Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reuterholm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välbyggd, med många vackra hus. Särskildt förtjenar
nämnas den 1273–1343 byggda gotiska Maria-kyrkan,
en af de vackraste i Würtemberg. Gymnasium,
2 realskolor, väfskola samt pomologiskt
institut. Förnämsta industrigrenen är
lädertillverkning, men derjämte finnas spinnerier
och väfverier samt en mångfald andra industrier. I
R. föddes nationalekonomen List, åt hvilken
en staty der restes 1863. – R. blef 1240 fri
riksstad. Det var den första stad i Schwaben,
som omfattade reformationen. 1802 förenades staden
med Würtemberg. Vid R. stod i Maj 1377 ett slag,
i hvilket stadens borgare besegrade grefve Ulrik
af Würtemberg.
Reutte l. Reute [röjte], köping i Tyrolen, vid Lech,
nära bajerska gränsen. Omkr. 1,500 innev. Det vackra
läget i Lechdalen, som omgifves af höga berg, gör,
att orten mycket besökes af turister.
Revaccination (af Lat. re, åter), omvaccinering.
Révai, Miklós (Nikolaus), ungersk språkforskare,
f. 1752, medlem af piaristorden, d. 1807 såsom
professor i ungerska språket och literaturen
vid Budapests universitet, kan sägas vara
den vetenskaplige grundläggaren af det ungerska
skriftspråket. Hans förnämsta arbeten äro Antiquitates
literaturae hungaricae (1803) och Elaboratior
grammatica hungarica (2 bd, 1803–04; 2:dra uppl. 1806;
se Finsk-ugriska språk, sp. 1352, och Magyariska
literaturen, sp. 633). R. författade äfven dikter
(1778) och utgaf äldre ungerska skalders verk.
Reval (R. Revel, Estn. Tallin, Lett. Danupils),
hufvudstad i ryska guvern. Estland, vid en bukt
af Finska viken och vid Baltiska jernvägen (S:t
Petersburg–Baltischport). 51,277 innev. (1885),
deraf 1/3 tyskar, resten ester, ryssar och
judar. Staden består af två delar: Domberget och
nedre staden vid stranden, hvilka till 1878 voro
fullständigt åtskilda med afseende på förvaltning och
rättsväsende, samt omgifves af stora förstäder. På
Domberget ligga slottet, der guvernementsregeringen
har sina lokaler, samt den tyska aristokratiens
välbyggda hus. Nedre staden bevarar till stor del
sitt medeltidsutseende: smala, krokiga gator och
höga, tegeltäckta gafvelhus. Staden omgifves af
gamla murar och torn, men upphörde 1857 att vara
fästning. Tre af de högst belägna bastionerna
hafva förvandlats till promenader. R. har flere
intressanta medeltidsminnen än någon annan stad i
Östersjöprovinserna. Det har 7 lutherska kyrkor
(deraf 1 svensk), 1 rom. katolsk och 5 ryska
kyrkor. Nikolaikyrkan (från början af 1300-talet) har
många minnen från den katolska tiden. I domkyrkan
ligga bl. a. Pontus De la Gardie och Karl Horn
begrafna. Andra mera märkliga byggnader äro rådhuset
med det rikaste baltiska arkiv, Knutsgillets
hus, der estländska literatursällskapet och
provinsmuséet äro inrymda, samt estländska
riddarhuset. De vigtigaste undervisningsanstalterna
äro gymnasium och realskola samt det ryska
Alexandersgymnasiet. Fabriksverksamheten är ej
stor, men handeln är mycket
liflig. Exporten (omkr. 30 mill. kr.) består
hufvudsakligen af spanmål, sprit, lin, linfrö och
oljekakor och importen (öfver 120 mill. kr.) af
bomull, maskiner, stenkol och jern. Nära staden vid
det med tvänne fyrar försedda Laaksberget ligger det
af Peter den store för hans gemål byggda lustslottet
Katharinenthal. – I R. föddes (1601) Gustaf II Adolfs
broder, hertig Karl Filip.
Historia. Omkring ett af Valdemar Sejr 1219 anlagdt
fäste uppväxte en stad, som med säkerhet fanns, då
svärdsriddarna 1227 intogo borgen. Befolkningen
var hufvudsakligen tysk, ehuru R. 1238–1346 åter
lydde under Danmark. R. vardt tidigt medlem
af hanseförbundet och idkade stor handel på
Östersjölanden, Vest-Europa och Ryssland. Förnämsta
utförselsvaror under medeltiden liksom senare voro
spanmål, lin och hampa, förnämsta importvarorna
salt, vin och jern. Sedan hanseaternas handelsgård
i Novgorod stängts (1494), upphörde R:s handel
på Ryssland att vara så blomstrande. R. styrdes
af 4 borgmästare, 1 syndicus, 14 rådsherrar
och 1 stadsskrifvare. Borgarena, voro fördelade
i 3 gillen: stora l. köpmansgillet samt två
handtverksgillen. Staden hade rätt att slå mynt,
besitta jordegendom och föra krig. Sedan 1248
tillämpades lybska stadslagen, och vad egde
rum till rådet i Lybeck. Staden var skyldig
att till livländska orden, som 1348 bekräftade
dess privilegier, årligen erlägga 200 mark
samt i krigstid lemna en viss truppstyrka (till
tjenstgöring endast inom ordenslandet) och 1 fartyg
med 28 mans besättning. Till landtdagarna skickade
R. under medeltiden från 1400 som ombud vanligen
1 borgmästare och 1 rådsherre. – Den livländska
ordensstaten råkade genom ryssarnas anfall 1558
i upplösningstillstånd. Dervid gaf sig R., jämte
ridderskapet i Harrien och Wierland, 1561 under Erik
XIV och Sveriges rike, dels af fruktan att komma under
det katolska Polens välde (staden hade nämligen slutit
sig till reformationen), dels i förhoppning att med
Sveriges hjelp kunna hindra den i oroväckande grad
tilltagande handeln och sjöfarten på Narva. Klas
Kristersson Horn och de andre svenske kommissarierna
bekräftade i Juni 1561 stadens privilegier, och
s. å. gaf Erik sin ratifikation derå. 1569 bekräftade
Johan III och riksrådet stadens gamla privilegier,
med den inskränkning att appellationsrätten till
Lybeck upphäfdes och att vad skulle ske till konungen
i rådet (sedan Svea hofrätt 1614 inrättats, gick
vadet först till denna, äfven sedan hofrätten i Dorpt
inrättats). Någon inskränkning i R:s sjelfstyrelse
skedde egentligen först under Karl XI, då han
1689 utan stadens hörande utfärdade fullmakt åt
J. W. Polchow att med titel af »öfversekreterare»
bekläda syndikatsämbetet. Då magistraten dervid
yttrade missnöje och åberopade stadens privilegier,
svarade konungen strängt, bl. a. att han ej ämnade
tåla jämte sig några »små republiker». Stadens begäran
om undertryckande af seglationen på Narva villfors af
Erik XIV. hvilket blef en af orsakerna till Nordiska
sjuårskriget (1563–70). Äfven sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
