- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
861-862

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reicha ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rosenheim), hvilka äro förenade genom rörledningar, som
hafva en längd af 75 km. Det öfverflödiga saltvattnet
ledes från Berchtesgaden till R. och derifrån till
Traunstein och Rosenheim, som eger större förråd
på bränsle till kokningen. Sedan 1846 är R. en i
synnerhet af nordtyskar och ryssar mycket besökt bad-
och kurort (omkr. 5,000 kurgäster årligen).

Reichensperger. 1. August R., tysk politiker,
konstskriftställare, f. 1808, var 1849–79
appellationsgerichtsråd i Köln. men egnade sig
derjämte åt konststudier (han är en bland de
förnämste förfäktarna af den »gotiska stilen»). På
den politiska banan har han intagit en bemärkt
plats såsom ledamot af tyska nationalförsamlingen
(1848), Erfartparlamentet (1850), preussiska
deputeradekammaren (1850–63), der han 1852 samlade
de katolske deputeradena till ett parti (sedan 1861
kalladt Centrumpartiet), samt af nordtyska och tyska
riksdagen (1867–84), der han var en af cheferna för
det klerikala centrumpartiet. Bland hans skrifter
må nämnas Die christlich-germanische baukunst (1852),
Phrasen und schlagwörter (1862; 3:de uppl. 1872). R:s
Parlamentarische reden utgåfvos 1858. – 2. Peter
Franz R.,
den föregåendes broder, f. 1810, blef 1850
appellationsgerichtsråd i Köln och var sedermera,
till 1879, obertribunalsråd i Berlin. R. var
medlem af preussiska nationalförsamlingen (1848)
och Erfurtparlamentet samt är sedan 1858 medlem
af preussiska deputeradekammaren och sedan 1867
af tyska riksdagen. Likasom sin broder tillhör han
centrumpartiet. Han har utgifvit bl. a. Erlebnisse
eines alten parlamentariers 1848
(1882).

Reichenwald, Kristian. Se Birch-Reichenwald.

Reichert, Karl Bogislaus, tysk anatom, f. 1811,
d. 1883, blef med. doktor 1836, professor i
anatomi i Dorpat 1843, i Breslau 1853 och i
Berlin 1858. R:s arbeten beröra hufvudsakligen
embryologien och histologien, bland hvilkas
ifrigaste och framgångsrikaste forskare han
räknas. Äfven inom menniskans gröfre anatomi
gjorde han värdefulla undersökningar. Strängt
konservativ i sina vetenskapliga åsigter, blef han
mot slutet af sin lefnad tämligen isolerad och delvis
tillbakasatt. Bland R:s vigtigare arbeten märkas:
Ueber die visceralbogen der wirbelthiere (1837),
Das entwicklungsleben im wirbelthierreiche (1840),
Der bau des menschlichen gehirnes (1859–61), Die
feinere anatomie der gehörschnecke
(1864). Jämte Du
Bois-Reymond utgaf han, efter J. Müllers död, »Archiv
für anatomie, physiologie und wissenschaftliche
medicin» (1859–77).

Reichshofen [-håf-], stad i Elsass-Lothringen,
området Unter-Elsass, vid jernvägen
Hagenau–Saargemünd, 43 km. n. om Strassburg. 3,011
innev. (1880). Jernindustri. Efter R. uppkalla
fransmännen vanligen slaget d. 6 Aug. 1870, hvilket
tyskarna gifvit namn efter staden Wörth (se d. o.).

Reichsmark. Se Mark och Myntsystem.

Reichstadt (Tsjech. Vákupy), stad i norra Böhmen,
ö. om Böhmisch-Leipa. Omkr. 2,000 innev. Kejsar Frans
I bestämde d. 16 Mars
1819, att slottet i R. med tillhörande herrskap,
som förut varit i Bajerns ego, och åtskilliga andra
gods i Böhmen, hvilket allt vid den tiden innehades
af storhertigen af Toscana, skulle vid hertigdömet
Luccas eventuella förening med Toscana tillfalla
kejsarens dotterson. Napoleon I:s son Napoleon
(se denne), som erhöll titel hertig af R. Denne,
som afled 1832, kom aldrig i besittning af godsen,
ty Lucca tillföll först 1847 Toscana. Sedan 1875 äro
godsen kejsar Frans Josefs privategendom.

Reichstadt, Napoleon Frans Karl Josef Bonaparte,
hertig af. Se Napoleon, 2.

Reid [rid], Thomas, skotsk filosof, f. 1710,
blef professor i moralfilosofi i Aberdeen 1752
och i Glasgow 1764. Död 1796. R. var grundläggare
af den riktning i den skotska filosofien, som
är känd under namnet »det sunda förståndets
filosofi». Emot skeptiska och subjektivistiska
riktningar i samtiden sökte han göra gällande, att
hos menniskan hvarje sinnesförnimmelse är åtföljd
af det sunda förståndets omedelbara omdöme om dess
objektiva giltighet och sanning. I detta förstånd,
lärde han, ligga vissa, i sig sjelfva giltiga axiom,
som utgöra förutsättningarna för all vetenskap. Till
dessa räknar han ock de moraliska sanningarna. R:s
vigtigaste arbeten äro Enquiry into the human mind
on the principles of common sense
(1764), Essays
on the intellectual powers of man
(1785) och Essays
on the active powers of the human mind
(1788). R:s
arbeten äro utgifna af Sir W. Hamilton 1852 (6:te
uppl. 1863). L. H. Å.

Reid [rid], Mayne, engelsk-amerikansk författare af
äventyrsböcker, f. 1818 i Ulster (Irland), öfvergaf
1838 sina påbörjade teologiska studier och for,
drifven af äfventyrslust, till Nord-Amerika, hvarest
han såsom jägare och köpman företog färder utmed Red
river och Missouri, dervid iakttagande indianers
och nybyggares lif, samt genomströfvade efter hand
unionens alla stater. Han deltog med utmärkelse
i kriget mot Mejico 1846–48 och utnämndes till
kapten. I sin republikanska ifver samlade han 1849
en friskara och inskeppade sig till Europa för att
sluta sig till Kossuths stridskrafter, men möttes i
Paris af underrättelsen att ungerska resningen var
kufvad och bosatte sig då i England samt började
skildra sina intryck och minnen i en lång följd
händelse- och dådrika berättelser, hvilka gjort
honom till en af den uppväxande manliga ungdomens
älsklingsförfattare. Hans alster utmärkas af enkel
intrig, naturtrohet och ofta prakt i skildringar jämte
en viss ton af sjelfupplefvadt. Reflexionerna äro
ej djupa, men trots sin kärfva form ofta vittnande
om känsla. Någon konstnärlig gestaltning af ämnet
kommer ej i fråga i dessa böcker. Hans två första,
Rifle rangers (1849) och Scalp hunters (1850), torde,
jämte The white chief (1855) och The quadroon (1856),
vara hans bästa. Sammanlagdt skref han omkr. 40
berättelser, bland hvilka öfver hälften finnes
öfversatt till svenska. R. dog i London 1883.

Reidgotaland säges på några ställen i norröna
skrifter vara det gamla namnet på Jutland. På

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:31:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfam/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free