Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reunionskamrar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och som omgifvas af höga, nästan lodräta väggar. Från
dessa nedströmma under regntiden otaliga bäckar,
som förena sig till åarna Rivière du Mât, R. des
Galets och R. de S:t Etienne. Dessutom nedströmma från
bergen flere andra åar, men ingen är segelbar. Varma
mineralkällor finnas på flere ställen af ön. Vid
Source de la Salazie, med en värmegrad af 32° C.,
på 872 m. höjd, finnes ett militärhospital och flere
villor. Det från kusten amfiteatraliskt uppstigande,
rikt vattnade landet är ytterst bördigt och väl
odladt, och dess afkastning har ökats utomordentligt
genom användning af guanogödning. Klimatet är
ganska smidt i jämförelse med andra trakters på
samma breddgrad. Årstemperaturen vid S:t Denis på
norra kusten är 24,3° C. (26° under den regniga
årstiden, Nov.–April, 22,5° under den torra
årstiden). På vestra sidan af ön är temperaturen
något högre. I medeltal faller omkr. 1,150 mm. regn
under året. Orkaner hemsöka ofta ön, företrädesvis
under regntiden, och anställa fruktansvärd skada
på plantagerna. Medan ännu i början af 19:de
årh. endast en knappt 6 km. bred kustremsa var
odlad, har kulturen nu framträngt till berglandet
och upptager omkr. 46 proc. af hela ön. Alla södra
Europas, de asiatiska öarnas och Arabiens produkter
kunna alstras på ön, men företrädesvis har man i
detta årh. slagit sig på odlingen af sockerröret
(infördt 1711), åt hvilket egnas större areal än
åt öfriga kulturväxter tillsammans, och som lemnar
omkr. 35,000 ton socker och 30,000 hl. sirap. I
18:de årh. intogo kaffe (infördt från Arabien 1715)
och kryddnejlikor första platsen, men dessa odlas
nu i mycket ringa skala. Vanilj (införd 1818), ehuru
odlad på endast 600 har, lemnar stundom en afkastning
af 1 mill. kr. Ön producerar potates, bönor, batater
och jams m. fl. näringsväxter, men befolkningens
vigtigaste födoämne är ris, som införes från Indien
och Madagaskar. Öns export hade 1886 ett värde af
13,3 mill. fr. och import 28,1 mill. Folkmängden
uppgick 1886 till 175,271 pers., deraf 65,000
pers. äro jordbruksarbetare, införde från Indien,
Kina och Afrika i st. f. de forna negerslafvarna,
hvilka (till antalet omkr. 20,000) frigåfvos 1846
och 1848. Knappt 30,000 äro hvita. Den fullständiga
bristen på naturliga hamnar har utgjort ett stort
hinder för öns kommersiella utveckling. Efter
1848 har vid Pointe des Galets på nordvestra
kusten en konstgjord hamn anlagts, som kan rymma
40 fartyg. Derifrån utgå jernvägar (26 km.) längs
kusten åt ömse sidor, till S:t Benoit på östra och
S:t Pierre på vestra sidan, der äfven hamn bygges. Ön
är delad i två arrondissement: arrondissement du
Vent (hufvudstad S:t Denis, som tillika är hela öns
hufvudstad) och arr. Sous-le-vent (hufvudstad S:t
Paul), representeras i franska nationalförsamlingen af
1 senator och 2 deputerade samt styres af en guvernör
jämte ett »conseil privé» af 9 pers. Den bildar
ett särskildt biskopsstift (S:t Denis), som lyder
under ärkebiskopen af Bordeaux. I S:t Denis finnas
ett lycée och en école normale. Kolonialbudgeten för
1886 upptog inkomsterna till
4,4 och utgifterna till 5,2 mill. fr. Skulderna
uppgingo till 6,8 mill. fr., deraf 5,67
mill. kommunallån. – Ön upptäcktes af portugiser i
början af 1500-talet, men var ännu obebodd, när den
1638 togs i besittning af sjöfarande från Dieppe. Ett
mera formligt besittningstagande i franska konungens
namn egde rum 1643 och 1649, då ön erhöll namnet
Bourbon. Från d. 8 Juli 1810 till d. 6 April 1815
tillhörde ön England.
Reunionskamrar (Fr. Chambres de réunion). Genom
de freder, som Frankrike ingått med Österrike
och Spanien från 1648 till 1679, hade det fått
flere städer, stift och andra områden med, såsom
det hette i urkunderna, deras »tillhörigheter»
(avec toutes leurs dépendances). Af detta sväfvande
uttryck begagnade sig Ludvig XIV så, att han efter
freden i Nijmegen (1679) inrättade domstolar, som
skulle undersöka hvilka orter kunde anses såsom
»tillhörigheter» till de vunna områdena och borde
med dem återförenas (Fr. réunir). Dessa domstolar,
som kallades reunionskamrar, residerade i Metz,
Besançon, Breisach och Tournay. Tyska furstar och
konungen af Spanien instämdes att bevisa sin rätt
till åtskilliga orter, som de innehade, och domarna
verkställdes genast, i det Ludvig lät sin armé,
som han icke upplöst efter freden, besätta platser,
som tilldömdes honom. Genom dessa orättfärdiga tilltag
midt under freden vann han omkr. 20 vigtiga städer,
bland dem Saarbrücken, Zweibrücken, Luxemburg,
Montbéliard och Strassburg, hvarjämte flere tyska
riksfurstar blefvo franska vasaller. Missnöjet i
Europa med dessa s. k. återföreningar (Fr. réunions)
var en af de ledande principerna för 1680-talets
politik och en bland orsakerna till det krig, som
utbröt 1688. J. Fr. N.
Reus, stad i spanska prov. Tarragona, 13
km. n. v. om Tarragona, vid jernvagen mellan
Tarragona och Lerida. 27,595 innev. (1877). R. är
näst Barcelona den förnämsta fabriksstaden i
Katalonien och har ett stort antal bomulls- och
sidenväfverier, spinnerier samt garfverier och
maskinverkstäder. Stadens handel går till större
delen öfver den lilla hamnstaden Salou, 6,5 km. från
R. Titeln »grefve af Reus» bars af generalerna Zurbano
och Prim.
Reusch [röj-], Franz Heinrich, tysk teolog,
en af de mera framstående målsmännen för den
gammalkatolska rörelsen, född 1825 i Westfalen, var
några år anställd såsom kaplan vid S:t Alban i
Köln och utnämndes 1861 till professor i Gamla
testamentets exegetik vid universitetet i Bonn. Mot
vatikankonciliet 1869–70 trädde han i skarp
opposition, i synnerhet i det af honom 1866–77
utgifna »Theologisches litteraturblatt». Den
uppmärksamhet han derigenom väckte förskaffade
honom många sympatier, men också förföljelse. 1870
utfärdades ett påfligt förbud för studenter inom
teol. fakulteten att bevista hans föreläsningar, och i
Mars 1872 blef han exkommunicerad. Men R. förlorade
icke modet. Han begagnade sig af sin ställning såsom
pastor i Bonn och såsom biskopens generalvikarie att
verka för den gammalkatolska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
