Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagsbeslut ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insändas till valkretsens valförrättare, som har att
sammanräkna rösterna och utfärda fullmakt åt den,
som fått de flesta rösterna. Med hänsyn till detta
förhållande har valförrättare att utsätta dels tid,
då i samtliga kommuner rösterna skola afgifvas,
dels tid, då sammanräkning skall ega rum och
tillkännagifvas skall hvem som skall anses behörigen
vald. I afseende å de företagna valen, såväl elektors-
som riksdagsmannaval, gäller (R. O. § 17), att den,
som dervid erhållit de flesta rösterna af dem,
som varit i laga ordning afgifna, vare lagligen
vald, och skilje lotten dem emellan, som erhållit
lika röstetal. För att vara vald fordras således
ej absolut, utan blott relativ pluralitet. Enär de
röstsedlar, hvilka lyda å person, som ej är valbar,
eller på flere eller färre än som vid valtillfället
böra väljas, eller som innefatta någon tvetydighet i
anseende till den eller de valdes namn, skola anses
ogilda, kan den, som har mindretal af de afgifna
rösterna, framgå såsom vald ur valförrättningen. Och
som hela valsedeln skall anses ogild, om blott ett
af de å densamma uppförda namnen lyder å icke valbar
person eller innefattar någon tvetydighet, så komma
vid val af flere personer alla andra, hvilkas namn
blifvit å samma sedel uppförda, men emot hvilka ingen
anmärkning förefinnes, att gå miste om riksdagsmanna-
eller elektorsuppdraget. Besvär öfver val till
riksdagsman må anföras hos K. M:ts befallningshafvande
i valorten eller, då fråga är om val för flere städer
inom särskilda län, hos K. M:ts befallningshafvande
i det län, der slutliga handläggningen af valet
skett. Öfver K. M:ts befallningshafvandes utslag
kan besvär anföras hos Högsta domstolen. Den, som
blifvit vald till ledamot för Andra kammaren, må ej
undandraga sig denna befattning utan giltiga skäl,
hvilka äro i R. O. § 21 angifna.
Derest någon blifvit för samma tid vald till ledamot
af bägge kamrarna eller till ledamot till endera
för två eller flere valkretsar, må på honom ankomma
att bestämma i hvilken kammare han vill inträda
eller för hvilken valkrets han vill anses vald till
riksdagsman. För att kamrarna må hållas fulltaliga
och uppkommande ledigheter fyllas, åligger kammare
att hos konungen göra anmälan om de ledigheter,
som skola genom val fyllas under samma tid eller
till nästa riksdag, hvarefter konungen anbefaller
sin befallningshafvande föranstalta, att nya val
anställas. Om emellan riksdagar ledighet i någondera
kammaren genom ledamots afgång uppstår, åligger
det K. M:ts befallningshafvande att tillse och
föranstalta, att nytt val anställes. För att sättas
i tillfälle att, der nytt val i Första kammaren
eller ökadt antal i stad, som eger att ensam
utse riksdagsmän, bör ega rum, derom föranstalta,
erhåller vederbörande valförrättare ledning af de
uppgifter å folkmängden vid föregående års slut,
som det åligger Statistiska centralbyrån, enligt
instr. d. 7 Nov. 1886, att till ledning vid val till
riksdagsmän och landstingsmän hvarje år offentliggöra.
H. L. R.
Riksdagsordningen, den andra i ordningen af Sveriges
grundlagar, var äfven till tiden den
andra af de fundamentallagar, som supplerade de
statsrättsliga bestämmelser, hvilka Landslagens
konungabalk innehöllo. Vår första riksdagsordning
utfärdades d. 24 Jan. 1617. Den innehöll endast några
få bestämmelser, nämligen föreskrifter om ceremonielet
vid riksdagens öppnande, om riksståndens fördelning på
fyra kamrar vid öfverläggningarna, hvilka bestämdes
af de punkter, som konungen öfverlemnat till
deras öfvervägande, samt om sättet, hvarpå hvarje
riksstånd skulle afgifva svar, äfvensom konungens
bestämningsrätt, i fall att stånden voro af olika
meningar. Såsom grundlag ansågs äfven den för det
första ståndet 1626 utfärdade riddarhusordningen,
hvilken bestämde adelns sammansättning, innehöll
en ordning för adelns öfverläggningar samt bestämde
det ännu i dag vid yppade olika meningar iakttagna
omröstningssättet med slutna sedlar. Härjämte bör
erinras om de stadganden i 1634 års regeringsform,
som bestämde hvilka personer såsom ombud från de
ofrälse stånden skulle sammankomma till allmän
riksdag. I stället för spridda stadganden
om riksdagen sammanfördes och utvecklades i
riksdagsordningen af d. 17 Okt. 1723 det, som
tillhörde riksdagens verksamhet. Denna grundlag
bestämde sättet för riksdagens sammansättning,
för ståndens konstituering; hvad som skulle utgöra
föremål för riksdagens överläggningar; vilkoren
för framställda förslags upptagande till pröfning;
sättet för ärendenas beredning genom för stånden
gemensamma utskott eller deputationer; ordningen för
ärendenas behandling af kamrarna, med afseende på
föredragning; öfverläggningsordning, propositions
framställande af talman och besluts fattande samt
omröstning; sättet för ståndens samverkan och hvad som
skulle gälla såsom rikets ständers beslut. Sedan med
1772 års statshvälfning 1723 års R. O. förlorat sin
giltighet och man under denna tid måste återupplifva
1617 års R. O., som kompletterades med nödtorftiga
tilläggsbestämmelser, blef vid grundläggandet af
vårt nuvarande statsskick, i enlighet med 1809 års
Regeringsform § 85, af konung och ständer gemensamt
fastställd såsom grundlag Riksdagsordningen af d. 10
Febr. 1810, för hvilken 1723 års R. O. tjenade till
ledning. Den lucka, som i den sistnämnda förefanns
i afseende på hvad som skulle gälla såsom rikets
ständers beslut, när ej tre stånd kunde förena sig
om ett lika beslut och frågan var af natur att ej
kunna förfalla, blef fylld genom bestämmelserna om
de med rikets ständers rätt beslutande förstärkta
utskotten, sammansatta af lika många ledamöter
af hvarje stånd. Denna riksdagsordning utbyttes,
när ståndsrepresentationen afskaffades, mot den
nu gällande, på tvåkammaresystemet grundade
Riksdagsordningen af d. 22 Juni 1866. Denna
R. O. innehåller nya bestämmelser om riksdagens
och dess kamrars sammansättning, om tiden för
riksdagens sammanträde, hvilket bestämdes till lagtima
sammanträde hvarje år, men med rätt för konungen att
upplösa riksdag inom den lagtima tiden i samband med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
