Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rip-orren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mestadels på marken, lefva i engifte och förekomma
största delen af året i flock. Angående ripornas
drägtombyten äro skiljaktiga meningar rådande; det
sannolikaste torde vara, att de rugga nästan hela
sommaren igenom. – I Sverige förekomma dalripan,
L. lapponicus, och grouse l. moripan, L. scoticus,
hvilka finnas beskrifna under sina särskilda rubriker,
samt fjällripan, L. mutus, hvilken skiljer sig från de
förra genom sin mindre tjocka, mot spetsen hoptryckta
näbb. Hannen har i sommardrägt hufvudet, halsen,
ryggen och frambröstet svarta, mer eller mindre
hvitfläckiga och fint spräckliga af rostgrått;
honan är svartfläckig, med blekt rostgula, vågiga
streck. Vinterdrägten är hos båda hvit, hos hannen
med ett svart band mellan näbbroten och hvartdera
ögat. Enär fjäderömsningen pågår hela sommaren,
förändras färgen oafbrutet. Längden uppgår till 35
cm. Fjällripan är en äkta fjällfogel, med en ganska
vidsträckt utbredning i nordligaste delarna af
Europa, Asien och Amerika, men förekommer äfven på
Alperna och i de skotska fjälltrakterna. I Sverige
finnes hon icke s. om 61:sta breddgraden, men i
Norge går hon något sydligare. Honan lägger i förra
hälften af Juni 8–12 eller ännu flere rostbruna,
tätt mörkfläckiga ägg. I den höga norden träffas
äfven ripor, hvilka till drägten och fjäderömsningen
något afvika från vår fjällripa och derför af somliga
blifvit betraktade som särskilda arter. Riporna äro
i Norr- och Vesterbottens län fridlysta från d. 16
Mars t. o. m. d. 20 Aug., i det öfriga Sverige 15
Febr.–15 Aug.
Ripuarier. Se Franker.
Ris, Oryza L., bot., ett grässlägte, hörande till
nat. fam. Gramineae R. Br., kl. Hexandria L. Från
roten uppskjuter en mängd strån, som hos olika
afarter nå en höjd från 0,60 m. till 3 m. Bladen
äro långa och smala, vippan utbredd, gles, med
grenarna lutande, då fröna äro mogna. Småaxen äro
enblommiga, 2-könade. Ståndarna äro 6, fruktämnet
oskaftadt, stiften 2, med fjäderlika märken. Frukten
(»hinnfrukt») är sammantryckt, innesluten inom agnar
(undantagandes de agnskallösa afarterna). Hufvudarten
O. sativa L. är ursprunglig i Asiens varmare delar
och nu odlad i den största utsträckning och i mer än
50 arter eller afarter i Ostindien, såväl fastlandet
som öarna, i Kina, Japan och andra östra Asiens
varma land, vidare i Vestindien, Central-Amerika
och de sydligare af Nord-Amerikas förenta stater,
samt i mindre skala äfven i sydligaste Spanien och
Italien. Fröna med agnarna qvarsittande kallas af
malajerna »paddy», befriade från agnarna »bras». Det
är det senare slaget, som för utseendets skull hos
oss kallas risgryn, ehuruväl dessa s. k. gryn äro
de hela fröna och icke till gryn sönderkrossade
sådana. Risgryn äro 4–5 mm. långa, plattadt
trubbkantiga, något smalnande mot ena änden och i den
andra snedt afhuggna. Färgen är mer eller mindre rent
hvit. De innehålla ända till 90 proc. stärkelse, som
består af mångsidiga, mycket små celler, de minsta af
alla i handeln förekommande stärkelseslag. Derjämte
finnes en ringa mängd
proteinämne och fett. Ris är det sädeslag, som
användes till föda af största antalet menniskor
(näst detsamma kommer hvetet). För Ostindiens och
östra Asiens folk är riset snart sagdt det förnämsta
födoämnet, af hvilket, såsom bekant, äfven i Europa
och Amerika beredas i hushållen många närande
anrättningar i form af välling, gröt, pudding
o. s. v. Af ris beredes äfven arack (se d. o.).
O. T. S.
Ris (T. ries, Medelhögt. ris, af Ital. risma, af
Arab. rizma, packe, bundt), ett antal af 20 böcker
(papper). Se Bok, 4.
Ris, Hans Nikolaus, »original», föddes i Helsingborg
1780, blef farm. studiosus och tillbragte från
1802 sitt lif på resor i Danmark, der han blef
»privilegierad apotekare» samt 1807–10 satt fången,
misstänkt som engelsk spion, vidare i Norge, Tyskland,
Frankrike o. s. v. Detta kringströfvande, uppfyldt
af åtskilliga, delvis mycket apokryfiska äfventyr,
synes sedan blifvit ett behof och en vana för honom,
ty det fortgick oaflåtligt. 1833 begynte han sin
s. k. subskriptionsrund i Sverige, afsedd att skaffa
afnämare till hans memoarer; den omfattade enligt
hans egen uppgift omkr. 300 mil. År 1835 utkom också
Hans Nicolaus Ris’ res- och lefvernesbeskrifning,
ett vidunderligt sammelsurium af minnen, anekdoter,
reflexioner, poem och allt möjligt, i en stil, som
emellanåt är rätt begriplig, men ej sällan förirrar
sig till febuseri och rent nonsens. Den upplefde
emellertid, tack vare författarens ihärdiga
utbjudande och vunna namnkunnighet, en ny
upplaga (1837). Sitt kringflackande lefnadssätt
fortsatte R. alltjämt; först döden satte en
gräns för hans »runder». Han afled på Dal 1853.
-rn.
Risalit (Ital. risalto), framsprang, utskjutande
midt- eller sido-parti på en byggnad eller en efter
arkitektoniska regler konstruerad möbel, t. ex. ett
skåp.
Risberg, Emilia Charlotta, författarinna, f. i Skara
1815, öppnade på 1830-talet en läroanstalt för flickor
i Mariestad, hvarmed hon fortfor, tills hon 1850
blef lärarinna i en familj i Örebro. 1865 öppnade hon
derstädes ett elementarläroverk för flickor. Hon har
utgifvit En Carlsbaderskizz (1856), Rolf och Alfhild
(1860), Varnhems ros (1861), Ada, eller hvar är ditt
fäste? (1863), Store svenske män, tecknade för folket
(1863–66), Minnesblad ur svenska qvinnors lif (1864)
samt diktcykeln Beatrix (1869). Hon har dessutom
öfversatt arbeten af Pressensé och hans fru m. fl.
Risbrigh, Börge, dansk filosof, f. 1731, d. 1809, var
1767–1803 professor i logik och metafysik vid
universitetet i Köpenhamn, hvarest han såsom
föreläsare utöfvade stort inflytande på den
studerande ungdomen. I likhet med sin lärare
Gunnerus var han till en början anhängare af
Wolf, men slöt sig på äldre dagar till Kant.
E. Ebg.
Riseberga, socken i Kristianstads län,
Norra Åsbo härad. Areal 14,003 har. 3,820
innev. (1888). R. bildar med Färingtofta ett
patronelt-regalt pastorat af 1:sta kl., Lunds stift,
Norra Åsbo kontrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
