Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rif ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inhemska språkforskning». Af Svenska akademien och
svenska staten erhöll R. understöd för resor i norra
Sverige, företagna för dialektundersökningar,
samt för arbetets tryckning. – R. var ledamot
af en mängd svenska och utländska lärda
sällskap. Han afled i Köpenhamn d. 16 Juli 1868.
-rn.
Rif, Er-Rif (»kustberg»), bergskedja, som från
Gibraltars sund följer kusten af Marokko mot
s. ö. och lemnar endast ett smalt slättland
utmed hafvet. Bergskedjan, som utgör en vestlig
fortsättning af Algeriets berg, bildar ett vildt,
klyftrikt, otillgängligt bergland, bebodt af nästan
oberoende, krigiska berberstammar, hvilka i dalarna
och på de små slätterna odla spanmål och idka
boskapsskötsel, men af gammalt gjort sig kända som
sjöröfvare och derför fått namnet Rifpirater.
Riflemen [re’felmen], Eng. (af rifle, reffelbössa,
studsare), skarpskyttar.
Rifva (ormöga, paddfot), Asperugo procumbens
L., bot., en till nat. fam. Boragineae Lam.,
kl. Pentandria L., hörande låg, slak, nedtryckt,
snärjande, sträfhårig ört med aflånga, trubbiga blad
och små, blå, trattlika blommor i bladvecken. Det
olikformigt 5-delade blomfodret omgifver frukten
och utväxer under fruktmognaden till ett platt,
nätådrigt fruktfoder, som till formen erinrar om en
gåsfot. O. T. S.
Rig, Nord. mytol., ett namn, som guden Hemdall bar
under sina vandringar på jorden. Namnets betydelse
är ej på tillfredsställande sätt förklarad. Jakob
Grimm anser Rig vara en motsvarighet till det i tyska
hjeltesagan förekommande namnet Iring, men detta
antagande är ur språklig synpunkt svårt att bevisa. Se
Hemdall och Rigsmål. Th. W.
Riga (Lett. Rihge), hufvudstad i ryska
guvern. Livland, näst Petersburg den vigtigaste
ryska handelshamn vid Östersjön, ligger på ömse
sidor om floden Düna, 15 km. från dess utlopp i
Rigaviken. Nedanför staden delar floden sig i flere
armar mellan öar och sandbankar, mottager straxt före
sitt utlopp Bolderaa fr. v. samt vidgar sig mot ö. i
ett bredt sjöbäcken. Mynningen, der flodens djup är
endast 4,3 m., skyddas af fästningen Dünamünde,
som är förenad med R. genom jernväg, medan en annan
linie på högra stranden förenar R. med Mühlgraben
midt emot Dünamünde. Redden vid flodmynningen, ehuru
skyddad af en hamndam, är ännu mycket öppen, så att
endast de fartyg, som ej kunna passera sandbanken
vid mynningen, ankra der, hvaremot de andra lossa
en del af sin last vid Bolderaa eller Mühlgraben
och derefter gå upp till R. Utom de nämnda korta
bibanorna utgå från R. jernvägar till Dünaburg, Mitau
och Tuckum. Den egentliga staden, före 1850-talet
omgifven af vallar och grafvar, nu förvandlade till
bulevarder, ligger på högra flodstranden och omgifves
af Petersburg- och Moskvaförstäderna på samma samt
Mitauförstaden på venstra sidan om floden, öfver
hvilken föra en flottbro, som borttages om vintern,
samt en jernvägsbro. Gamla staden bibehåller ännu till
en del sina hanseatiska drag: höga trappgafvelhus
och smala, krokiga gator. Från
medeltiden finnas få minnen qvar. Den äldsta kyrkan,
domkyrkan, anlagd 1204, nedbrann 1547, och den
nuv. byggnaden härstammar från senare hälften
af 16:de årh. Dess 1883 uppsatta orgel med 174
register och 6,826 pipor uppgifves vara den största
i verlden. Petrikyrkan, med ett 140 m. högt torn, är
från 1406. Slottet, uppfördt 1494–1515 af livländska
ordens härmästare W. von Plettenberg, är en stor,
flere gånger restaurerad byggnad, som nu är säte för
guvernören och öfriga ryska myndigheter. Framför
detsamma står en granitpelare med en bronsstaty
af segergudinnan, rest till minne af de lyckligt
slutade krigen 1812–14. I Petersburgförstaden ligga
polyteknikum, stadsgymnasiet, de ryska Alexander-
och Lomonossov-gymnasierna (det senare en högre
flickskola), den grekisk-ortodoxa katedralen
m. m. Staden hade 1881 168,728 innev., deraf 20,091
i gamla staden, 45,345 i Petersburg-, 73,705 i
Moskva- samt 29,587 i Mitauförstaden. Omkr. 67,000
voro tyskar, 50,000 letter, 32,000 ryssar och
3,000 polacker, resten judar, ester m. m. Lifvet
i staden har en alltigenom tysk karakter,
men ryssarna och ännu mer letterna och esterna
ådagalägga en liflig intellektuel verksamhet. Båda
söka motverka det tyska inflytandet genom att
öka antalet uppfostringsanstalter. Grosshandeln
är i tyskarnas och, till mindre utsträckning, i
engelsmännens händer. Af högre undervisningsanstalter
må nämnas den baltiska polytekniska högskolan, ett
grekisk-ortodoxt prestseminarium, 5 gymnasier och
en navigationsskola. Stadsbiblioteket har ett rikt
material för Östersjöprovinsernas historia. Stads-
och guvernementsarkiven innehålla bl. a. en mängd
handlingar rörande Sverige. Särskildt det senare torde
innehålla en större rikedom på svenska handlingar
än något annat arkiv utom Sverige. I staden finnas
ett sällskap för nyttiga kunskapers utbredande,
ett lettiskt literatursallskap, ett sällskap för
Östersjöprovinsernas historia och fornkunskap,
en teknisk förening samt ett naturforskaresällskap
med naturaliesamlingar. R. är Rysslands största
exporthamn för trävaror, lin, linfrö och hampa,
men det exporterar äfven mycket hafre, råg,
talg, läder och tobak. Exporten, som 1851–60
hade i medeltal ett värde af 17,7 mill. rubel,
hade 1882 ett värde af 64 mill. rubel. Importen,
hufvudsakligen bestående af salt, fisk, vin, bomull,
metaller, maskiner, stenkol, oljor och kolonialvaror,
har under samma tid ökats i värde från 4,8 till 34,3
mill. rubel. Stadens och granskapets industriella
verksamhet tillväxer årligen; de förnämsta grenarna
äro bomulls- och yllefabrikationen, sågverksrörelsen,
maskinfabrikationen samt tillverkningen af cigarrer,
korkproppar, papper, öl och oljor.
Historia. R. anlades 1201 af biskop Albert I, som
s. å. dit förlade sitt och domkapitlets residens. 1202
nedsatte sig de förste borgarena i staden, och deras
antal ökades snabbt, särskildt efter de af biskopen
1211 utfärdade privilegier (bl. a. tullfrihet) för de
på R. seglande köpmännen, i synnerhet de från Visby
och Gotland. Handelns uppblomstring främjades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
