Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rimbokstäfver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller kanske något tidigare. Från nästföljande
århundraden har man i handskrift en mängd isländska
rimdikter; och denna diktart har alltjämt på Island
varit idkad och omhuldad ända till närvarande
tid. De äldre rimorna bilda en både i språkligt
och i literärt hänseende intressant öfvergångsled
mellan äldre och nyare tider, men hittills hafva
endast få af dessa språkminnen blifvit utgifna
och tillgängliga för forskningen. Skiðarima,
Ólafsríma, Trymlur, Völsungsrimur, Skald-Helgarimur
(se Fornnordiska literaturen, sp. 50) och några få
andra hafva, mestadels under de senaste årtiondena,
blifvit tryckta. Under den gemensamma benämningen
»Riddara-rimur» äro de romantiska cyklerna
Filipórímur, Herburtsrímur och Konradsrímur
utgifna af Th. Wisén (Köpenhamn, 1881). En
öfversigt af den äldre rimdiktningen finnes i Jon
Thorkelssons förtjenstfulla arbete »Om digtningen
paa Island i det 15:de og 16:de aarhundrede» (1888).
Th. W.
Rinaldo Rinaldini, hufvudpersonen i en typisk
röfvareroman af tysken Chr. A. Vulpius (se denne).
Rinck, Johann Christian Heinrich, tysk organist,
f. 1770, d. 1846, elev af Kittel, blef 1790
stadsorganist i Giessen, 1805 stadsorganist och
musiklärare i Darmstadt samt 1813 slottsorganist
och kammarmusikus derstädes. Han ansågs för en af
de förnämste orgelspelarna på sin tid och var äfven
mycket flitig kompositör af koraler, andliga sånger,
förspel och efterspel, figurerade koraler och andra
orgelstycken. Särskildt märkas hans stora Orgelschule
samt Der choralfreund i sju årgångar. A. L.
Rinckhart (Rinkart), Martin, tysk psalmförfattare,
f. i Eilenburg 1586, d. 1649, var archidiakonus i sin
födelsestad och verkade der med sjelfuppoffrande
nit för att lindra fasorna af krig, pest
och hungersnöd. Han författade bl. a. Jesu
hertz-büchlein (1663), en samling andliga sånger
i en skrufvad och smaklös stil, bland hvilka dock
några utmärka sig för ädel enkelhet, t. ex. den vid
westfaliska freden diktade Nun dancket alle Gott
(kallad »tyska Te deum»; n:o 272 i 1819 års svenska
psalmbok). R. besjöng Luther i den dramatiska dikten
Der Eislebisch ritter (1613).
Rind, Nord. mytol., »Billings snöhvita mö», en
af Odens hustrur, är, liksom Jord och Frigg, en
jordgudinna och närmast en personifikation af den i
vinterlig dvala försjunkna ofruktbara jorden. R. var
moder till Vale, Balders hämnare. Äfven i Saxos
framställning af Baldersmyten omtalas R. som Odens
maka. Th. W.
Rindalen benämnes den öfre delen af Surendalen
i Nordmöre, Norge, genom hvilken den af de många
fjordarna afbrutna kustvägen mellan Bergen och
Trondhjem leder öfver till Orklas dalgång. R. bildar
numera ett särskildt pastorat, skildt från Surendalen.
Y. N.
Rindjani, vulkan. Se Lombok.
Rindön, ö i Stockholms skärgård, närmast ö. om
Vaxholm, skild i n. från Skarpön genom Rindö sund
och i ö. från Värmdön genom Oxdjupet. Ön, som räknas
till Värmdö socken i Stockholms län, har en längd i
ö. och v. af ungefär 5 km. På dess vestra ände
ligger Rindö redutt, der en del af kronoarbetskåren
t. v. är förlagd, på dess östra Oskar Fredriksborg
(se d. o.), som beherskar inloppet Oxdjupet. På R.
finnas derjämte flere jordbatterier samt en
syftstation för minor. På sydvestra sidan ligger
Källvikens brunnsanstalt, med
jernkällor (upptäckta 1880), hvilkas vatten befunnits
vara ett bland Sveriges starkaste jernvatten, enär
det på 100,000 delar håller icke mindre än
14,75–24,75 delar kolsyrad jernoxidul. På senare
åren hafva de ock blifvit flitigt anlitade till
brunnsdrickning.
Rinforzando. Se Forzando.
Ring är ett namn, som burits af flere konungar, jarlar
och andra män, hvilka omtalas i de fornnordiska
sagorna. För vår tid mest bekant torde den från
Frithiofssagan (särskildt i dennas berömda omdaning
af Tegnér) kände konung Ring i Ringerike i Norge vara
(se Frithiofs saga).
Ring, Max, tysk romanförfattare, f. i Schlesien
1817, af judisk börd, afbröt sin praktik såsom
läkare för att idka skriftställeri och bosatte
sig 1850 i Berlin. Förutom lustspel har han
skrifvit en mängd romaner och noveller, hvilka
i populariserande form behandla sociala frågor
eller framställa kulturbilder. Bland hans större
berättelser märkas Berlin und Breslau (1849, svensk
öfvers. 1850; med ämne från marsupproren), John Milton
und seine zeit (1857), Rosenkreuzer und illuminaten
(1861), Der grosse krach (1875) och Streber
und kämpfer (1888), bland hans novellsamlingar
Stadtgeschichten (4 saml., 1852–76) och Berliner leben
(1882).
Ring, Ferdinand Edvard, dansk bildhuggare, född i
Köpenhamn d. 28 April 1829, död d. 28 Maj 1886,
utbildade sig vid konstakademien, hvars tvänne
silfvermedaljer jämte ett penningpremium han
eröfrade 1849–54. Under tiden 1856–69 uppehöll han
sig i Sverige som ornamentsbildhuggare vid Höganäs,
men fick sedan tillfälle att utföra större arbeten,
såsom figurer till rådhuset i Malmö och en Neptun
till navigationsskolan i Göteborg. Återkommen
till Köpenhamn, utförde han företrädesvis arbeten
i dekorativt syfte, såsom frontongruppen till
k. teatern (1874–76), Polycarpus till Marmorkyrkan
och Victoria till Hvidtfeldt-monumentet på
Langelinie. Deremot var han mindre lycklig, då det
gällde plastisk finhet i uppfattningen, t. ex. vid
den kolossala statyn öfver H. Ch. Andersen.
Ph. W.
Ringamåla, socken i Blekinge län, Bräkne härad. 2,573
innev. (1888). Annex till Asarum, Lunds stift,
Listers och Bräkne kontrakt.
Ringaren. Se Klockfoglarna.
Ringarum, socken i Östergötlands län, Hammarkinds
härad. Areal 32,229 har. 5,309 innev. (1888). R. utgör
ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Linköpings
stift, Hammarkinds kontrakt. Särskilda kyrkor finnas
vid Gusum och Valdemarsviks köping, som ligger inom
denna socken.
Ringberg. Se Månen, sp. 685.
Ringblomma. Se Calendula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
