Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ribes ... - Richard, grefve af Cornwallis och Poitou, romersk-tysk konung - Richard, hertigar af Normandie (se d. o.) - Richard af Cirencester, engelsk krönikeskrifvare - Richard, F. F., fransk målare. Se Révoil - Richard af S:t Victor, en af de mest framstående medeltidsmystiker - Richardia æthiopica. bot. Se Aroideæ - Richards, Alfred Bate - Richardson, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom »lieutenant general» (1436–37 och
1440–45) öfver de af engelsmännen eröfrade delarna
af Frankrike visade R. sig duglig och vann
popularitet. Han uppträdde sedermera såsom en af
ledarna för oppositionen mot den oduglige konung
Henrik VI:s af Lancaster regering. Särskildt sökte
han ur styrelsen uttränga hertigen af Somerset
och häfda sin rätt till tronen gent emot denne,
som tillhörde en oäkta linie af lancasterska huset,
men sträfvade efter att blifva den då ännu barnlöse
konungens efterträdare. R. lyckades under Henriks
sjukdom genom ett parlamentsbeslut få styrelsen i sina
händer i egenskap af »rikets protektor och defensor»
(Mars 1454–April 1455), men förlorade efter Henriks
tillfrisknande sitt inflytande på regeringen, grep
till vapen, stormade i Maj 1455 S:t Albans, der
konungen var lägrad, och blef vid konungens återfall
i sjukdom å nyo protektor (Nov. 1455–Febr. 1456). För
deltagande i upproriska stämplingar sedermera nödsakad
att fly till Irland, uppgjorde han der i förbindelse
med earl of Warwick och andra medlemmar af den mäktiga
slägten Neville (R. var gift med Cecily Neville)
plan till en ny resning. Efter Warwicks seger vid
Northampton (Juli 1460) framställde R. öppet anspråk
på kronan, till hvilken han ansåg sig hafva bättre
rätt än konungen, såsom härstammande från Lionel,
hvilken var äldre broder till Henriks stamfader
(Johan af Gaunt, hertig af Lancaster). Öfverhuset
tilldömde R. och hans son tronföljden efter Henriks
död framför dennes son (efter flere års barnlöst
äktenskap hade drottning Margareta skänkt sin gemål
en son). Henrik måste gå in derpå (Okt. 1460). Men
Margareta samlade en här i norra England, och i strid
mot denna förlorade R. lifvet vid Wakefield (d. 29
Dec. s. å.). R. började det förfärliga inbördeskrig,
som fått namn af striden emellan röda och hvita
rosen, och som fortsattes af hans söner Edvard
IV och Richard III. Hans öfriga barn voro Georg,
hertig af Clarence (d. 1478), Anna (gift med Thomas
S:t Leger) och Elisabet (gift med John de la Pole,
hertig af Suffolk).
Richard, grefve af Cornwallis och Poitou,
romersk-tysk konung, yngre son till engelske
konungen Johan utan land och hans gemål Isabella
af Angoulême, föddes d. 5 Jan. 1209. 1236–41 var
han ute på korståg. Hemkommen ställde han sig på
oppositionens sida mot sin broder konung Henrik
III och var Montforts vän. 1252 afböjde han påfvens
anbud af Siciliens krona. Den 13 Jan. 1257 valdes
han af Kölns, Mainz’ och Pfalz’ kurstämmor, som låtit
köpa sig, till tysk konung. Gynnad af påfven, mottog
han valet och blef d. 17 Maj s. å. krönt i Aachen,
men lyckades ej få fast fot utom Rhenlanden. Han
vistades endast tidtals i Tyskland och blef aldrig
erkänd öfver hela riket. R. dog i sitt fädernesland
d. 2 April 1272. Han var en ädel och högsinnad man
och på sin tid kristenhetens rikaste furste. I sitt
första gifte var han förmäld med Isabella af Pembroke,
i sitt andra (1243) med Sancha af Navarra och i sitt
tredje (1269) med Beatrix von Falkenstein. Med
Isabella hade R. 4 söner, hvilka dogo unga,
utom Henrik (d. 1272); med Sancha hade han sonen
Edmund, hertig af Cornwallis (d. 1300). Om hans
val till tysk konung, märkligt emedan der de 7
kurstämmorna första gången tydligt framträda,
se A. Busson: »Die doppelwahl des jahres 1257»
(1866). Kj.
Richard, hertigar af Normandie (se d. o.).
Richard [ri’tjörd] af Cirencester, engelsk
krönikeskrifvare, f. 1335, d. 1401, benediktinmunk
i Westminster, kompilerade utan kritik efter Rodger
Wendover, Geoffrey af Monmouth, William af Malmesbury
m. fl. Speculum historiale de gestis regum Angliae
447–1066 (utg. i 2 dlr af J. Mayor 1863–69),
ett verk, som hos en äldre tids historiker åtnjöt
stort anseende. Det R. tillskrifna, af C. Bertram i
Köpenhamn 1758 utgifna arbetet De situ Britanniae
är, enligt hvad den ofvannämnde Mayor bevisat,
understucket.
Richard [risjar], F. F., fransk målare. Se Révoil.
Richard af S:t Victor, en af de mest framstående
medeltidsmystiker, hvilka icke i skolastik och
mystik sågo tvänne oförenliga motsatser, utan
intogo en förmedlande ståndpunkt och sökte förena
till ett den religiösa spekulationen och känslans
omedelbara tillegnande af det öfversinliga. Han var
till börden skotte, lärjunge till Hugo af S:t Victor
och blef 1162 prior i S:t Victor (nära Paris) samt
dog der 1173. Personlig vänskap förenade honom med
Bernhard af Clairvaux. – Hans skrifter kunna delas i
dogmatiska och mystiska, ehuru det mystiska elementet
icke saknas i de förra, af hvilka de 6 böckerna om
treenigheten, De trinitate, torde vara det förnämsta
arbetet. Af de mystiska skrifterna intager De gratia
contemplationis (5 böcker, med en inledningsskrift:
De praeparatione animi ad contemplationem) första
rummet. R. visar sig genom detta arbete vara den
förste mystiker, som sökt uppställa en vetenskaplig
teori om kontemplationen. Deraf hans binamn Magnus
contemplator. J. P.
Richardia aethiopica. bot. Se Aroideae.
Richards [ri’tjörds], Alfred Bate, engelsk
författare, f. 1820, d. 1876, var redaktör af
»Daily telegraph» från denna tidnings begynnelse
och redigerade sedan 1870 »Morning advertiser». Han
var en af skarpskytte-idéns första och mest nitiska
målsmän. Bland R:s utgifna arbeten må nämnas Death
of the Magdalen, and other poems (1847), dramat
Cromwell (s. å.; 4:de uppl. 1876), hvilket uppförts
med ovanligt stor framgång, Ministrelsy of war, and
other poems (1854) samt romanen So very human (1871).
Richardson, Jakob, topograf, f. i Halmstad 1687,
blef 1718 fältsekreterare och 1734 assessor i
antiqvitetsarkivet. Der sysselsatte han sig dels
med utarbetande af en beskrifning öfver Halland,
som ådrog det offentliga stora kostnader, dels med
annat författareskap. Så utgaf han Inledning till
krigsvetenskapen (3 del., 1738–49), hvilket arbete
1756 inlöstes för statens räkning, och Samtal emellan
herr Sanskiljert och herr Lärderik angående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
