- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
1217-1218

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rip-orren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Byron och vände sig efter vunnen magistergrad till
politiken. Han började 1804 såsom privatsekreterare
hos lordlöjtnanten af Irland och invaldes 1807 i
underhuset, der han tog plats bland tories och
antikatolikerna. Alltsedan Portlands ministèr
var Robinson, såsom han på den tiden hette, med
i alla kabinett ända till Melbourne, fast i olika
egenskaper. 1815 ådrog han sig mycken impopularitet
genom sin andel i spanmålslagarna. 1823 blef
R. skattkammarkansler, öfvergaf sina toryistiska
åsigter, följde Cannings politik och var i dennes
kabinett sekreterare för kolonierna. År 1827 förlänade
konungen honom den af hans stamfader förda titeln
viscount Goderich; och vid Cannings död vardt han,
i Aug. 1827, utnämnd till premierminister. Rådlös vid
mötande svårigheter, begärde han emellertid redan
i Dec. s. å. sitt afsked och gaf sålunda England
det enastående exemplet på ett kabinett, som aldrig
presenterat sig för parlamentet. Nu försvarade han i
öfverhuset katolikernas emancipation. I Greys kabinett
1830 öfvertog han åter kolonierna och talade för
reformbillen, blef 1833 privy councillor och earl
of R., men afgick 1834 ur ministèren. Fiende till
Melbourne, började R. nu åter närma sig tories. Han
slöt sig till Peel och var med i dennes kabinett,
men lemnade 1846 den politiska skådeplatsen, der han
visat mera den enskilde mannens dygder än statsmannens
talang. – 2. Grey and R., George Frederick Samuel,
earl, den föregåendes son, f. 1827, fick 1852 plats
i underhuset, der han slöt sig till de liberale,
och 1859, vid faderns död, i öfverhuset. Han har
på de senare tiderna intagit en bemärkt plats i
statslifvet, såsom statssekreterare (1863 för
krigsärenden, 1866 för Indien), president i privy
council (1868), kommissarie i Alabamafrågan (1871)
och vicekonung af Indien 1880–84. Hans öfvergång
till katolicismen 1874 väckte stort uppseende.
Kj.

Rip-orren. Se Grouse och Orrslägtet.

Riposo, Ital. (Fr. repos, hvila), framställning af den
heliga familjen: Maria med Jesusbarnet och Josef,
hvilande på flykten till Egypten, vanligen i ett
rikt idylliskt eller heroiskt, med antika ruiner och
byggnader prydt, landskap. Ofta omgifvas de heliga
personerna af tjenande änglar. Ämnet har mångfaldiga
gånger blifvit behandladt af konsten. Derigenom att
efter hand huvudsaklig vigt lades vid framställningen
af landskapet, i hvilket personerna slutligen uppträda
som endast ett mindre väsentligt staffage, hafva dessa
riposo-bilder erhållit stor betydelse för utvecklingen
af landskapsmåleriet till sjelfständig konstart.

Riposte [-på’st], Fr. (Ital. risposta, af
Lat. respondere, svara), hastigt funnet och qvickt
svar: efterstöt efter ett pareradt anfall under
fäktning (se Fäktkonst, sp. 561). – Ripostera,
svara fyndigt och snabbt; parera med efterstöt.

Ripperda, Jan Willem, hertig, politisk
äfventyrare, född 1680 af en adlig familj i
Groningen, fick i Köln en jesuitisk uppfostran,
men öfvergick till protestantismen, tjenade sig
upp till öfverste i holländska armén under spanska
tronföljdskriget och blef 1715 generalstaternas
sändebud i Madrid. Lockad af drottning Elisabets
gunst, slog han sig 1718 ned i Spanien och afsvor sin
protestantiska tro. Mot förste ministern kardinal
Alberoni spann han ränker och steg efter dennes
fall i inflytande. 1724 sändes han till Wien för
att i hemlighet underhandla om förbund och lyckades
till Europas förvåning 1725 afsluta ett sådant
(den s. k. Wien-alliansen). R. utnämndes till
hertig och grand af Spanien samt i Nov. 1725 till
premierminister. Emellertid började hans stora verk
visa sig illusoriskt. Lögn och svek kommo i dagen;
han afskedades i Maj 1726 och kastades i fängelse. År
1728 flydde R. till England; 1730 dök han upp i Haag
– då åter protestant – och 1731 uppenbarade han sig
i Marokko såsom sultanens högra hand och rättrogen
muhammedan, bärande namnet Osman pasja. Nu ville
renegaten hämnas på Spanien, men blef slagen vid Ceuta
1733; han förspillde till sist sultanens ynnest genom
sina religiösa påfund: en sammansmältning af islam och
judendom under honom sjelf såsom den siste och störste
af profeter. R. dog förgäten i Tetuan 1737. Kj.

Rippoldsau, badort i badensiska kretsen Offenburg,
i en Schwarzwaldsdal nära Würtembergs gräns, med tre
kolsyrerika saliniska jernkällor af 8–10°C. Vattnet
dels begagnas på platsen af kurgäster, dels utsändes
på flaskor. Man låter äfven saltet kristallisera och
säljer det som digestivpastiller.

Rips (Eng. rib, egentl. refben), en sort tätt tyg,
väfdt såsom taft och med upphöjda ränder, hvilka äro
åstadkomna på det sätt att till varpen och inslaget
tages garn af olika tjocklek och att det ena slaget
inväfves starkare än det andra, hvarigenom tyget
ser ut att vara sammansatt af tätt intill hvarandra
liggande snören. Rips gjordes urspr. af bomull,
men förfärdigas numera äfven af halflinne, linne,
ylle (kamull) och siden. I alla slag utom sidenrips
är varpen gröfre än inslaget och består af två- eller
tretrådigt garn.

Ripsa, socken i Södermanlands län, Rönö härad. Areal
6,950 har. 850 innev. (1888). R. bildar med Lid ett
konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Strengnäs stift,
Nyköpings Östra kontrakt.

Ripslägtet, Lagopus, zool., hör till orrfoglarnas
familj (Tetraonidae) inom hönsfoglarnas ordning
(Gallinae) och springfoglarnas underklass bland
foglarna. Kroppen är mycket undersätsig, näbben
liten eller medelstor, vingarna af medellängd,
med tredje pennan längst, stjerten svagt rundad
och bestående af 18 pennor. Benen äro jämförelsevis
korta, tarserna och tårna beklädda med täta, hårlika
fjädrar. Tårna sakna sidofjäll och kamtänder; klorna,
hvilka ombytas årligen, äro under sommaren korta
och trubbiga, om vintern långa och skarpa. Könen äro
tämligen lika till färgen, hvilken merendels vexlar
mycket efter årstiderna; fjäderdrägten är synnerligen
rik. Dithörande arter vistas i buskmark eller på
öppna ställen, t. ex. ängar, hedar och höga, skoglösa
fjäll, och hålla sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:31:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfam/0615.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free