln (föreslagen af Römer),
sådan den i sina hufvuddrag ännu i dag konstrueras,
samt det solidt byggda eqvatorealet. – 2. Karl
von R., friherre, tysk kemist och industriidkare,
f. i Stuttgart 1788, d. i Leipzig 1869, vann filos.
doktorsgrad i Tübingen och anlade i Baden ett
jernverk samt stora träkolningsugnar. I samband med
kolningen framställde han ättiksyra och tjära samt
upptäckte i destillationsprodukterna kreosotet,
paraffinen m. fl. dittills okända ämnen. Sedermera
inrättade han i Österrike flere mekaniska verkstäder,
valsverk, en hvitbetssockerfabrik m. m. Han upphöjdes
1839 i würtembergskt friherrligt stånd. R. gaf bidrag
till kännedomen om meteorstenarnas natur och egde en
utmärkt samling af sådana stenar. Mest känd är han
dock genom sin upptäckt af det omtvistade magnetiska
ljusfenomenet od (se d. o.), om hvilket han skref
flere arbeten, bland
dem Der sensitive mensch und sein verhalten zum
ode (2 bd, 1854) och Die odische lohe (1867). –
3. Heinrich Gottlieb Ludwig R., tysk botanist
och zoolog, f. i Leipzig 1793, blef 1815 filos.
och 1817 med. doktor samt fick en e. o. professur
i medicin vid universitetet i Leipzig, men kallades
1820 till professor i naturalhistoria vid Dresdens
med.-kirurgiska akademi och föreståndare för
dervarande naturaliekabinett. R. ombildade
detta museum, och skapade Dresdens botaniska
trädgård. Död 1879. Såsom naturforskare var
R. en systematiker af den äldre skolan. I arbetena
Conspectus regni vegetabilis (1828), Flora germanica
excursoria (1830–32) och Handbuch des natürlichen
pflanzensystems (1837) utvecklade han sitt egendomliga
växtsystem, enligt hvilket växtriket indelades i 8 på
organens utveckling grundade klasser, ett system,
som väl kunde berömma sig af en viss enkelhet,
men som snart rönte mycket motstånd. R. var icke
växtfysiolog, men en örtkännare som få. Såsom
fytograf utmärkte han sig bl. a. genom praktverket
Icones florae germanicae (bd 1–12, 1834–70), till
hvilket han sjelf tecknat de flesta afbildningarna. På
zoologiens område hafva R:s arbeten Vollständigste
naturgeschichte der säugethiere und vögel (1836–54)
och Avium systema naturale (1849–55) förskaffat honom
ett aktadt namn. Intresserad entomolog, studerade
han med förkärlek de tvåvingade insekterna (Diptera)
och särskildt styngens grupp (Oestrida). På grund
af hela sin riktning bekämpade R. darwinismen och
andra nya strömningar inom vetenskapen. – R:s son,
Heinrich Gustav R., f. 1824, d. 1889 såsom direktör
för botaniska trädgården i Hamburg, gjorde sig
känd i synnerhet genom sina vetenskapliga arbeten
om orchidéerna. 1. K. B 3. O. T. S.
Reichenberg (Tsjech. Liberec), stad i norra
Böhmen, vid Neisse och flere jernvägslinier. 28,090
innev. (1880). R. är till storleken den tredje och
uti industrielt hänseende den första staden i landet
samt är särskildt medelpunkten för norra Böhmens
klädesindustri, hvilken i R. sysselsätter omkr. 7,000
arbetare och årligen tillverkar kläde för mer än 20
mill. kr. Äfven andra grenar af textilindustrien
äro representerade. – Staden var 1622–34 en af
Wallensteins besittningar och har efter hans
död tillhört familjerna Gallas och Clam-Gallas. I
tysk-österrikiska kriget 1866 var R. den egentliga,
utgångspunkten för prins Fredrik Karls operationer.
Reichenhall, stad och badort i bajerska
regeringsområdet Oberbayern, ligger i en
romantisk dal på 479 m. höjd öfver hafvet
vid floden Saale l. Saalach, 15 km. s. v. om
Salzburg och 13 km. n. v. om Berchtesgaden. 3,271
innev. (1880). R. eger flere rika saltkällor, hvilka,
lemna omkr. 115,000 ton salt årligen. Vattnet i några
af dessa är så starkt mättadt med salt (ända till
24 proc.), att det omedelbart ledes till pannorna,
hvaremot en del först undergår en afdunstningsprocess
i graderverken. R. utgör föreningspunkten för de
fyra stora bajerska saltverken (R., Berchtesgaden,
Traunstein och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
