Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Representativ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommendator af Kastilien och storamiral, då han 1569
sattes vid Don Juan d’Austrias sida såsom rådgifvare
och underbefälhafvare i kriget mot moriskerna. Det
krigarerykte han, lättköpt, förvärfvade under tre
fälttåg, 1569–71, ökades vid Lepanto 1571, der han
var vice-amiral under Don Juan. Hans förvaltning
af hertigdömet Milano gaf honom anseende äfven som
statsman. 1573 skickades han att efterträda Alba såsom
styresman öfver de i uppror stadda Nederländerna. Han
försökte sig med underhandlingar, men dessa slogo fel,
och hans rörelser förlamades af penningbrist. Ehuru
hans soldater ofta segrade (såsom vid Mookerheden
d. 14 April 1574), kunde han icke vinna någon
afgörande framgång. Död 1576.
Requête [rökat], Fr., ansökan, böneskrift, inlaga.
Requiem (Lat., ackus. af requies, ro, hvila),
inom den romersk-katolska kyrkan själamässan,
mässan för de döde (Missa pro defunctis), firas på
begrafningsdagen eller årsdagen för dödsfallet eller
på Alla själars dag (d. 2 Nov.) och har sitt namn
efter begynnelseordet i antifonien Requiem aeternam
dona eis, domine (»Gif dem, Herre, den eviga
hvilan»). Musikaliskt skiljer den sig från den vanliga
mässan (se d. o.) genom att »Kyrie» föregås af den
ofvannämnda antifonien samt att »Gloria» ocb »Credo»
ersättas af den gamla seqvensen Dies irae (se d. o.),
som skildrar yttersta domens fasor och vanligen anses
som själamässans förnämsta sats. Berömda själamässor
äro komponerade af Palestrina, Jomelli, Mozart,
Cherubini, Kiel, Schumann, Berlioz, Brahms och Verdi.
A. L.
Requiescat in pace, Lat., »hvile i frid!», den
formel, med hvilken katolikernas själamässa lyktar.
Reqvirera (af Lat. requirere, söka efter, begära),
beställa, tinga, förskrifva, efterskicka; utskrifva
leveranser till trupper. – Reqvisitum, erforderlig
sak, någonting oumbärligt; plur. reqvisita,
tillbehör, förnödenheter, på teaterspråket de
icke till dekorationerna eller garderoben hörande
utrustningsföremål, som behöfvas för uppförande af
ett skådespel.
Reqvisition (se Reqvirera). 1. Beställning, tingande,
begäran om handräckning; till följd af reqvisition
lemnade varor. – 2. Folkr. och krigsv., pålaga,
som fienden utkräfver af den fredliga befolkningen
å besatta (ockuperade) orter för härens underhåll,
och som består antingen i vissa ting, såsom proviant,
furage, fotbeklädnad, fordon, hästar m. m., eller
i vissa arbetsprestationer, såsom dagsverken och
körslor. Rätt till sådana reqvisitioner har i alla
tider utöfvats af fientlig truppstyrka. Den bör
dock hålla sig inom lämpliga gränser för att ej få
utseende af plundring, och endast högste befälhafvaren
för en armé eller befälhafvarna för sjelfständiga
detaschement ega att utöfva densamma. Reqvisitioner
böra alltid betalas, i synnerhet om orten tillika
skall utgöra kontribution (se d. o.). Anser man sig
icke behöfva gifva ersättning för reqvisitioner,
lemnas qvitto å dem, hvarefter vid krigets slut
afgöres huru med deras inlösen skall förfaras. Lemnas
ej reqvisitioner godvilligt, tagas de med
våld. Reqvisition kan komma ifråga äfven vid underhåll
af landets egna trupper inom en ort. I Sverige eger
konungen enligt Regeringsformens § 74 utan riksdagens
hörande till utförande af ett uppkommet krig mot
omedelbar ersättning i penningar af statsmedlen fordra
»det sammanskott af födande varor, som uti en landsort
kan blifva erforderligt till krigsfolks underhållande
under tåg eller marsch». En k. proposition till 1889
års riksdag med förslag till lagar ang. reqvisitioner
i krigstid äfven i andra fall än det Regeringsformens
§ 74 tillstädjer blef förkastad.
Reqvisitionsförplägnad, krigsv., kallas det sätt för
truppers underhåll i krig, då lifsmedlen anskaffas
medelst reqvisition. Med de stora arméer, som
fransmännen under revolutionen uppställde, och med den
nybildning, som inträdde i alla deras delar, blef ett
fasthållande vid magasinsförplägnaden (se d. o.) icke
längre möjligt, och då revolutionen tillika upplifvade
plundringssystemets grundsats att kriget skall
föda kriget, fanns icke annat medel än att anlita
reqvisition. Napoleon I satte reqvisitionsväsendet
i system, och sedermera har det användts, i den mån
det varit möjligt, och väsentligt bidragit till
den hastighet, med hvilken krigsrörelserna under
innevarande århundrade i allmänhet utförts. I eget
land bör man ersätta reqvisitionen med frivilligt
uppköp i krigsorten, och äfven i fientligt land kan
detta sätt lemna bättre resultat. Reqvisitionerna
användas antingen för att bakom armén fylla förråd och
tömda lifsmedelskolonner eller ock vid sjelfva armén,
då hvarje större afdelning, t. ex. arméfördelning, får
sitt bestämda område, lämpligen förläggningsområdet,
inom hvilket dess intendentur verkställer
reqvisitionerna. Detascherade afdelningar,
t. ex. det långt framsända kavalleriet, måste
vanligen erhålla rätt att omedelbart reqvirera. Sådana
förnödenheter, hvilka icke kunna anskaffas medelst
reqvisition, måste tillhandahållas från förråd.
C. O. N.
Reqvisitum. Se Reqvirera.
Res, Lat., sak, ting, föremål. I den romerska rätten
gafs åt begreppet »sak» den utvidgning, att derunder
innefattades allt, som ingick i förmögenheten,
och indelades res i denna vidsträckta bemärkelse i
res corporales (saker i egentlig mening) och res
incorporales (t. ex. nyttjanderätt). Res corporales
åter indelades i res mobiles (»rörliga saker») och
res immobiles (»orörliga saker»). Till de förra
räknades allt, som icke väsentligen sammanhängde
med grunden, såväl liflösa saker som lefvande, såsom
djur och slafvar. Till res immobiles åter räknades
icke blott sjelfva grunden, utan äfven allt, som
väsentligen sammanhängde med denna, såsom hus,
växande träd o. s. v. – Rörande motsvarigheten
i vår rätt till denna indelning se Lösören.
I. L.
Resar. Se Jättar.
Resare-Bengt. Se Oxenstierna 12.
Rescontra, reskontra (af Lat. res, saker, och contra,
midt emot), handelst., afräkningsbok, kontokurantbok,
handelsbok, som omfattar konti för de personer och
firmor, med hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
