Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ridley ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grafvård öfver furstbiskop Lorenz von Bibra (1519, i
dômen), märklig derför att de arkitektoniska formerna
äro ungrenaissancens, med nakna genier och skarp
naturalism i den dödes reliefgestalt, och slutligen
hans sista arbete, Kristus begråten af sina anhöriga
(1525, i kyrkan i Maidbrunn vid Würzburg), högrelief,
utmärkande sig för djup i uttrycket och kraft i
framställningen. C. R. N.
Riensjön, i Guldalen, Norge, har sitt aflopp till
Glommen. Den är 14 km. lång och har en areal af
6 qvkm. Y. N.
Rienzi (Rienzo), Niccolo Gabrino di R., kallad Cola
di R. (d. v. s. Nikolaus, Laurentius’ son), romersk
folkledare, var son till en krögare och en tvätterska
i Rom och föddes omkr. 1313. Sina lysande anlag egnade
han åt studier i det gamla Roms historia. Bröderna
Gracchus, de berömde romerske folktribunerna,
blefvo hans hjeltar, och bekantskapen med Petrarca,
vid dennes skaldekröning 1341, gaf ökad näring åt
hans svärmerier att vilja likna forntidens stora
män. Han ville upprätta Rom ur dess förfall till en
början genom att göra slut på den öfvermodiga adelns
inflytande och våldsamma framfart i den af påfven
öfvergifna staden. År 1343 sändes han af folket
till påfven Klemens VI, som då residerade i Avignon,
för att söka utverka påfvens återflyttning till Rom,
och på denna resa vann han Klemens VI:s gunst. Den
20 Maj 1347 kände R. sig nog stark att skrida till
handling. Inom få dagar var adelsväldet i Rom brutet,
ordning och säkerhet tryggade. R. stod i spetsen för
stadens styrelse såsom »folktribun» och »rector»
å påfvens vägnar. Nu gingo hans planer vidare: han
ville förena hela Italien, och enhetstanken – Dantes
och Petrarcas dröm – helsades öfverallt med jubel. Men
framgången bragte R. ur jämnvigten. Genom högmod
och missgrepp i förvaltningen kom han i konflikt med
påfvestolen och stötte äfven folket ifrån sig. Slutet
blef, att han i Jan. 1348 måste fly från sina
upproriska romare och gömma sig hos franciskanmunkar
bland Abruzzernas vilda berg. Senare uppträdde han i
Prag, blef der häktad och af kejsaren utlemnad till
Avignon att svara i en kättareprocess. Han hölls
en tid i fängelse i Avignon; men som den nye påfven
Innocentius VI trodde, att R. var rätte mannen att
stilla den anarki, som vid denna tid hemsökte Rom,
sände han honom dit. Med en kardinal vid sidan gjorde
R. d. 1 Aug. 1354 sitt intåg som »senator» i den eviga
staden. Men en kedja af öfvergrepp drog åter folkets
hat öfver honom. Förklädd till kolare sökte han
undkomma, men föll vid foten af Kapitolium ett offer
för folkets raseri, d. 8 Okt. 1354. Hans lik brändes
sedermera på platsen framför Augustus’ mausoleum. Jfr
Du Cerveau: »Histoire de R.» (1875). R:s öden hafva
gifvit stoff till en roman af Bulwer, till tragedier
af Mosen, Kirner, Pirazzi och en opera af Wagner.
Kj.
Ries [ris], Ferdinand, tysk musiker, f. 1784, d. 1838,
elev af Beethoven i Wien 1800–04, sedermera bekant
såsom pianist, komponist och utgifvare (jämte Wegeler) af Biographische
notizen über L. van Beethoven (1838). Som pianovirtuos
väckte han uppseende under flere resor i Frankrike,
England, Ryssland och Skandinavien (i Stockholm
uppträdde han 1813 tillsammans med J. F. Berwald). Han
lefde mest i London såsom privatlärare, men var
1834–36 »Städtischer musikdirektor» i Aachen samt
under sitt sista år dirigent för Cecilia-föreningen
i Frankfurt am Main. Som kompositör var han
en på sin tid ansedd, mycket fruktsam imitatör
af Beethoven. Hans verk uppgå till öfver 200,
deribland operor, oratorier, symfonier, uvertyrer,
diverse kammarmusik samt violin- och pianosaker.
A. L.
Riesa [risa], stad i konungariket Sachsen, kretsen
Dresden, vid venstra stranden af Elbe. 18 km. n. v. om
Meissen. 7,400 innev. (1885). Jernindustri och många
andra industrigrenar.
Riesengebirge [risen-; hårdt g], Tsjech. Krkonose
l. Krkonosské hory, »jättebergen», berggrupp
på gränsen mellan Schlesien och Böhmen, mellan
Elbes och Oders öfre lopp, utgöra högsta delen af
Sudeternas bergssystem. Gränsande till Isergebirge
och Lausitzergebirge i v. samt till Eulengebirge och
Adlergebirge i ö. och s. ö., utbreda sig de egentliga
R. i s. ö.–n. v. mellan Queiss’ och Bobers källor
med en längd af 37 km. och en bredd af 22 km. Af
arealen, omkr. 1,100 qvkm., tillhöra 3/4 Böhmen,
återstoden Schlesien. Gränsen följer bergets
hufvudkam (Riesenkamm), med de högsta topparna,
hvilka ligga längs norra sidan af berggruppen:
Hohes Rad (1,514 m.), Grosse Sturmhaube (1,482
m.), Kleine Sturmhaube (1,416 m.) samt Schnee-
l. Riesenkoppe (1,605 m.), mellersta Tysklands
högsta berg. Parallelt med denna ås och skild ifrån
densamma genom en lång, smal dal, Siebengründe,
sträcker sig i Böhmen en sydligare, lägre kam
med jämförelsevis få toppar. Berggruppen stupar på
norra sidan tvärt ned i Hirschbergdalen, men aftager
långsamt i höjd inom Böhmen. Den böhmiska kammen är
i midten delad af en djup dalklyfta, genom hvilken
Elbe, som har sina källor i Siebengründe, banar sig
väg. Bland bergen upprinna dessutom Iser till Elbe,
Queiss och Bober m. fl. floder, och små sjöar och
tjernår äro icke sällsynta i dalarna. Nästan hela
Riesenkamm och vestra delen af den södra kedjan
bestå af granit. Östra änden af hufvudkammen och
flere berg i s. ö. äro bildade af en gneisvarietet;
större delen af böhmiska kedjan, särskildt dess
toppar, består af glimmerskiffer. Block af dessa
mineral ligga spridda flerestädes på bergen och
i flodbäddarna. Stora torfmossar upptaga många af
bergssluttningarna och dalarna. Hafre och råg gå till
1,050 m. höjd. De öfre skogsmarkerna omvexla med moras
och ängar. De der spridda lägenheterna kallas bauden
och bebos dels året om, dels endast om sommaren och
motsvara då Skandinaviens säterstugor.
Riess [ris], Peter Theophil, tysk fysiker, född i
Berlin 1805, lefde såsom privatman i sin födelsestad
och dog der 1883. R. var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
