Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhenprovinsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
R. omfattar det sedan 1614 med Preussen förenade
hertigdömet Kleve, furstendömet Mörs (sedan 1702)
och hertigdömet Geldern (1713), vidare hertigdömena
Jülich och Berg jämte andra fordom kurpfalziska
besittningar, det forna ärkebiskopsstiftet Trier,
ärkebiskopsstiftet Köln. delar af ärkebiskopsstiftet
Mainz och af hertigdömena Lothringen, Luxemburg och
Limburg, 4 furstendömen, 13 grefskap, 3 borggrefskap,
38 herrskap, 7 riksomedelbara abbotsstift, de 3
forna riksstäderna Köln, Aachen och Wetzlar samt
flere fordom fria riksbyar och riddaregods. Ännu
1801, då genom freden i Lunéville hela venstra
Rhenstranden afträddes till Frankrike, lågo inom
den nuv. provinsens område omkr. 100 riksomedelbara
territorier. Genom Wienkongressen förvärfvades
dessa 1815 af Preussen, hvars besittningar något
ökades genom andra Parisfreden. Landet var till
1824 deladt på 2 provinser (Jülich-Kleve-Berg och
Niederrhein). 1834 tillkom det koburgska furstendömet
Lichtenberg och 1866 en del af Hessen-Homburg
(nuv. kretsen Meisenheim).
Rhen-Rhône-kanalen (Rhône-kanalen). Se Rhône,
sp. 1040.
Rhense. Se Rense.
Rhen-viner, allmän benämning på de tyska viner,
som odlas längs bägge stränderna af Rhen ända
från Basel och ned till Siebengebirge samt i de
närmast Rhen belägna dalarna kring bifloderna
Main, Nahe, Mosel (med Saar) och Ahr. I mera
inskränkt bemärkelse förstås med Rhen-viner de i
trakten af Mainz dels i Rheingau (se d. o.), dels
i Rhein-Hessen växande. De yppersta äro Hochheimer
samt Rheingau-sorterna Johannisberger, Steinberger,
Markobrunner, Rauenthaler, Rüdesheimer, Geisenheimer,
Qräfenberger och Assmanshäuser (en röd sort,
påminnande om Bourgogne-vinet Chambertin). Dernäst
i godhet komma de bajersk-pfalziska (Deidesheimer,
Forster m. fl.) och de rhen-hessiska, af hvilka de
flesta vanligen gå under namnet Niersteiner, men
ofta äfven under Rheingau-märken. Till den hessiska
gruppen hör Liebfrauenmilch (se d. o.), hvilken sort
emellertid är den kanske högst prisade. Hela rhenska
vinområdet omfattar 30,000 har och frambringar i
medeltal årligen 1,400,000 hl. – De rhenska vinerna
äro torra och, med få undantag, hvita viner, med
guldgult skimmer, fin doft, en pikant syrlighet och
på samma gång en utmärkt mildhet. Deras alkoholhalt
är ringa (9–13 proc.). Rhen-vinerna hålla sig
städse klara, tåla vid transport till alla klimat,
tilltaga årligen i goda egenskaper (t. o. m. under
århundraden) och äro svåra att förfalska. Alla dessa
egenskaper ställa dem bland de förnämsta viner på
jorden. – Ringare sorter beredas i stor skala till
musserande viner. Många ringare qvaliteter utgifvas
i Nord-Tyskland för franska. Jfr Mosel-viner.
Rheo .... Se Reo ....
Rheticus. Se Rhaeticus.
Rhetrai (af den Grek. verbalstammen rhe-, tala,
förkunna, påbjuda) kallades bl. a. de korta
lagstadganden, hvilka lågo till grund för det forna
Spartas, enligt sägnen frän Lykurgos
härrörande författning. Dessa rhetrai, hvilkas
antal vanligen uppgifves till blott tre, med något
vexlande innehåll, ansågos vara lagstiftaren
direkte meddelade från det delfiska oraklet.
A. M. A.
Rheum L., rabarber, bot., farmak., ett slägte med en
mängd arter af mångåriga, storväxta örter, tillhörande
företrädesvis Central-Asiens bergstrakter, der de
hafva en mycket stor utbredning. Rötterna äro grofva,
ofta greniga, köttiga, inuti gula pålrötter, från
hvilka uppväxa stora, långskaftade, ofta handflikade
blad. Stjelkarna äro manshöga, refflade och besatta
med vanligen blott några få blad, till storlek
jämförelsevis obetydliga och vid bladskaftets fäste
försedda med hinnaktiga stipelslidor. Stjelken
förgrenas upptill i blomspiror, sammansatta af
klasevis ordnade blomtofsar, det hela bildande
ytterst rika vippor af hvita eller gulhvita blommor,
hvilka hafva sexbladig, färgad kalk, 9 ståndare
(Kl. Enneandria L., nat. fam. Polygoneae) och 1 pistill,
som består af 3 stift med ett trekantigt fruktämne,
hvilket utväxer till trevingad enfröig frukt. Den
äldsta i Europa odlade och äfven förvildade arten är
Rh. rhaponticum L., hvars rotblad äro mycket stora,
hjertlikt rundade, med utstående basflikar och skaften
ofvan fårade, med afrundade kanter. Blommorna äro små,
gröngula, samlade i en mycket stor vippa. Bladskaften,
hvilka, likasom de flesta af växtens delar, innehålla
organiska syror, hufvudsakligen oxalsyra, hafva sedan
långa tider tillbaka varit använda till beredning
af syrligt smakande sylt och andra anrättningar
för bordets behof, hvarför ock denna art fått sig
tillagdt namnet matrabarber. Detta namn användes
numera för flere andra från Asien härstammande och i
våra trädgårdar odlade arter, såsom Rh. undulatum
L., Rh. Emodi Wall., Rh. compactum L., Rh. palmatum
L. Af dessa hafva genom odling flere varieteter
uppkommit, bland hvilka victoria-rabarbern f. n. anses
vara den bästa. Dess röda bladskaft, allmänhetens
»rabarberstjelk», användas såsom nyss blifvit
anfördt. För medicinskt ändamål använde man förr
roten af Rh. rhaponticum, radix Rhei rhapontici,
europeisk rabarber, som icke bör förvexlas med
den s. k. munkrabarbern, rad. Rhei monachorum,
roten af Rumex Patientia L. och Rumex alpinus L.,
hvilka arter munkarna odlade och använde under
namn af rabarber. Den nu officinella rabarbern,
radix Rhei, asiatisk rabarber, förekom tills för
ett par årtionden sedan i 2 handelsslag af olika
värde, nämligen moskovitisk l. sibirisk rabarber
(rad. Rhei moscovitici) och kinesisk l. indisk
rabarber (rad. Rhei chinensis). Den förra fördes
från Kinas norra gräns till det i Sibirien belägna
Kiachta och vidare landvägen till Nisjnij-Novgorod,
hvarifrån drogen sedan spreds i Europa. Af flere skäl
tog emellertid rabarber tillförseln till Kiachta
slut, och numera förekommer i handeln endast den
kinesiska rabarbern, hvilken öfver Tient-sin, Kanton
och hufvudsakligen, Sjang-hai sändes sjuledes till
Europa. Man vet ej med bestämdhet hvilken eller hvilka
Rheumarter lemna den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
