Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - René ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Den törnkrönte frälsaren, med en vändning på
hufvudet, liknande Laokoons (i Wien, London och
Dresden), samt hans bilder ur Gamla testamentet, dels
mytologiska skildringar, såsom Fortuna på jordklotet
(Accademia di S. Luca i Rom), Bacchus och Ariadne,
Venus och mångfaldiga upprepningar af Kleopatra.
C. R. N.
Renier [rönie], Petrus Joannes, flamländsk skald,
f. 1795, d. 1859 såsom kantonalskolinspektör i
Courtrai, författade bl. a. fabler (Fabelen, 1843;
10:de uppl. 1859), som äro de bästa på flamska,
Beginselen der vlaemsche spraekkunst (10 uppl.) och
dikter, bland hvilka många vunnit pris, och som
till stor del äro intagna i »Vlaemsche mengeldichten»
(1843).
Renier [rönie], Charles Alphonse Léon, fransk
arkeolog, f. 1809, d. 1885, var en af de förnämste
medarbetarna i »Dictionnaire encyclopédique de
la France» (1840–45), antogs 1847 som tjensteman
vid Sorbonnes bibliotek, der han 1860 blef
bibliotekarie, och utnämndes 1861 till professor i
epigrafik vid Collége de France. Sedan 1856 var han
medlem af Institutet. Under resor i Algeriet (1850,
1852) samlade han material till det utomordentligt
rikhaltiga arbetet Recueil des inscriptions romaines
de l’Algerie (1855). På kejsarens uppdrag inköpte
han 1861 en del af Palatinen i Rom och anställde der
gräfningar. R. ombesörjde utgifningen af 5:te delen
af Catacombes de Rome (1853) och är författare till
bl. a. Mélanges d’epigraphie (1854).
Reningar kallas de i den mosaiska ceremoniallagen
föreskrifna religiösa handlingar, medelst hvilka en
israelit hade att fria sig från ådragen levitisk
orenhet. Orenhet inför lagen kunde förorsakas på
flere sätt, frivilligt eller ofrivilligt. Framförallt
orenande var spetälskan, äfvensom vidrörandet af
någon, som var behäftad med denna sjukdom. Men äfven
genom barnsbörd, vidrörandet af en graf eller en
död m. m. åstadkoms levitisk orenhet (jfr 3 Mos.,
kap. 11, 12, 14, 15 och 21 samt 4 Mos., kap. 19). Den
förorenade kunde ej blifva borgerligt ren, med mindre
han noga iakttog vissa af Mose påbjudna ceremonier,
såsom bestänkning, tvagning eller badning och i vissa
fall äfven särskilda offer. Vissa besmittelser kunde
häfvas efter en dags förlopp, andra åter först efter
längre tid. J. H. B.
Renklor, svensk förvrängn. af Fr. reine-claude (se
d. o. och Plommon).
Renkonterstrid [rangkå’ngter-], Fr. rencontre
(egentl. möte, sammanträffande), oförberedd strid,
hvarje strid, som icke är på förhand planlagd,
utan uppkommer derigenom att enskilda afdelningar
eller kolonner oväntadt träffa på hvarandra.
C. O. N.
Renlaf. Se Cladonia.
Renlärig. Se Ortodox.
Renmossa. Se Cladonia.
Rennelanda, socken i Elfsborgs län, Valbo härad. Areal
5,142 har. 1,047 innev. (1888). Annex till Högsäter,
Karlstads stift, Vestra Dals kontrakt.
Rennell, James, engelsk geograf, f. 1742, ingick
först vid engelska flottan, men trädde
efter några år (1762) i Ostindiska kompaniets tjenst
och deltog som officer i åtskilliga expeditioner,
hvarunder han kartlade flere hamnar och kuststräckor
i Ostindien. 1764 utnämndes han till ingeniör och
landtmätare i kompaniets besittningar i Bengalen,
befordrades 1767 till kapten och generallandtmätare
(surveyor-general) samt 1775 till major. Under dessa
år kartlade han Bengalen (arbetet utkom 1781 i 21
kartor) och samlade en stor del af det material,
som han sedan använde vid bestämmandet af alla
vigtiga punkter, som ingå i den första jämförelsevis
korrekta kartan öfver Indien. 1777 erhöll han afsked
med pension och bosatte sig i London, der han dog
1830. Sin långa ledighet egnade han åt geografiska
studier och arbeten, som ställa honom i främsta
ledet af engelska geografer, jämbördig med d’Anville
i Frankrike och Ritter i Tyskland. De förnämsta af
hans arbeten äro den ofvannämnda Bengal atlas (1781),
Memoir of a map of Hindustan (1783), som utgafs i 4
nya, för hvarje gång utvidgade upplagor (1785, 88,
92, 93), af hvilka hvar och en kan betraktas som
ett särskildt verk, Geographical system of Herodotus
(med 11 kartor, 1800; ny uppl. 1830), i hvilket han
försvarade noggranheten af Herodotos’ geografiska
uppgifter, Dissertation on the topography of the plain
of Troy (1811) och Illustrations of the expeditions
of Cyrus and the retreat of the Ten thousand (1810),
hvilka utgjorde särskilda delar af ett större verk,
Treatise on the comparative geography of Western
Asia, som utgafs först efter hans död (1831). Postumt
utkom äfven hans undersökning af hafsströmmarna
i Atlantiska oceanen samt mellan Indiska hafvet
och Atlanten (1832), för hvilken han granskade de
loggböcker, som förts på alla de fartyg, hvilka under
de närmast föregående 40 åren seglat öfver dessa haf.
Rennes [ränn], fordom hufvudstad i Bretagne,
nu i franska depart. Ille-et-Vilaine, vid
föreningen af floderna Ille och Vilaine och
vid jernvägen Paris–Brest m. fl. linier. 52,614
innev. (1886). R. består af öfre staden, på högra
stranden af Vilaine, ombyggd efter en större eldsvåda
1720 och regelbunden, samt nedre staden, på venstra
stranden af Vilaine. Staden är säte för en ärkebiskop
och för 10:de armékårens generalkommando samt har
bl. a. 3 fakulteter (faculté de droit, fac. des
sciences och fac. des lettres), en förberedande
medicinsk och farmacevtisk skola, ett lycée,
en målare-, bildhuggare- och teckningsskola, ett
framstående tafvelgalleri, ett offentligt bibliotek,
med omkr. 50,000 bd, och ett arkiv, som är af
särskiid vigt för Bretagnes historia. De märkligaste
byggnaderna äro domkyrkan (från 18:de årh.), kyrkan
S:te Mélanie (nu Notre Dame). från 11:te-13:de
årh., med en kolossal Mariastaty ofvan kupolen,
justitiepalatset (fordom parlamentshuset) samt
stadshuset. Industrien är mångsidig, men ej stor. –
R., redonernas hufvudstad, kallades fordom, liksom
många andra städer i Gallien, Condate, sannolikt till
följd af sitt läge vid två strömmars förening. Det
var sedermera hertigarnas af Bretagne kröningsstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
