- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
869-870

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rein ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

l’Inde et à la Chine (2 bd, 1846). Till de Slanes
edition af Abulfedas geografi skref R. en mästerlig
Introduction, skildrande geografiens historia
hos de orientaliska folken, jämte öfversättning,
2 bd (1837–48), och med Derenbourg utgaf han
en ny, kommenterad upplaga af de Sacy’s »Séances
de Hariri» (4 bd, 1847) samt med Michel: Dupont’s
»Roman de Mahomet» och Lulle’s »Livre de la loi au
sarrazin» (1831). Af hans många afhandlingar i
»Journal asiatique» och »Mémoires de l’académie
des inscriptions» förtjena särskildt nämnas
Sur le commencement et la fin du royaume de
la Mesène et de la Kharacène
(1862) samt Sur
les relations politiques et commerciales de
l’empire romarn avec l’Asie orientale
(1863).
H. A.

Reindel, Albert Christoph, tysk kopparstickare, f. i
Nürnberg 1784, d. derst. 1853, utbildade sig först
i Paris, men kom 1809 tillbaka till sin födelsestad,
der han restaurerade Schöner Brunnen så väl, att han
äfven erhöll förtroende med andra liknande arbeten
vid sidan af sin verksamhet som gravör. Såsom sådan
utförde han i liniemanér stick efter Peter Vischers
berömda Sebaldusgraf, efter Albrecht Dürer De fyra
apostlarna
m. m. Dessutom var han föreståndare
för konstelöjdskolan i Nürnberg och konservator
vid dervarande tafvelgalleri. Sträng teckning och
enkelt föredrag, som framhåller endast det väsentliga,
gifva hans stick bestående värde.

Reinecke, Karl Heinrich Karsten, tysk musiker,
f. 1824 i Altona, fick sin musikaliska utbildning
af sin fader och gjorde redan 1843 en konsertresa
såsom pianovirtuos till Sverige och Danmark, hvarest
han 1846–48 stannade såsom hofpianist hos Kristian
VIII. Efter ett besök i Paris blef han 1851 lärare
vid Kölns konservatorium, 1854 musikdirektor i Barmen,
1859 akademisk musikdirektor i Breslau samt
1860 kapellmästare för gewandhauskonserterna
och konservatorielärare i Leipzig, en ställning,
som icke hindrat honom att ofta göra konsertresor
(till Danmark, England, Schweiz o. s. v.). Som
kompositionslärare åtnjuter R. stort anseende.
Bland hans elever nämnas Bruch, Sullivan, Huber,
Riemann, Grieg, Svendsen samt svenskarna Hallen
och Hedenblad. Som pianist är han framförallt
en högt berömd Mozartspelare. Hans ofantligt
fruktsamma tonsättareverksamhet lider ofta brist
på både originalitet och inspiration, men utmärker
sig för fint musikalisk teknik, formsäkerhet
och klarhet. Han har komponerat operor (König
Manfred, Der vierjährige posten, Auf hohen befehl,
Ein abenteuer Händels
), kantatverk (Belsazar,
Hakon Jarl, Flucht nach Ägypten, Sommerbilder,
Schneewittchen, Dornröschen, Aschenbrödel, Die wilden
schwäne
), symfonier, uvertyrer (Dame Kobold, Aladin,
Friedensfeier, Festouverture, In memoriam
), diverse
kammarmusik, sonater och andra stycken för piano m. m.
A. L.

Reine-Claude [ränklåd], Fr. (plur. reines-claude),
»drottning Claudia», en plommonsort, hvars
franska namn i svenskan vanligen förvränges till
»renklor». Se Plommon.

Reineke Fuchs (Reineke Vos), T., »Mickel räf». Se
Djursagan.

Reinerz, stad i preussiska regeringsomr. Breslau
(Schlesien), 24 km. v. om Glatz, 556 m. öfver
hafvet. 3,326 innev. (1880). Straxt s. om staden
ligger Bad-R., en mycket besökt klimatisk kurort, med
8 kolsyrerika alkaliska jernkällor, stor badanstalt,
vasslekuranstalt m. m.

Reinhard [-hart], Martin, tysk reformator, från
Eitelstedt i Nedre Franken, var en lärjunge
af Karlstadt, kom i Okt. 1520 från Wittenbergs
universitet på konung Kristian II:s önskan till
Köpenhamn och arbetade ifrigt för reformationen
såväl genom disputationer vid universitetet som
genom predikningar. Redan i Febr. 1521 återvände
han till Wittenberg för att hemta medhjelpare,
men konungen afböjde hans återkomst till följd
af det motstånd reformationssträfvandena mött.
E. Ebg.

Reinhard [-hart], Franz Volkmar, tysk teolog
och predikant, f. 1753 i furstendömet Sulzbach,
d. i Dresden 1812, begynte, efter att hafva
studerat vid Wittenbergs universitet, 1777
sin akademiska lärareverksamhet såsom docent i
filosofi, i hvilken vetenskap han 1780 utnämndes
till e. o. professor. 1782 blef han ordinarie
professor i teologi vid samma universitet, 1784
derjämte prost vid slotts- och universitetskyrkan
samt ordinarie ledamot af konsistoriet. Sedan 1792
öfverhofpredikant och ledamot af öfverkonsistoriet i
Dresden, skapade han sig der rykte såsom en af sin
tids yppersta predikanter samt utöfvade äfven i öfrigt
en synnerligen kraftig och ingripande verksamhet
i Sachsens hela undervisningsväsende. Jämväl
tillsättandet af samtliga universitets-
och seminarielärareplatser lades i hans
hand. R. var en af de förnämste förkämparna för
den supranaturalistiska riktningen, som emot
rationalismen sökte häfda såväl den positiva kyrkotron
som bibelns gudomliga auktoritet. Hans predikningar
utgåfvos i 35 bd 1795–1812. J. H. B.

Reinhard [-hart], Karl Friedrich, grefve, fransk
diplomat, pär af Frankrike, f. 1761, var prestson
från Würtemberg och kom 1787 som informator till
Bordeaux. Der knöt han vänskap med flere bland
de sedermera så bekanta girondisterna, följde dem
1791 till Paris och fick genom dem anställning i
utrikesministeriet. Han blef sedermera divisionschef
derstädes (1793) samt envoyé och var under år 1799
utrikesminister i 2 1/2 månad. Under Napoleon beklädde
han å nyo envoyé-poster, blef efter bourbonernas
första restauration (1814) kanslidirektör i
utrikesministeriet, efter den andra (1815) statsråd,
grefve och gesandt vid Tyska förbundsdagen (1815–29)
samt var 1830–32 envoyé i Dresden. 1832 blef han
pär. Död 1837.

Reinhardsbrunn [-harts-], hertigens af Gotha
lustslott, 1 km. från Friedrichroda, i en af
de vackraste trakterna af Thüringerwald, med
härliga parkanläggningar. Det var ursprungligen ett
benediktinkloster, som, sedan det 1525 sköflats
under bondekriget, sekulariserades och förvandlades
till ett jagtslott. Det nuv. slottet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:28:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfam/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free