Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhenprovinsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
asiatiska rabarbern, men håller för sannolikast,
att det är Rh. palmatum var. tangutica. Kineserna
kände rabarbern redan 3,000 år f. Kr. Rabarberroten
uppgräfves under hösten, då vegetionen dör bort
i de högdalar, der Rheumarterna växa. Rötterna
skalas (»munderas»), klyfvas, torkas först på heta
tegelstenar och uppträdas sedan på snören samt
upphängas till ytterligare torkning i artificiel
värme. Den kinesiska rabarbern, sådan han nu
förekommer i Europa, består vanligen af en tät,
tämligen tung rot med mycket olika form, beroende
på olika sätt för skalning, klyfning och beredning
för öfrigt. Ibland fås rabarberrot, åt hvilken genom
svarfning gifvits en tapplik form. Ofullständigt
skalad (»halfmunderad») rot har barkrester här och der
qvarsittande. Sådana saknas alldeles å »helmunderad»
rot. Rotstyckenas yta är alltid öfverdragen med gult
pulver af roten. Om rabarbern i sitt inre är murken,
mörkfärgad eller möglig, är den oduglig. Tvärbrottet
af frisk asiatisk rabarber visar en egendomlig
marmorering af omvexlande rödbruna märgstrålar och
hvita vedknippen. För den äkta asiatiska rabarbern är
särskildt kännetecknande det s. k. »strålklotsbältet»,
ett område, der märg- och vedstrålar hafva blifvit
förskjutna i alla möjliga riktningar genom mellan
dem uppträdande små klotformiga, masurliknande
bildningar (»strålklot»), som äro ett slags sekundära
stambildningar, i hvilka från ett centrum utgå åt
alla håll små korta ved- och märgstrålar. Ett sådant
strålklots tvärlinie är omkr. 2 mm. Rabarberrotens
anatomiska byggnad är tämligen ensamt stående. Endast
i Sumbulroten finnes i någon mån en liknande
anordning af ved- och märgstrålar. Rabarbern har för
de fleste en obehaglig lukt och smak samt färgar
saliven gul och knastrar under tänderna genom sin
rikedom på oxalsyrad kalk, som i den moskovitiska
rabarbern bildar stjernformiga bållar, men i den
kinesiska platta stjernor. Rabarberns vigtigaste
beståndsdel är utan tvifvel krysofanet och dess
sönderdelningsprodukt krysofansyran, hvilket ämne
anses vara det hufvudsakligen verksamma vid den
afforing af tarmkanalens innehåll, som rabarber kan
åstadkomma. Dessutom finnas rheumgarfsyra, rheumsyra,
phaeoretin, emodin m. m.
Af rabarber beredas flere preparat i
Sv. farmakopén. Rabarber-extrakt (extractum
Rhei) beredes genom sönderskuren rabarberrots
utdragning med vatten och den erhållna lösningens
afdunstning. Detta extrakt (50 d.), blandadt
med jalapaharts (15 d.), hvit tvål (15 d.) och
aloëextrakt (20 d.), benämnes i farmakopén
extr. Rhei compositum. I alkalisk rabarberinfusion
(infusum Rhei alkalinum) behandlas rabarbern med
destilleradt vatten och koncentrerad sprit under
medverkan af natriumkarbonat, hvarigenom erhålles
en infusion, som kan bevaras längre tid utan att
förderfvas. Rabarber-syrup (syrupus Rhei) består
af en kall infusion (50 d.) på rabarber (10 d.) och
natriumkarbonat (2 d.), hvartill sättes socker
(90 d.). Besk rabarber-tinktur (tinct. Rhei amara)
innehåller det i utspädd sprit lösliga af
10 d. rabarber, 2 d. Baggsöterot (rad. Gentianae)
och 1 d. hvit kanel. Beskt rabarbervin (vin. Rhei
amarum) har alldeles lika beståndsdelar, men är beredt
med Sherryvin i st. f. sprit. Rabarber ingår dessutom
i »Roséns barnpulver» (se d. o.). Rabarber är ett
adstringerande och toniserande medel i liten dos
(3–10 cg.), men lösande och afförande i större dos
(0,5–2 gr.) och är ett medel, som ofta begagnas
af i synnerhet äldre personer med trög afföring.
O. T. S.
Rheumatism. Se Reumatism.
Rheydt. Se Rheidt.
Rhezelius (Reese), Jonas Haquini, fornforskare,
studerade i Upsala, blef 1630 »kansliskrifvare»
i Stockholm och tjenstgjorde såsom sekreterare,
hos bondeståndet vid tre riksdagar. I början
af 1630-talet företog han, efter offentligt
uppdrag, fornforskningsresor i flere delar af
Sverige och utnämndes 1635 till »antiquarius och
häfdasökare». Hans värderika anteckningar om Öland,
med ritningar, förvaras i k. biblioteket. Åtskilliga
andra samlingar hafva deremot gått förlorade. R. blef
1646 sekreterare vid generalguvernementet i
Halland och lefde ännu 1654. Hans dödsår är okändt.
-rn.
Rhianos (Lat. Rhianus), forngrekisk skald
och grammatiker från Kreta, tillhörande den
alexandrinska literaturperioden, samtida och vän
till Eratosthenes, lefde i 3:dje årh. f. Kr. Bland
hans i homerisk stil hållna episka dikter intogs
främsta rummet af Messeniaká, en skildring
af det andra messeniska kriget med Aristomenes
såsom hufvudperson. Rh. var berömd äfven såsom
homerisk textkritiker. I behåll finnas några
episka fragment och 11 i den grekiska antologien
upptagna, till största delen erotiska, epigram.
A. M. A.
Rhigas. Se Regas.
Rhin [rang], det franska namnet på floden Rhen.
Rhin, biflod till nedre Havel i preussiska
prov. Brandenburg, upprinner på gränsen till
Mecklenburg, flyter genom Rheinsberg-, Ruppin-
och Gülpesjöarna samt förenar sig straxt nedanför
sistnämnda sjö med Havel. Längd 105 km., deraf 80
km. äro segelbara. Ruppinkanalen förenar floden med
öfre Havel vid Oranienburg.
Rhinanthaceae (Rhinantheae) Juss., bot., en
grupp af snyltväxter bland Personatae L., som har
ståndareknapparna 2-rummiga, vid basen försedda med
spetsar eller hår och ofta uddspetsiga. Kapseln är
2-rummig och öppnar sig med 2 skal. Till denna grupp
höra inom svenska floran slägtena Bartsia, Odontites,
Euphrasia, Rhinanthuis Sceptrum, Pedicularis och
Melampyrum (se d. o.). O. T. S.
Rhinanthus L., bot., ett slägte af ettåriga örter med
4-kantig stjelk, motsatta, hela blad och blommorna
samlade i en axlik, vanligen gles klase. Blomfodret
är uppblåst, med plattade sidor och bukig framkant,
olikformigt 4-klufvet. Blomkronan är 2-läppig, med
hjelmlik, från sidorna hoptryckt, 2-tandad öfverläpp,
icke kortare än den djupt, i 3 nästan omvändt
äggrunda flikar klufna underläppen. Kl. Didynamia
L. och gruppen Rhinanthaceae bland Personatae L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
