Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reuterholm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inbillning antog den dock de väldigaste dimensioner, och
för att få tillfredsställa sin hämdlystnad skydde
han inga medel och glömde hvarje hänsyn. Också
har R:s förhållande i denna sak mer än något annat
skadat hans rykte.
Gustaf IV Adolfs tillträde till regeringen, d. 1
Nov. 1796, gjorde ett hastigt slut på R:s välde. Han
hade genom sitt pockande uppträdande ådragit sig
den unge konungens missnöje, och denne ej blott
beviljade hans öfverilade ansökan om afsked från alla
sina ämbeten, utan förvisade honom (d. 2 Nov.) från
hufvudstaden. Hans fall uppväckte en allmän glädje,
ty genom sin fåfänga, despotism och hämdgirighet
hade han gjort sig förhatlig för alla partier –
äfven för oppositionen, som dock genom honom i
viss mån kommit till makten. R. reste nu utrikes,
återkom 1797, men ådrog sig en ny förvisningsorder
genom sin öppet visade ovilja mot konungen och blef
äfven missnöjd med hertigen, emedan denne under dessa
förhållanden vägrade mottaga honom. 1800 lemnade
han åter Sverige och irrade sedan under flere år
från land till land under namnet Tempelcreutz,
plågad af förföljelsemani och rufvande på sitt
hat och sin gäckade ärelystnad. Äntligen mottog
han 1809 i Berlin underrättelsen om den händelse,
efter hvilken han under denna sin »förföljelseperiod»
feberaktigt längtat: Gustaf IV Adolfs afsättning och
Karl XIII:s tronbestigning. Hans glädje grumlades
visserligen genom nyheten att adelns privilegier
blifvit inskränkta genom 1809 års »efter franskt
mönster tillskurna eländiga» regeringsform, men han
begaf sig dock nu (Aug. 1810) till Sverige, der han
hoppades blifva riksdrots. Äfven efter osämjan med
hertig Karl hade han stundom brefvexlat med denne,
vanligen för att begära penningunderstöd, och sedan
han anländt till Skåne, skref han och begärde att
få råka honom. De män, som då ledde denne furste,
fruktade emellertid, att R. skulle kunna återvinna
sitt förra inflytande, och begagnade sig af den
föga vördnadsfulla tonen i R:s bref för att hindra
mötet. Svaret på hans bref blef en af statsministern
L. v. Engeström utfärdad skrifvelse, som förbjöd
honom att visa sig för den nye konungen, men lemnade
honom fritt att för öfrigt vistas i Sverige. Utom sig
af förbittring, ej minst mot sin forne höge gynnare,
begaf R. sig då åter i landsflykt (Sept. 1810). Den 27
Dec. 1813 afled han, ogift, i Slesvig, enligt en sägen
af förskräckelse öfver den svenska arméns inryckande
i detta land. Den reuterholmska ätten utslocknade
1864. Jfr Sturzen-Becker: »Reuterholm. En fotografi»
(1862), Schinkels »Minnen» och S, Boëthius:
»Gustaf IV Adolfs förmyndareregering och den
franska revolutionen» (i »Hist. tidskr.», 1888–89).
S. B.
Reuterholmska papperen, en hufvudsakligen af
frih. G. A. Reuterholm bildad samling af vigtiga
aktstycken rörande Sveriges historia i synnerhet
under 1700-talet, som staten 1824 för 8,000 rdr b:o
inköpte af enkan efter presidenten A. K. Reuterholm
(G. A. Reuterholms broder).
Reuterskiöld [röj-], Alexander Fabian Zefanias,
militär, statsråd, föddes i Ludvika d. 3
Dec. 1804. Från fänrik (1822) avancerade han
till öfverstelöjtnant (1847) vid Vestmanlands
regemente samt blef 1856 öfverste och chef för
Helsinge regemente, hvilket han 1860 utbytte emot
Uplands. Sjelfatändig, driftig och förtrogen
med sitt yrke, blef R. år 1862 generalmajor
och d. 28 Mars s. å. kallad till medlem i »den
bästa bland ministèrer» såsom statsråd och
chef för landtförsvarsdepartementet. Under det
farliga året 1864 var det R:s, Gripenstedts och
Manderströms fasthet, som räddade Sverige från att
indragas i danska kriget. De kalkyler R. uppgjorde
öfver kostnaderna af en mobilisering torde mycket
hafva afkylt krigsifvern. R. var en varm vän af
skarpskytterörelsen, hvari han såg ämne till ett
ortförsvar, och af indelningsverket såsom grund för
härordningen. Då 1867 års riksdag anföll den indelta
armén, trädde han d. 5 Juli n. å. tillbaka, så mycket
hällre, som riksdagen nedprutat anslagen till hans
departement. Han utnämndes s. d. till generallöjtnant
och generalbefälhafvare i Andra militärdistriktet,
men tog år 1872 afsked ur krigstjensten.
Reuterswärd [röj-], Patrik Oskar, bruksidkare,
riksdagsman, född d. 22 Nov. 1820 på Ribbingshof i
Ydre härad, Östergötland, blef 1839 underlöjtnant
vid Första lifgrenadierregementet och tog 1855
afsked med kaptens rang. Sedan dess har han, såsom
dels egare till, dels delegare i och disponent för
bruksegendomar i Vestmanland, Dalarna och Norrland
jämte hemman och landtgårdar i Småland, utvecklat en
liflig verksamhet på storindustriens och landtbrukets
områden. Han har äfven stått i spetsen för sjö-
och myraftappningar samt vägbyggnader, bildat Porla
brunns aktiebolag (1874) m. m. R. var ledamot
i styrelsen för Motala mekaniska verkstad
1861–74, dess verkställande direktör 1878–80 och har
alltsedan 1863 varit ordförande i styrelsen för
Köping-Uttersbergs jernvägsbolag. Han har varit
ledamot af Vestmanlands läns landsting sedan 1866
och dess ordförande sedan 1872. R. deltog sedan
1844 i ridderskapets och adelns förhandlingar vid
riksdagarna och har alltifrån det nya riksdagsskickets
början tillhört riksdagens Första kammare, dit han
valdes af Kopparbergs läns landsting 1866 och af
Vestmanlands läns 1875 samt 1884. Han är f. n. (1889)
Första kammarens ålderspresident. R. var ledamot af
bankoutskottet 1867 och af konstitutionsutskottet
1884–85. Af större betydelse vardt hans deltagande i
bevillningsutskottets arbeten (såsom ledamot 1878–83
och 1886 o. följ.), och han har på senare åren
framträdt såsom den måhända mest energiske ledaren
af den tullskyddsrörelse, hvilken vann seger vid
1888 års riksdag. R. har äfven haft plats i den af
K. M:t 1876 tillsatta komitén för utredning af frågan
om väghållningsbesvärets utgörande på landet. Han
utnämndes 1878 till hofmarskalk och blef 1881 ledamot
af Landtbruksakademien.
Reutlingen [röjt-], hufvudstad i würtembergska
Schwarzwaldkretsen, 14 km. s. ö. om Tübingen,
vid foten af Schwäbische alp. 17,228
innev. (1885). Staden är ålderdomlig, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
