Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagsbeslut ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under Riksbankens öfverinseende, väljas äfven
revisorer af dessa kontors förvaltning. Särskild af
riksdagen utfärdad instruktion för revisorerna
vid afdelningskontoren finnes. Med granskningen
är förenad skyldighet att afgifva berättelse till
riksdagen, hvari de anmärkningar, som revisorerna
känna sig befogade att göra, framställas, och
afgifves särskild berättelse angående hvartdera
verkets tillstånd och förvaltning. Riksdagens
revisorers ställning till statsverket är en annan
än till riksdagens egna verk. Då revisorerna
i förhållande till sistnämnda verk kunna utöfva
en viss myndighet, infordra upplysningar, gifva
föreskrifter och anbefalla åtgärder, är
deras förhållande till statsverket noga begränsadt.
Som statsverkets styrelse och förvaltning ske
under konungens öfverinseende och revisorerna
är (i R. O. § 72) ålagdt att vid granskningen
förfara enligt Regeringsformen, så ega riksdagens
revisorer ej vidtaga någon åtgärd, som innebär
en rubbning i det förhållande till konungens
ämbetsmän, som R. F. bestämt. Lika litet som
riksdagen kunna dess revisorer anbefalla de
ämbetsverk, hvilkas medelförvaltning granskas,
några åtgärders vidtagande, ej ens affordra dem
upplysningar utöfver hvad i grundlagen angifves,
utan att dertill utverka konungens beslut. De
förvaltande verkens förhållande till
revisorerna är derför noga bestämdt i ett af K. M:t
bestämdt cirkulär. Det nu gällande, utfärdadt d.
14 Aug. 1841, angifver ämbetsverkens åligganden
för att underlätta revisorernas förrättning. –
I afseende på granskningen gäller, att den till
sin beskaffenhet bör vara af mera generel natur,
enär hvarje verk undergår speciel granskning af
särskilda revisorer, hvilka såsom ämbetsmän äro
anställda i de förvaltande ämbetsverken eller i
Riksbanken och Riksgäldskontoret, hvartill kommer
den Kammarrätten åliggande allmänna granskning af
publika räkenskaper, som ej tillhör Riksbanken
eller Riksgäldskontoret. Revisionen af statsverkets
räkenskaper afser således att kontrollera
huruvida utgifterna öfverensstämma med stat och
författningar samt om de K. M:ts beslut, på hvilka
utbetalningar grunda sig, äro försedda med vederbörlig
kontrasignation, huruvida inkomsterna influtit
i rätt ordning och till riktigt belopp, huruvida
kontroll öfver kronouppbörden och erforderliga
åtgärder vid inträffad propriebalans blifvit
vidtagna. Revisorerna skola härvid hufvudsakligen
granska dispositionerna, förvaltningen och
resultaten i det hela, utan att, så vidt
omständigheterna medgifva, förbigå detaljerna.
Hvad Riksgäldskontoret och Riksbanken angår,
hafva revisorerna att granska huruvida utfärdade
reglementen, jämte andra gällande lagar,
instruktioner och föreskrifter blifvit af
fullmäktige iakttagna och om vid dessa
verk anställda tjenstemän fullgjort sina
åligganden. De anmärkningar, som revisorerna
finna anledning framställa i den till
riksdagen afgifna berättelsen, skola, sedan
förklaringar deröfver inkommit, af nästföljande
lagtima riksdag öfverlemnas till vederbörande
utskotts granskning och vidare behandling.
Revisorerna åtnjuta arvode efter liknande grunder
med dem, som gälla för ledamot af Andra kammaren.
H. L. R.
Riksdagsbeslut. I Riksdagsordningen § 80 föreskrifves,
att riksdagsbeslutet skall uppsättas och expedieras
af ett särskildt riksdagens kansli och uppläsas vid
riksdagens afslutande på rikssalen, men hvarken nu
gällande eller 1810 års R. O. lemnar någon närmare
upplysning om hvad som riksdagsbeslutet skall
innehålla och hvem som skall på rikssalen uppläsa
det. Efter hvad öfligt varit, utgör riksdagsbeslutet
(såsom det ock i detsamma heter) en sammanfattning
af hvad riksdagen »beslutat, vidtagit och beviljat»
samt blir, med iakttagande deraf att det af
kanslideputerade uppsatta beslutet af kamrarna
justerats, undertecknadt af kamrarnas ledamöter i
egenskap af svenska folkets valda ombud. I detsamma
införas alla riksdagens beslut, som innebära bifall
till de af K. M:t till riksdagen framställda förslag,
jämte sådana, som riksdagen med begagnande af sitt
initiativ och sin rätt såsom folkrepresentation
vidtagit. De af K. M:t eller andra framställda
förslag, hvilka riksdagen afslagit, eller som eljest
förfallit, omnämnas ej. Riksdagsbeslutet uppläses
af chefen för Civildepartementet, hvilket är en
lemning från tiden före 1809, då rikets råd såsom
sådant undertecknade beslutet och riksdagsbeslutet
– utom under Frihetstiden – uppsattes i konungens
kansli. Härjämte kungöres beslutet i »Bihang till
Svensk författningssamling». Riksdagsbeslutets
meddelande och kungörande hafva betydelsen af ett
officielt tillkännagifvande af hvad vid riksdagen
afhandlats och ledt till positivt resultat, men
det har icke någon afgörande betydelse i och för
beslutens verkande kraft. I detta afseende gälla
de skrifvelser, förordnanden, reglementen och
instruktioner, som riksdagen grundlagsenligt eger
utfärda. Ehuru allt sådant bör i riksdagsbeslutet
omförmälas, beror giltigheten deraf ingalunda af
den omständigheten huruvida upptagande uti eller
utelemnande ur riksdagsbeslutet egt rum. Beslut
gifvas, som icke der omnämnas: så är fallet med den
af riksdagen utfärdade instruktionen för följande
riksdags Banko-utskott, förordnande af statsrevisorer
samt adresser, som i riksdagens namn beslutas.
H. L. R.
Riksdagsmannaval. Den svenska riksdagens båda kamrar
äro folkvalda, dock med en viss karaktersskilnad
genom stadganden om olika förfaringssätt vid hvardera
kammarens bildande och om olika valbarhetsvilkor.
Första kammarens ledamöter skola för en tid af
9 år utses af landstingen och stadsfullmäktige
i de städer, som ej deltaga i landsting. Hvarje
landsting och sådan stad, som nu nämnd är, väljer
efter folkmängden inom sitt område 1 riksdagsman för
hvarje fullt tal af 30,000. Går ej folkmängden upp
till 30,000, väljes dock 1 riksdagsman. Vid val af
ledamöter gäller samma ordning som för andra val,
hvilka landsting eller stadsfullmäktige hafva att
företaga, med iakttagande af de för ledamot af Första
kammaren stadgade valbarhetsvilkor (se Riksdag). Val
sker, så ofta ledighet uppstår, hvilket är fallet
vid ledamots afgång eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
