Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhodope ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rhodope (Lat. Rhodope, nu Despoto-dag), en
betydande, med Balkankedjan sammanhängande, i
n. v. och s. ö. löpande bergskedja i vestra delen af
det forna Tracien (nu Rumelien) med toppar af 2,300
m. höjd öfver hafvet. Rhodopeberget var i forntiden
ryktbart genom de larmande fester, hvilka der till
Bacchus’ (Dionysos’) ära brukade firas af de traciska
qvinnorna (se Bacchus, sp. 1403, och Menader).
A. M. A.
Rhodos (Lat. Rhodus), betydande ö i sydöstra
delen af Egeiska hafvet, utanför kusten af det
forna landskapet Karien i Mindre Asien. Öns form
är långsträckt oval, med längdaxel i n. ö. och
s. v. Längd 80 km., största bredd 30 km. Areal 1,460
qvkm. (enl. Strelbitsky), d. v. s. obetydligt större
än Ölands (1,344 qvkm.). Ön är till största delen
genomdragen af måttligt höga berg, hvilkas högsta
topp, Atabyrion (nu Attairo), når en höjd af 1,240
m. öfver hafvet. Af naturen gynnad genom ett härligt
klimat och flere goda hamnar samt rik på mångfaldiga
naturprodukter från såväl mineral- som växtriket,
var ön sedan urminnes tid säte för ett blomstrande
kulturlif. Såsom första innebyggare nämna sagorna
de konsterfarne telchinerna. Bevisligen har ön
redan i urminnes tid tagits i besittning af fenicer,
hvilka sedermera undanträngdes eller helleniserades
genom invandrande greker från Argos och Kreta. Från
den feniciska tiden härrörde de tre gamla städerna
Lindos, Ialysos och Kameiros, hvilka sedermera tillika
med Halikarnassos och Knidos på fastlandet samt Kos
på den liknämnda ön bildade en förbundsstat, den
s. k. doriska hexapolis (»sex-stadsförbundet»). I
5:te och 4:de årh. f. Kr. var R. tidtals upptaget
i Athens vapenförbund, men i likhet med många andra
grekiska stater företer det stor omvexling i såväl
utrikes som inrikes politik, alltefter som det
aristokratiska eller det demokratiska partiet satt
vid styret. Väsentligt främjades dess välstånd och
makt genom en 408 f. Kr. genomförd sammanslutning af
de tre städerna Lindos, Ialysos och Kameiros till
en statsenhet med en gemensam nyanlagd hufvudstad
på öns nordöstra mot fastlandet vända spets. Denna
stad, hvilken äfven hette Rhodos, egde två rymliga,
delvis genom väldiga dambyggnader åstadkomna hamnar
och utvecklade sig snart till en sjö- och handelsstad
af första rang, dervid gynnad af sitt fördelaktiga
läge på gränsen mellan Öster- och Vesterland. Alexander
den store tvang staden att mottaga en macedonsk
besättning, men efter konungens död (323
f. Kr.) befriade den sig åter, försvarade sig lyckligt
mot Demetrios Poliorketes (304 f. Kr.) och lyckades
i allmänhet att upprätthålla en aktad neutralitet i
förhållande till de krigförande stormakterna. I 3:dje
årh. f. Kr. nådde den rhodiska statens välstånd och
makt sin högsta blomstring. Dess välde utsträcktes
äfven öfver en del af Karien och Lycien; dess flotta
var den förnämsta inom den helleniska verlden, dess
sjörätt vann internationel giltighet och upptogs
äfven af romarna (se Lex rhodia de jactu). Äfven
vetenskap och konst egde på R. en mängd idkare. En af
den attiske talaren Aischines der grundad talareskola
egde länge en blomstrande tillvaro, och bland dennas
representanter märkas såväl skalden och grammatikern
Apollonios, med tillnamnet Rhodiern, som talaren
Apollonios Molon, Ciceros samtida. Äfven fanns der en
berömd bildhuggareskola, hvilken företrädesvis synes
hafva egnat sig åt kolossalplastiken. Till dess mest
berömda alster hörde Laokoongruppen (se Agesander),
Farnesiske tjuren (se Farnesiska konstverk) och
den vid hamnen uppställda kolossalbild af solguden
(Helios), öns och stadens skyddsgud, hvilken under
namn af kolossen på Rhodos (se d. o.) beundrades
såsom ett af »verldens sju underverk». Då romarna
började göra sitt inflytande gällande i Orienten,
stodo rhodierna i allmänhet på deras sida såsom trogna
bundsförvandter, särskildt i krigen mot Antiochos
III i Syrien och Prusias i Bitynien, och belönades
derför med utvidgade besittningar (189 f. Kr.),
hvilka de dock snart (168 f. Kr.) förlorade. Till
namnet bibehöll R. sin sjelfständighet ända till
år 44 e. Kr., då det införlifvades med den romerska
provinsen Asia. Af kejsar Diocletianus gjordes det
till hufvudort i den nybildade Provincia Insularum
(Öprovinsen). År 651 (653?) eröfrades ön af araberna
under fältherren Muavija, men kom under korstågen
å nyo i de kristnes händer och eröfrades 1309 af
johanniterriddarna, hvilka slogo sig ned på R. och
med anledning deraf fingo namn rhodiser-riddare. Efter
att flere gånger med glänsande framgång försvarat
sig mot turkarna, nödgades de i Dec. 1522 efter
6 månaders motstånd att åt Soliman den store
uppgifva staden, kristenhetens sista bållverk
i Österlandet. Sedan denna tid tillhör R. det
turkiska riket och utgör f. n. en del af vilajetet
Djesairi-Bahri-Sefid. Innevånarnas antal uppgifves
till 27,000, af hvilka 10,000, till större delen
greker, bo i hufvudstaden R. Denna likasom hela ön
företer en bild af djupt förfall, delvis till följd af
de svåra jordbäfningar, hvilka i senare tider likasom
under forntiden gång på gång hemsökt ön. Svenska
läkaren J. Hedenborg (se denne) gjorde noggranna
studier i fråga om R:s historia och geografi. A. M. A.
Rhoikos, grekisk arkitekt och bildhuggare från Samos,
lefde på 600-talet f. Kr. och arbetade tillsammans med
Theodoros, också från Samos. De byggde tillsammans det
stora templet åt Hera (Juno) på fäderneön, i jonisk
stil, af hvilket numera endast få fragment finnas i
behåll. Dessutom är R., tillsammans med Theodoros,
berömd såsom uppfinnare af bronsgjutningen. Om hans
verk vet man ingenting vidare, än att Pausanias i
Efesus såg en qvinnostaty, kallad Nyx (natten), som
tillskrefs honom, men betecknas såsom mycket rå och
ofullkomlig i det tekniska. C. R. N.
Rhombus. Se Hvarslägtet.
Rhonchus (af Grek. rhonchos, snarkning), med.,
rassel, som uppstår i synnerhet i lungorna, då vid
respirationen luften passerar genom ett flytande
ämne (blod, blodvatten, tunntslem, var m. m.),
s. k. fuktigt rassel, eller då en slemklump sättes
i vibration, eller luften genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
