Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksamiral ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen ansågs hafva begått, och man var dervid så
noggrann, att man ej stannade vid det, som passerat
under riksdagen, utan gick tillbaka ända till början
af konungens regering. Listan på dessa förseelser,
bland hvilka man upptagit ej blott hvad konungen
verkligen gjort, utan äfven obestyrkta anklagelser,
var lång nog. Man beskyllde visserligen ej konungen
för att hafva deltagit i revolutionsförsöket, men man
påstod, att han underlåtit det endast af fruktan för
följderna, samt att han haft kunskap om detsamma och
hjelpt deltagarna deri på flykten. Ständerna ansågo
sig derför vara i sin goda rätt, om de afsatte
konungen, men ville för denna gång nöja sig med
lindrigare utvägar. På grund af sin tillgifvenhet för
konungen och för de kungliga barnens skull ville de ej
häller gå så till rätta med drottningen, som de egde
rätt och makt att göra, men de väntade af konungen,
att han skulle bringa sin gemål till besinning af
hennes pligt. Skriften slutade med den hotelsen,
att om konungen fortfore att ej rätta sig efter
regeringslagarna, skulle ständerna anse sig lösta
från sin trohetsed till honom och nödsakade att skilja
honom från styrelsen. Adolf Fredrik måste underkasta
sig förödmjukelsen att inför rådet och ståndens talmän
åhöra denna skrapa (d. 23 Aug. 1756), hvarefter akten
förseglades och förvarades för framtida behof. Eget
nog fingo stånden ej kännedom om skriften, fastän
den är uppsatt i deras namn. Det olyckliga sätt,
hvarpå det kort efter riksdagens slut begynta kriget
mot Preussen fördes, kom hattarnas makt att vackla,
och för att stärka sin ställning närmade de sig
på 1760–62 års riksdag hofvet. Den förödmjukande
riksakten blef då (1762) ouppbruten förstörd. –
2. Namn på den lag, som ordnar de konstitutionella
förhållandena mellan Sverige och Norge. Till följd
af K. M:ts proposition till den svenska riksdagen
1815 utarbetade Konstitutionsutskottet ett förslag
till en unionel grundlag, hvilket derefter antogs
af det norska stortinget och de svenska ständerna
och fick konungens sanktion d. 6 Aug. s. å. Oaktadt
riksakten i flere punkter ändrade bestämmelserna
i den svenska regeringsformen, ansågo likväl både
konungen och ständerna, att den ej behöfde eller
ens borde antagas på det sätt, som var föreskrifvet
för grundlags stiftande, d. v. s. genom tvänne
riksdagars sammanstämmande beslut. Ändringar i
riksakten kunna derför i Sverige vidtagas på samma
riksdag, der förslag om sådana väckas. I Norge har
riksakten deremot grundlags natur, och ändringar i
densamma kunna företagas endast på det sätt, som
föreskrifves för ändringar i författningen. Om
innehållet i riksakten se Sverige-Norge. K. B-n.
Riksamiral, den till rangen tredje af de fem höge
riksämbetsmännen, omnämnes först 1602, då hertig Karl
rekonstruerade rådet. Riksamiralen, som alltid skulle
vara ett riksråd, var i början högste befälhafvare
öfver flottan. Enligt 1634 års regeringsform blef han
också president i Amiralitetskollegiet samt på grund
af sitt ämbete sjelfskrifven medlem i den regering,
som skulle föra styrelsen under konungs
frånvaro, sjukdom eller omyndiga år. Samma befogenhet
tillkom honom ock enligt 1660 års regeringsform. Den
förste riksamiralen var Axel Ryning (1602);
den siste var G. O. Stenbock (d. 1685).
K. B-n.
Riksantiqvarie (se Antikvarie) är i Sverige titel
på en ämbetsman, som har till åliggande att vårda
statens samlingar af fornsaker (Statens historiska
museum) och kungl. myntkabinettet. Med hans befattning
(som infördes under Gustaf II Adolfs tid) var
fordom förenadt sekretariatet i det 1667 stiftade
Antiqvitetskollegiet, hvilket 1692 fick namnet
ändradt till Antikvitetsarkivet och 1786 förenades med
Vitt. hist. o. ant. akademien. Sedan sistn. år har
han varit denna akademis ständige sekreterare samt
åtnjuter lön på hennes stat. Riksantiqvarien eger
att, då han finner k. förordn. af d. 29 Nov. 1867
ang. forntida minnesmärkens fredande och bevarande
i någon måtto öfverträdd, anmäla sådant till åtal
hos vederbörande.
Riksarkivet (se Arkiv) har till uppgift att i
förvar mottaga och vid behof hålla tillgängliga
handlingar, som dit öfverlemnas från de
olika afdelningarna af K. M:ts kansli (det
är så att saga ett »riksregistratorskontor»),
liksom från andra styrelseverk, men är derjämte
en historiskt-vetenskaplig institution, afsedd att
samla, vårda och ordna äldre handlingar så, att de
komma den historiska forskningen till gagn, samt att
i tryck offentliggöra serier utaf vigtigare historiska
aktstycken. De handlingar, som efter hand dit lemnats
och årligen lemnas från kansliet, äro hufvudsakligen
följande: riksregistraturet (se Registratur) och
Högsta domstolens registratur; koncept till k. bref;
protokoll i statsrådet (i äldre tider riksrådet,
konseljen eller beredningen) och Högsta domstolen
jämte diarier; ingående skrifvelser från ämbetsverk
och ämbetsmän (i kronologisk ordning t. o. m. 1840);
från ministrar i utlandet (t. o. m. 1813); handlingar
till af K. M:t afgjorda mål; justitiekanslersakter. I
Riksarkivet förvaras äfven svenska statsurkunder,
såsom regeringsformer och andra grundlagar i
original, riksdagsbeslut, traktater med främmande
makter (t. o. m. 1813), äfvensom urkunder och
aktstycken rörande konungahusen och hofvet. Der
förvaras kansliets samling af riksdagshandlingar,
och dit hafva i senare tid öfverlemnats såväl
utskottshandlingar från ståndsriksdagarnas tid
som de ofrälse riksståndens arkiv. Riksarkivet
mottager äfven upplösta eller upphörda ämbetsverks
och andra myndigheters arkiv (så har t. ex. skett
med kanslikollegiets, hofkanslersämbetets,
vissa domstolars och beskickningarnas arkiv) samt
kommissioners och komitéers handlingar. Dit hafva
öfverflyttats häradsdomböcker före 1736 (deremot
endast undantagsvis städers och lagmansrätters
domböcker). För Riksarkivet hafva vidare
förvärfvats flere enskilda arkiv eller samlingar,
såsom det Oxenstiernska arkivet från Tidön, det
Pfalz-zweibrückiska från Stegeborg, det Bielkeska
från Tureholm, en del af det De la Gardieska (från
Kammarkollegium), det Tessinska från Åkerö och många
andra. Äfven eger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
