- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
1185-1186

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksregistraturet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfver de i hufvudstaden tjenstgörande trupper,
högste närvarande befälhafvaren för den vid
hufvudstaden förlagda delen af flottan, de två
äldsta råden i Svea hofrätt och det äldsta rådet i
hvarje kollegium. Vid åtal emot justitieråd eger
den förändring rum i riksrättens sammansättning att
i stället för justitieråden 4 de äldsta statsråden
taga säte i rätten. Riksrätten är domför, om 12 sitta
deruti. – Anställande af åtal emot statsrådsledamot
beslutes af Konstitutionsutskottet. Hvad emot
statsrådsprotokoll intill den dag, då riksdagen
börjas, under pågående riksdag icke blir anmärkt,
derom må sedan under påföljande riksdagar åtal icke
ega rum. (Ansvarighetslagen 11 §). Åtalet utföres af
justitieombudsmannen. I fråga om åtal mot justitieråd
är justitieombudsmannen pligtig och justitiekansleren
berättigad att ställa den felaktige under
tilltal. – Riksrättens dom afkunnas offentligen,
hvaremot offentlighet under förhandlingarna icke
eger rum. Med afseende å statsrådets ledamöter
är stiftad en särskild ansvarighetslag, lagen
d. 10 Febr. 1810. För justitieråden åter gäller
rikets allmänna lag. Ingen eger makt att ändra
riksrättens dom, konungen dock obetaget att göra
nåd, hvilken dock ej kan sträcka sig till den dömdes
återinsättande i rikets tjenst. Riksrätt har suttit
vid nedan nämnda tillfällen 1) 1818 (d. 25
Maj–d. 23 Juli) på grund af en anmärkningsanledning
från riddarhuset mot generaladjutanten för flottorna
friherre R. Cederström, som i kommandoväg åstadkommit
order (fartygsvisitation), hvilka bort föredragas
i statsråd. Han dömdes till privat ersättning,
men undgick domen derigenom att vid utslagets
justering (d. 27 Juli) tvänne ledamöter ändrade
sitt votum. 2) 1823 (d. 2 Sept.–d. 26 Nov.) på
grund af anmärkningsanledning af statsutskottet
mot statssekreteraren för krigsärenden Quiding,
som ansågs hafva i oträngda mål tillstyrkt det
mindre kreditivets användning. Rätten frikände. 3)
Den 17 Dec. 1834–d. 17 Jan. 1835 i anledning af
en från borgareståndet kommen anmärkning emot hela
statsrådet (statssekreteraren C. D. Skogman hade varit
föredragande) för öfverträdelse af § 75 R. O., i det
att konungen, genom statsrådets tillstyrkan, till
riksdagen aflåtit en proposition om att fullfölja ett
af föregående riksdag fattadt, men af denna riksdag
åter upphäfdt beslut att upptaga statslån. Rätten
frikände. 4) Den 30 Nov. 1840–d. 2 Juli 1842, då
åtalet gällde ej mindre än 31 punkter (missbruk af
konungens ekonomiska lagstiftningsmakt, ingrepp i
ständernas beskattningsrätt, m. m.) och drabbade 18
dåvarande och afgångna statsråd, statssekreterare
och tillf. statssekreterare. Rätten frikände
på den grund, att de förmenta brotten ej föllo
under någon klausul i Ansvarighetslagen och derför,
enl. dess § 6, ej ansågos kunna föranleda till någon
riksrättsdom. 5) 1854 (d. 8 Maj–d. 9 Juni), då åtalet
beslutits endast med den förseglade sedelns hjelp i
konstitutionsutskottet. Saken gällde hela statsrådet
(föredragande J. A. Gripenstedt), som rådt konungen
att låta en hel konungens proposition förfalla,
ehuru riksdagen bifallit vissa delar af densamma.
Rätten frikände, på samma (falska) grund som 1842 års
riksrätt.

Äfven i Norge är riksrätten (rigsretten) efter
svenskt föredöme, namn på den domstol, inför
hvilken efter odelstingets förordnande tilltalas
medlemmar af regeringen och Höjesteret. Men den
dömer äfven, när ledamot af stortinget anklagas af
odelstinget. Domstolen är sammansatt af lagtingets
och Höjesterets medlemmar under presidium af
lagtingets president. Dess reglemente är af
d. 18 Sept. 1815. Tillsammans hafva förekommit 17
riksrättsmål mot statsrådets medlemmar, nämligen
mot statsråden Haxthausen (dom d. 23 Mars 1816),
Fasting (d. 13 Okt. 1821), grefve Wedel (d. 18 Juni
1822) och Collett (d. 29 Okt. 1827), statsministern
Lövenskiold (d. 8 Sept. 1836), statsrådet J. H. Vogt
(d. 8 Nov. 1845) samt mot statsministrarna Selmer och
Kierulf och statsråden Helliesen, N. Vogt, Holmboe,
Munthe, Johanson, Jensen, Bachke, Schweigaard
och Hertzberg (d. 27 Febr.–d. 1 April 1884). – I
Danmark handlägger rigsretten mål mot ministrarna
eller hvem konungen eljest med folketingets samtycke
anklagar. Den bildas af Höjesteret och lika många
(13) medlemmar af landstinget. De sistnämnde utses
af tinget sjelf för 4 år.

Riksrös. Se Gränsmärke.

Riksskattmästaren var under 1600-talet i Sverige den
femte till rangen af de höge riksämbetsmännen. Han
kallades förut kammarmästare och hade inseende
öfver rikets drätsel. Kammarmästaren omnämnes
första gången i konung Kristofers försäkran 1441
och sedermera flere gånger under medeltiden. Under
Gustaf I kallades han äfven öfverste räknemästaren
och var då chef för »kammaren», Sveriges första
centrala ämbetsverk. Vid rådets ombildning 1602 fick
han titeln riksskattmästare. Han var fortfarande chef
för Kammaren l. Kammarkollegium och bekräftades såsom
sådan i regeringsformerna af 1634 och 1660. Enligt
samma lagar var han också en af medlemmarna i
regeringen under konungens omyndiga år eller under
hans oförmåga att regera. Då riksskattmästareämbetet
1602 upprättades, utnämndes Seved Ribbing till
innehafvare af detsamma. Efter hans död, 1613, stod
det ledigt till 1615, då Jesper Mattsson Cruus blef
riksskattmästare (till 1622). Under den följande
tiden sköttes ämbetet af Gustaf II Adolfs svåger,
pfalzgrefven Johan Kasimir, utan att han dock innehade
titeln. Riksskattmästare voro derefter Gabriel
Bengtsson Oxenstierna (1634–52), Magnus Gabriel De
la Gardie (1652–60), Gustaf Bonde (1660–67), Seved
Bååt (1668–69) och Sten Bielke (1672–84). Efter
den sistnämndes död lemnades ämbetet obesatt,
och dess åligganden öfvergingo till presidenten
i Kammarkollegium. K. B-n.

Riksspråk kallas, i motsats till folkmål,
allmogemål
eller dialekt, den språkform, i hvilken
nationalliteraturen är affattad, och hvilken i tal
(och skrift) brukas af de samhällslager, som äro i
besittning af högre literär och social bildning. Som
organ för lagstiftning, lagskipning och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:31:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfam/0599.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free