Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Remedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åsigter och särskildt den historisk-kritiska
riktningen af hans exegetiska studier omöjliggjorde
snart hvarje tanke på den presterliga banan. Redan
vid 24 års ålder prisbelönt af Franska institutet för
sin afhandling Sur les langues sémitiques och å nyo
följande år för en annan: Sur l’étude du grec au moyen
âge, skickades han af Institutet på en vetenskaplig
resa till Italien (1849), hvaraf frukten blef den
utmärkta monografien Averroès et l’averroïsme (1852;
2:dra uppl. 1860). Efter sin återkomst egnade han sig
åt en omfattande, redan 1844 börjad journalistisk
verksamhet i »Revue des deux mondes», »Journal des
débats», den af honom (1848–50) utgifna »La liberté
de pensée» och andra tidskrifter. Sina filosofiska
och religionshistoriska afhandlingar, hvilka alla
vittna om djupgående forskning, skarpsinnig kritik
och en utomordentlig stilistisk talang, samlade
han sedan i sina Etudes d’histoire religieuse
(1856; 7:de uppl. 1864) och Essais de morale et
de critique (1859; 3:dje uppl. 1867). Till samma
tidsskede höra hans idérika De l’origine du langage
(1858; 4:de uppl. 1863), kommentarier till Ijob
(1859) och Höga visan (1860) samt hans förnämsta,
af Institutet prisbelönta vetenskapliga arbete,
Histoire générale des langues sémitiques (1855;
4:de uppl. 1863), ett lysande prof på lärdom, snille
och smak, som, ehuru nu något föråldradt, dock
icke kunnat ersättas af något annat. 1856 kallades
han till medlem af l’Académie des inscriptions et
belles-lettres och erhöll efter återkomsten från
en på uppdrag af denna akademi (1860) företagen
vetenskaplig resa till Fenicien (Mission de Phénicie,
1864 o. f.) professuren i hebreiska, kaldeiska och
syriska vid Collége de France (1862). Men redan samma
år blef han på de klerikales anstiftan suspenderad
för irrlärighet; och då hans länge förberedda
kätterska arbete Vie de Jésus utkommit (1863),
blef han formligen afsatt (1865), och först efter
kejsaredömets fall (1870) fick han sin professorsstol
åter. I detta sitt nyssnämnda ryktbaraste arbete –
det har utkommit i 28 upplagor utom flere »editions
populaires» och öfversatts på alla europeiska språk
(på svenska 1863: »Jesu lefnad», »Jesu lefverne»)
– vill R. på grundvalen af den nyare historiska
bibelkritiken gifva en bild af Jesu lefnad sådan, att
hans personlighet kan fullt förstås i och med den tid
och de sociala förhållanden, i hvilka han lefde, men
denna bild blef dock alltför romantisk för att kunna
tillfredsställa vare sig den historiska kritiken eller
ännu mindre den ortodoxt-religiösa känslan. Till »Vie
de Jésus», utförande del. I af Histoire des origines
du christianisme, anslöt sig sedan (delarna II–VII)
en hel rad af rent vetenskapliga arbeten rörande den
första kristendomens historia, såsom Les apötres (1866;
»Apostlarne», s. å.), S:t Paul (1869), L’Antechrist
(1873), Les évangiles, L’église chrétienne (1879)
och Marc Aurèle (1883), med hufvudsakligt betonande
af kristendomens etiska element. 1878 blef R. medlem
af Franska akademien, 1881 dennas direktör och 1883
»administrateur du Collége de France». Äfven inom
det skönliterära området har R. visat prof
på sin glänsande begåfning genom sina »filosofiska
dramer» Le prêtre de Nemi (1885) och L’abbesse de
Jouarre (1886). Hans sista vetenskapliga arbete,
Histoire du peuple d’Israël (I, II, 1887–89), har från
vissa håll blifvit skarpt kritiseradt och från andra
lika högt uppburet. Af hans öfriga arbeten må nämnas
Souvenirs d’enfance et de jeunesse (1883), Discours
et conférences (1887) samt en stor mängd smärre
vetenskapliga afhandlingar i »Journal Asiatique» och
andra tidskrifter. – Genom en sällspord förening af
vidtomfattande lärdom, snille och framställningskonst
är R. det nuvarande Frankrikes måhända mest lysande
namn på det humanistiska forskningsfältet, och i
stilens klarhet, kraft och behag skall han alltid
räknas som ett af literaturens yppersta mönster.
H. A.
Renata. Se Renée.
Renatus. Se René.
Renaud [rönå], Achilles, tysk rättslärd,
f. i Lausanne 1820, d. såsom professor i juridik i
Heidelberg 1884, utgaf bl. a. Lehrbuch des gemeinen
deutschen wechselrechts (1854; 3:dje uppl. 1868),
Das recht der actiengesellschaften (1863; 2:dra
uppl. 1875), Das recht der kommanditgesellschaften
(1881), Das recht der stillen gesellschaften (1885)
och Rechtliche gutachten (1886, 2 bd).
Renaudot [rönådå]. 1. Theophraste R., fransk
journalist, f. 1584, d. 1653, kom 1612 såsom medicine
doktor till Paris, blef der lifmedikus, inrättade
en poliklinik och fick af Richelieu privilegium
bl. a. på att öppna en kommissionsbyrå och ett
pantlånekontor samt utgifva tidningen »Gazette de
France» (se d. o.), hvilken vardt af stor betydelse
för den franska pressens utveckling. – 2. Eusèbe R.,
fransk orientalist, den föregåendes sonson, f. 1646,
d. 1720, vardt medlem af Franska akademien 1689 och
af Académie des inscriptions 1691 samt utgaf Historia
patriarcharum alexandrinorum jacobitarum (1713),
Liturgiarum orientalium collectio (2 bd, 1715–16)
m. m.
Renbetesland. Se Afvittra 2, Kronomarker och Lappar,
sp. 776.
Rencontre [ranskå’ngtör], Fr., möte, sammanträffande,
sammandrabbning, som man ej väntat sig. Jfr
Renkonterstrid.
Rendera [rangdera], Fr. rendre (af Lat. reddere,
egentl. gifva tillbaka), inbringa, afkasta, gifva i
vinst eller inkomst.
Rendez-vous [rangdevou], Fr., egentl. »infinn
Er!», aftaladt hemligt möte mellan två älskande. –
Rendez-vous-ställning, krigsv. Se Grundställning.
Rendsburg (D. Rendsborg), stad i preussiska
prov. Schleswig-Holstein, vid Eider och den der
börjande Eider-kanalen, som går till Kiel-fjorden,
samt vid Altona–Vamdrup-jernvägen. 12,154
innev. (1885). Staden ligger på en sandslätt och
består af 3 delar: den trångt byggda Altstadt på en ö
i Eider, Neuwerk på södra (holsteinska) och Kronwerk
på norra (slesvigska) flodsidan. R. är den förnämsta
staden vid Eider och var före 1852 en stark fästning,
som skulle skydda den jylländska halfön. Nu har det
uteslutande betydelse såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
