- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
1111-1112

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ridley ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Frankrike. 1822 invaldes han i cortes, hvars president
han blef. På sommaren 1823 inryckte fransmännen till
konung Ferdinands hjelp i Spanien. R. fick ett befäl
under Ballesteros, erkände ej dennes kapitulation,
men måste snart uppgifva allt motstånd. Konungsligt
sinnade bönder bragte honom i fransmännens våld,
och desse öfverlemnade honom i Sept. 1823 åt de
kungliga spanska myndigheterna. R. dömdes för
högförräderi till döden och blef d. 7 Nov. 1823
hängd i Madrid. – R:s broder Miguel utgaf 1824 i
London »Memoirs of the life of R. and his family».
Kj.

Riehl [ril], Wilhelm Heinrich, tysk
kulturskildrare och novellist, f. 1823
i Biebrich (Hessen-Nassau), vardt 1853
professor i statsvetenskap vid universitetet i
München och 1885 derjämte direktör för bajerska
nationalmuseum samt riksantiqvarie. Han invaldes
1862 i vetenskapsakademien i München. R. eger
en framstående karakteriseringsförmåga, och
hans stil utmärker sig för klarhet, värme och
qvickhet. I sina tidigare arbeten förhärligade han
konservativt bonden och landtjunkaren, den »gamla,
goda tidens» tro och förnöjsamhet, men äfven dess
fördomsfulla egensinne och hårdhet. Sedermera har han
framhållit borgareståndet såsom bärare af en rent
mensklig, utjämnande bildning. Bland R: s arbeten
märkas Naturgeschichte des volkes (4 afdeln.,
1851–69, flere uppl.; en afdeln. i sv. öfvers.,
»Familjen», 1856), Kulturgeschichtliche novellen
(1856; 3:dje uppl. 1866), Kulturstudien aus drei
jahrhunderten
(1859; 4:de uppl. 1873), Die deutsche
arbeit
(1861; 3:dje uppl. 1884), Neues novellenbuch
(1867; 3:dje uppl. 1873), Freie vorträge (2 saml.,
1872–85) samt, på ett annat område, Musikalische
charakterköpfe
(3 bd, 1853–78; flere uppl.). R. ledde
utgifvandet af »Bavaria» (1859–67, en stor
geografisk-etnografisk beskrifning öfver Bajern)
och redigerade 1870–80 »Historisches taschenbuch». –
»Noveller» af R. utgåfvos på svenska 1876–78 (2 bd).

Riehl [ril], Aloys. Se Positivism.

Riehm [rim], Eduard Karl August, tysk teolog, f. 1830,
professor i Halle 1866, d. 1888, var en framstående
författare på den gammaltestamentliga forskningens
område. Bland hans förnämsta teologiska arbeten
må nämnas Die gesetzgebung Moses’ im lande Moab
(1854), Der lehrbegriff des Hebräerbriefs (1858–59)
och Die messianische weissagung (1875). 1883–84
utgaf han Handwörterbuch des biblischen alterthums.
J. H. B.

Riemann [rim-], Georg Friedrich Bernhard, tysk
matematiker, f. 1826, blef 1857 e. o. och 1859
ordin. professor i matematik i Göttingen. Efter
en längre tids sjuklighet afled han uti Italien
1866. – R. egnade sig med största framgång åt
funktionsteorien, och han gaf denna en ny riktning
genom att på komplexa funktioner tillämpa en princip,
som af Dirichlet blifvit använd vid behandling af
potentialfunktionen. Han blef derigenom i stånd
att med tillhjelp af de s. k. »riemannska ytorna»
bestämma egenskaperna hos komplexa funktioner, då
deras värden i diskontinuitetspunkter och för vissa
gränslinier voro gifna. Samma metod använde han
äfven vid behandlingen af hypergeometriska serier,
minimalytor och abelska funktioner, hvilkas
hufvudegenskaper han härledde ur periodiciteten
och diskontinuitetsvärdena. Bland R:s arbeten må
särskildt nämnas Über die anzahl der primzahlen
unter einer gegebenen grösse
(i Berlin-akademiens
»Monatsberichte», 1859) och Über die hypothesen,
welche der geometrie zu grunde liegen
(i
Göttingen-akademiens »Abhandlungen», 1867), i
hvilket arbete han på ett skarpsinnigt sätt söker
ådagalägga, att rumsbegreppet är ett empiriskt
begrepp, och närmare utreder de erfarenhetssatser,
som inom geometrien förekomma. Efter hans död
utgåfvos bl. a. hans föreläsningar öfver Partielle
differentialgleichungen und ihre anwendung auf
physikalischen fragen
(1869; 3:dje uppl. 1883). Hans
Gesammelte mathematische werke utgåfvos 1876 af
H. Weber. G. E.

Riemann [rim-], Hugo, tysk musikteoretiker, f. 1849,
blef 1873 filos. doktor i Göttingen samt 1881 lärare
vid konservatoriet i Hamburg. Bland hans arbeten
märkas Musikalische syntaxis (1877), Skizze einer
neuen methode der harmonielehre
(1880), Musiklexikon
(1882, 1887), Neue schule der melodik (1883),
Vergleichende klavierschule (s. å.), Musikalische
dynamik und agogik
(1884), Opernhandbuch (1884–87)
och Lehrbuch des kontrapunkts (1888). Dessutom
har han skrifvit diverse instrumentalkompositioner,
Systematische treffübungen, pianoetyder m. m. R.
är tvifvelsutan samtidens främste musikteoretiker
och har kraftigt, om ock något för spekulativt
experimenterande, bidragit till såväl utvecklingen
af en rationel metodik som ock fullföljandet af
v. Oettingens harmoniska och Westphals rytmiska
teorier. Hans häpnadsväckande flit förleder honom
stundom till öfverproduktion och bristande noggranhet,
men hans arbeten äro i hvarje fall högst skarpsinniga,
eggande och intressanta. A. L.

Riemenschneider [rimen-], Tilmann, tysk bildhuggare,
f. omkr. 1460 i Würzburg, d. derst. 1531, blef 1495
borgare i staden, kom 1504 in i rådet och valdes 1520
till borgmästare. Men på grund af sitt deltagande
i den religiösa kampen, der de påflige segrade,
utstöttes han jämte sina meningsfränder ur rådet och
förde sedan ett tillbakadraget lif. R. arbetade mest
i sten och framställde figurer, som väl icke hade den
samtida Nürnbergsskolans kraft, men i stället egde
mycken innerlighet i uttrycket, hvarjämte han äfven
lyckades bättre i lugna än i dramatiska bilder. Han
igenkännes särskildt på sina vackra, ungdomliga
hufvud. Af hans arbeten märkas Adam och Eva (1493,
å Vårfrukyrkans i Würzburg södra portal), bägge
något stela i sin nakenhet, men med vackra hufvud,
särskildt Adams, hvilket anses, som en af den
samtida tyska konstens mest inspirerade skapelser,
vidare en Madonna med barnet i kroppsstorlek (1493,
i Neumünster-kirche), flere grafvårdar, t. ex. den
praktfulla vården öfver Henrik II och hans gemål
Kunigunda (färdig 1513, i Bambergs dôme) och en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:26 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfam/0562.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free