Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rekarne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högt skattadt arbete, Palaestina ex monumentis
veteribus illustrata (2 bd, 1714).
Relata refero, Lat., jag förtäljer (endast) hvad som
blifvit mig berättadt. Jfr Narrata refero.
Relatera (Fr. relater), berätta, förtälja, inberätta.
Relation (Lat. relatio), förhållande, gemenskap,
inbördes sammanhang mellan ting och personer;
sättet för predikatets refererande till subjektet
(utgör inom logiken en synpunkt för indelning
af omdömen; se Omdöme); förbindelse, beröring,
bekantskap; person, med hvilken man idkar umgänge
(relationer, inflytelserika bekantskaper); berättelse,
särskildt den redogörelse öfver en krigshandling,
som afgifves vid visst tillfälle, såsom dagligen af
för särskildt ändamål utsända afdelningår, efter en
strid af de trupper, som deltagit i densamma, eller
af detascherade afdelningar efter fullgjordt uppdrag.
Relativ (Lat. relativus), som hänför sig till
någonting annat, som hvilar på jämförelse mellan
föremål, som är eller gäller endast i förhållande
till något annat eller till vissa förutsättningar;
som ej har sin grund i sig sjelf, beroende, behäftad
med inskränkning, underkastad föränderlighetens
och tillfällighetens lag. Se vidare Relativum. –
Relativ folkmängd, folkmängdstäthet. Se
Befolkningsstatistiken, sp. 117. Relativitet,
egenskapen att vara relativ. – Relativt, jämförelsevis,
i viss mån, med inskränkning; i förhållande
(till). Jfr Absolut.
Relativum (Lat., »syftande på», »hänförande sig till»,
med underförst. verbum, ord), gramm., är en beteckning
för sådana ord (pronomina, af dem härledda adverb och
konjunktioner), som så förbinda satser med hvarandra,
att den af relativet inledda satsen uppfattas såsom
bisats, uttryckande olika slag af syntaktiska
förhållanden, såsom attribut, rums-, tids-,
orsaks-adverbial o. s. v. Vanligen förstås under
relativum relativt pronomen (se Pronomen). K. F. J.
Relaxantia l. endast laxantia, Lat., laxativ,
afförande medel (se d. o.).
Relaxation (Lat. relaxatio, lösgöring: befriande,
mildring). Se Inteckning, sp. 728.
Relaxationsmetoden, skeppsb., en af F. H. af
Chapman uppgjord konstruktionsmetod för att åt ett
fartygs undervattenskropp gifva den för välsegling
lämpligaste form. År 1794 utförde Chapman en mängd
(öfver 2,000) försök med olika formade kroppar för
att utröna hvilken form visade sig förorsaka minsta
motstånd vid kroppens rörelse i vatten. Bland de
resultat, hvilka erhöllos af dessa försök, var det
särskildt ett, som gaf anledning till uppkomsten af
den ifrågavarande konstruktionsmetoden. Chapman hade
nämligen funnit, att i hänseende till akterskeppets
form den kropp rönte minsta motstånd, hvars
akterskepps diagonaler gjorde 13° 17’ vinkel mot en
i diagonalens plan dragen horisontal linie. Detta
rön tillämpade han derför vid konstruktion af
fartyg på det sätt att han, så mycket möjligt var,
gjorde diagonalerna i och under fartygets låringar
rätliniga samt löpande i sådan riktning, som i det föregående
blifvit angifvet. En af dessa diagonaler kallade han
relaxationslinien, och hela metoden, som grundades
på tillämpningen af relaxationslinien. fick namn
af relaxationsmetoden. Ännu finnas väl i den
svenska flottan tre korvetter, Josephine (numera
ur tjenstbart stånd), Eugenie och Norrköping,
hvilka alla, fastän byggda långt efter Chapmans
tid, äro konstruerade efter relaxationsmetoden; men
t. o. m. Chapman sjelf föredrog den af honom senare
uppfunna paraboliska konstruktionsmetoden af det skäl
att tillämpningen af sistnämnda konstruktionsmetod
medförde lika godt resultat med afseende på
fartygets välsegling, men dessutom åtskilliga
mycket beaktansvärda fördelar i konstruktivt
hänseende. J. G. B.
Relaxera (Lat. relaocare, göra lös igen), nedspänna,
vederqvicka, mildra.
Relegation (Lat. relegatio), förvisning från
skola eller bildningsanstalt (jfr Consilium
och Förvisning). – Relegatio var i det gamla Rom
ursprungligen ett straff inom familjen, i det
att husfadern kunde förvisa barn och slafvar till
någon landtgård, der de hade att förrätta hårdt
arbete. Under kejsaretiden blefvo förvisning till
ett bestämdt ställe (deportatio) och förvisning
från ett ställe (vanligen Rom) vare sig med fritt
val af boningsort eller till någon viss plats
vanliga straff. Med relegationen var icke, såsom med
deportationen, förenad förlust af medborgarerätt eller
förmögenhet. – Relegera [-gera och-sjera], aflägsna,
förvisa lärjunge från läroverk eller högskola.
Relevera (Fr. relever), förhöja, upphjelpa.
Relief [-liä’ff], Fr. relief, Ital. rilievo
(af Lat. relevare, upphöja), »upphöjdt arbete»,
bildhuggeriarbete, der figurerna eller ornamenten
höja sig från ett gemensamt underlag, en bakgrund,
vid hvilken de äro fästa. Reliefen kan således liksom
en målning eller teckning ses från endast en sida, i
motsats till statyer och grupper, som äro fristående
och kunna ses från alla sidor. – När bilderna blott
föga höja sig öfver ytan, kallas framställningen
låg- eller plån-relief (basrelief, basso rilievo);
när de framträda med ungefär hälften af den fulla
rundningen, heter det hög-relief (haut-relief,
atto rilievo). För mellanliggande grader användes
rätt och slätt benämningen relief eller half relief
(demi-relief, mezzo rilievo). En öfvergång från
den enkla i sten, trä eller dyl. ristade eller
graverade konturteckningen till lågreliefer bilda de
s. k. koilanaglyferna (se d. o.), karakteristiska för
den egyptiska konsten. I motsats härtill förekomma
inom den senromerska liksom inom renaissancens konst
reliefer, i hvilka vissa delar, t. ex. hufvud, ben,
blommor o. s. v., äro utarbetade i full rundning och
således fritt höja sig från ytan. – Såsom en regel
inom hvarje konsthistorisk utvecklingsperiod kan
antagas, att reliefen fortskrider från låg till hög,
liksom att figurerna i början ställas i ett plan,
medan man sedermera söker genomföra en perspektivisk
anordning med figurerna af olika storlek å förgrund,
mellanplan och bakgrund. Exempel på det förra
kompositionssättet äro t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
