Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Retz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
broder, föddes i Kristianstad d. 21 Sept. 1745,
prestvigdes 1773, utnämndes till kyrkoherde i Tådene
församling af Skara stift 1789 och dog derstädes
1818. R. författade tre årgångar predikningar:
Samling af predikningar om den korsfäste Jesum
etc. (1786-95). Den sanna lifsens väg etc. (1801)
och Christeliga predikningar öfver de årliga sön- och
högtidsdagarnas evangelier (1842; 12:e uppl. 1887).
J. H. B.
3. Retzius, Magnus Kristian, läkare, son
till R. 1, född i Lund d. 22 Mars 1795, blef
student derstädes 1805, med. licentiat 1813 och med.
doktor 1815. Han utnämndes 1816 till läkare
vid Krigsakademien på Karlberg, fick 1819 titel
af lifmedikus och utnämndes 1825 till prosektor
vid Karolinska institutet och 1828 derjämte till
föreståndare för barnbördshuset Pro Patria.
1830 lemnade han prosektorsbefattningen, då han
utnämndes till regementsläkare vid Svea lifgarde.
1849 blef han professor i obstetrik vid Karolinska
institutet, från hvilket ämbete han tog afsked 1864.
Död i Stockholm d. 1 Okt. 1871. Han var ledamot af
Krigsvet. akad. (1821) och Vet. akad. (1836)
samt flere utländska lärda samfund. R.
var en mycket anlitad praktiker och på samma
gång en flitig författare inom sin vetenskap.
Han efterlemnade en mängd uppsatser i tidskrifter
samt dessutom Handbok i militärhygienen (1821)
och Om bäckenförträngning (1848). Till Karolinska
institutet skänkte han på ålderdomen sitt värdefulla
bibliotek, obstetriska instrument samt Berzelius’
våg. Hans stora samling af bäcken och
tänger förvärfvades åt Upsala universitet.
R. T-dt.
4. Retzius, Anders Adolf, den föregåendes broder,
anatom, etnograf, född i Lund d. 13 Okt. 1796,
blef student derstädes 1812, studerade en tid
i Köpenhamn, specielt under anatomen Jacobsons
ledning, blef med. kandidat 1817, med. licentiat och
kirurg, magister 1818 samt med. doktor 1819. Han
förordnades 1821 till lärare vid veterinärinstitutet
i Stockholm och utnämndes till theoretices
professor derstädes 1823. Genom Berzelius’
förmedling blef R. 1824 tillf. professor i
anatomi vid Karolinska institutet, för hvars
utveckling han med aldrig svalnande hängifvenhet
offrade sina bästa krafter. Han utsågs 1830
till dess t. f. inspektor samt utnämndes 1840 till
ord. professor i anatomi och inspektor vid detsamma.
Såsom lärare och inspektor vid institutet inlade
R. oförgätliga förtjenster. Honom och Berzelius
tillkommer i främsta rummet äran af att denna
läroanstalt utvecklades till hvad den blef, och att
den medicinska uppfattningen ställdes på verkligt
naturvetenskaplig bas. »Som lärare hade R. få
sina likar i det fria, varma, egenartadt lifliga och
lärorika föredraget, i det brinnande nit, hvarmed
han öfvervakade lärjungarnas arbeten, i den förmåga
han egde att uppmuntra till ihärdig arbetsamhet.»
Vid sina demonstrationer plägade han göra tillägg
och ändringar till läroboken. Dessa antecknades
begärligt af lärjungarna, och hos dem sågs han
sjelf åter samla dem, när den engelske anatomen Wilson
för sin anatomiska lärobok af R. begärde de bidrag,
hvilkas stora värde han så lifligt
erkände. Äfven Karolinska institutets dyrbara och rika
anatomiska museum är R:s skapelse. – »R. var en man af
stark och spänstig vilja. Det syfte hans klara hufvud
godkände följde han ihärdigt, i sin forskning, i sitt
lärarekall, i det medborgerliga lifvet. Inom samhället
fann han hvila lika litet tänkbar som i naturen,
rörelse var lagen, och hvarhälst han såg en sådan,
som anstod honom, tog han del deri med ungdomlig lust
och värme – men icke med beräkning på egen fördel. För
denna som för flärden hade han intet sinne.» Han
var medlem af en mängd lärda samfund inom och utom
landet. Så kallades han till ledamot af Vet. och
vitt. samh. i Göteborg 1821 (hedersled. 1855),
Fysiogr. sällskapet i Lund 1822, Krigsvet. akad. 1826,
Vet. akad. s. å., Vet. societeten i Upsala 1832,
Landtbruksakad. 1834 (der han var föredragande
i landtbruksafdelningen) och Akad. för de fria
konsterna 1839, vid hvilken han samtidigt nämndes till
ord. professor i målareanatomi. R. afled i Stockholm
d. 18 April 1860. Efter hans död insamlade Svenska
läkaresällskapet såsom en gärd åt hans minne en summa
om 20,000 kr., hvaraf räntan årligen skulle tilldelas
studerande vid Karolinska institutet såsom uppmuntran
för studier i anatomi och fysiologi. Fondens storlek
är nu 34,000 kr. En person, som stod läkarekåren
nära, men ville vara okänd, lemnade medel till en
byst af R. Denna byst, som är modellerad af Molin och
uppställd i Karolinska institutets park, aftäcktes
1863. Vetenskapsakademien lät 1867 prägla en medalj
öfver honom.
R. var en af Sveriges förnämste lärde. Utgången från
ett hem, rikt på väckelser till naturens studium,
egnade han sig redan vid unga år med afgjord
framgång åt den vetenskapliga forskningen. Genom
en mängd resor trädde han i beröring och ingick
vänskapsförbindelser med sin samtids förnämste män,
såsom en Johannes Müller, en E. H. Weber, inom det
område han valt till sitt, och år efter år gjorde han
ända till sin lefnads slut nya betydelsefulla inlägg i
vetenskapens utveckling. R:s tidigaste arbete är hans
gradualafhandling om broskfiskarnas inre byggnad
(Observationes in anatomiam Chondropterygiorum
praecipue Sqvali et Rayce generum, 1819). Sedan
följde inom fiskarnas anatomi vigtiga studier öfver
nervsystemet och blodomloppet hos Myxine (1822,
1824), till hvilka senare, efter det Amphioxus
blifvit upptäckt, kommo undersökningar öfver detta
djur, delvis utförda tillsammans med J. Müller
(1839, 1841), samt iakttagelser om vissa märkliga
organ hos de icke-elektriska rockorna (1845). Hos
foglar studerade han bl. a. lungornas byggnad (1831),
digestionen (1842, 1847) samt främre extremiteternas
muskler (1842). Till de vigtigaste af hans många
arbeten inom menniskans och däggdjurens anatomi höra
följande: om sammanhanget mellan det sympatiska och
det cerebrospinala nervsystemet (1832), om lefverns
och portådersystemets anatomi (1832, 1847), om
tändernas finare byggnad (1836), om magsäcken och
anthrum pylori (1839, 1855), upptäckterna af ett
slungformigt ligament i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
