- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
1191-1192

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksstallmästare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att revisionsfrågan skulle tills vidare
uppskjutas. Efter förnyadt beslut af stortinget medgaf
Oskar II 1873, att riksståthållareskapet upphäfdes.
K. B-n.

Riksstäder (T. reichsstädte) kallades i Tyskland
riksomedelbara (se d. o.) städer med säte
i riksdagen. Redan under de hohenstaufenske
kejsarnas tid (slutet af 1100- och början
af 1200-talet) hade de tyska städerna nått en
betydande utveckling samt skaffat sig en respekterad
ställning genom att sluta sig tillsammans till
åtskilliga storartade förbund, såsom Rhenska
stadsförbundet, Schwabiska stadsförbundet och
Hansan. Det var under 1200-talet som en mängd
af dem, de flesta under interregnum (1254–73),
medelst vapen, penningar eller kejserlig förläning
lyckades tillvinna sig riksomedelbarhet. Samtidigt
erkändes deras politiska myndighet: 1255 hade Rhenska
stadsförbundet vunnit tillträde till riksdagen,
och sedan Rudolfs af Habsburg tid (1273–91) var
städernas representationsrätt erkänd, om den ock
först i Westfaliska freden (1648) ställdes lika
med de båda andra ståndens. I sammanhang med att
städernas inre blomstring aftynade, aftog äfven deras
politiska betydelse; under 1700-talet vårdade de
sig ej ens om att sända ombud till riksdagen, utan
läto några borgare i Regensburg representera sig,
hvilket var både beqvämare och billigare. Sålunda
visade städerna sig icke vuxna uppgiften att vara
stater. Ännu 1792 sutto dock ombud för 14 städer
qvar på riksdagens rhenska bänk och för 37 på den
schwabiska. Riksdeputationens hufvudbeslut upphäfde
alla riksstäder utom 6; genom Pressburgfreden (1805)
förlorade Augsburg samt genom Rhenförbundets
inrättning (1806) Frankfurt a. M. och Nürnberg
sin riksomedelbarhet, och Napoleon beröfvade 1810
äfven de öfriga (Hamburg, Lübeck och Bremen)
deras sjelfständighet. Men i Tyska förbundet af
1815 upptogos såsom »fria städer» Lübeck, Hamburg,
Bremen och Frankfurt. Sistnämnda stad införlifvades
emellertid 1866 med Preussen. De tre återstående, de
»fria hansestäderna», hafva ingått såsom medlemmar
af Tyska riket samt äro representerade i dess
»Förbundsråd» och på dess riksdag. Jfr Brülcke:
»Die entwickelung der reichsstandschaft der städte»
(1881). Kj.

Riksständer. Se Riksstånd.

Riksvapnet, Svenska. Vapensköld tillkom i början
endast lefvande personer; man kunde då icke tala
om ett rikets vapen, utan endast om konungens. Det
första svenska konungsvapen vi känna är Knut Långes
(1229–34), af Erikska ätten: tre bjelkar. Ättens
siste krönte medlem, Erik Eriksson (d. 1250), förde
deremot i sin sköld tre gående krönta leoparder, och
detta vapen behölls af hans systerson och efterträdare
Valdemar, ehuru denne hade ett annat fädernevapen. De
följande konungarna af Folkungarnas ätt upptogo
fäderne vapnet: i blå sköld ett upprätt krönt gyllene
lejon öfver tre snedbjelkar, silfver. Det är dessa
snedbjelkar, som sedermera (från 1500-talet) tecknats
såsom strömmar. Vapnet har ock kommit att utan fog
betraktas som Göta rikes vapen; något
sådant har i sjelfva verket aldrig funnits. Som prydnad
använde Magnus Ladulås (d. 1290) kring sin sköld,
Magnus Eriksson å sina mynt tre kronor. När Albrekt
blef konung (1364), bortlade han fädernevapnet
och satte i stället i sin sköld tre kronor. Det
är detta vapen, som sedermera kommit att betraktas
såsom Svea rikes vapen, men icke häller något sådant
har funnits. Margareta och Erik af Pommern förde i
sina sigill en sköld med tre kronor: de torde dervid
hafva tänkt på de tre under dem förenade rikena. Under
befrielsekriget mot Erik af Pommern satte det svenska
partiet år 1436 i rikets sigill Erik den helige,
hållande en sköld med tre kronor. Redan år 1439 talas
om Sveriges tre kronor. Konung Karl Knutssons vapen
var en qvadrerad (fyrdelt) sköld med en hjertsköld,
i hjertskölden Bondeättens vapen (en båt), i den
stora skölden i fälten 1 och 4 tre kronor, i fälten
2 och 3 Folkungavapnet. Under den korta tid, som han
var konung i Norge, ersattes Folkunga-vapnet med det
norska yxbärande lejonet. Under unionskonungarna har
Sverige endast ett fält i deras fyrdelta sköld, och
i detta fält finnas de tre kronorna. Under hela den
nya tiden har konungens och rikets sköld alltid varit
fyrdelt på samma sätt som Karl Knutssons. Hjertskölden
har varit olika för hvar regentätt. Vasa-vapnet var
ursprungligen en svart dystlans i guldfält. Gustaf
I satte en gyllene vase, ombildad till utseendet af
en liljespira, öfver en sned bjelke af silfver och
ett blått öfre, ett rödt nedre fält (färgernas plats
vexlande i början). Vasen fick småningom utseende af
en gyllene halmkärfve.

Under det pfalziska huset (1654–1720) hade konungens
och rikets sköld såsom hjertvapen den pfalziska
skölden, fyrdelt, med hjertsköld: hjertskölden svart,
med upprätt krönt gyllene lejon (kronan ofta röd),
fält 1 Bajerns snedrutor, blått och silfver, fält
2 Jülichs svarta lejon å guld, fält 3 Kleves lilla
silfversköld med de åtta derifrån utspringande gyllene
liljestänglarna i rödt, fält 4 Bergs röda lejon med
blå krona i silfverfält. Under Fredrik I af Hessen
(1720–51) var konungens och rikets hjertvapen
det hessiska, en sexdelad sköld med hjertsköld:
hjertskölden blå med ett upprätt krönt lejon,
randadt på tvären (fem band silfver, fem röda),
fält 1 Hersfelds röda patriarkkors i silfver, fält
2 Ziegenhains delade sköld, svart och guld, med en
silfverstjerna i det öfre svarta fältet, fält 3
Katzenellenbogens upprätt krönta röda lejon å guld,
fält 4 Dietz’ två gående gyllene lejon å rödt,
fält 5 Niddas delade sköld, svart och guld, med två
silfverstjernor i det öfre svarta fältet, fält 6
Schaumburgs lilla, delade sköld, hvitt och rödt,
inom ett treklufvet nässelblad, silfver, med tre
silfvernaglar riktade mot sköldens tre hörn, allt
detta å rödt. Under Adolf Fredrik, Gustaf III, Gustaf
IV Adolf och Karl XIII (1751–1818) var konungens och
rikets hjertvapen det holstein-gottorpska, en femdelt
sköld med fyrdelt hjertsköld, i hjertskölden fält 1
och 4 Oldenburgs två röda bjelkar å guld, fält 2 och
3 Delmenhorsts guldkors å blått, i den stora skölden
fält 1 Norges krönta yxbärande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfam/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free