Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rip-orren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riseberga. 1. Fordom kloster för nunnor af
cisterciensorden, beläget i Edsbergs socken och härad
i Nerike. Jarlen Birger Brosa (1180–1202) upplät åt
cisterciensnunnor »såväl till föredöme för andra som
för sin egen salighets skuld» jord i Riseberga by och
närbelägna gårdar, en gård med qvarn invid Örebro samt
fisken, der ibland laxfiske i Värmland. Möjligen var
han klostrets grundläggare. På Öland erhöll klostret
åtskilliga egendomar, skänkta af bl. a. konung
Erik Knutsson (1212), hvilken äfven afstod konungs
sakören från klostrets alla gårdar. Skyddsbref,
innehållande bekräftelser på undfångna privilegier
och donationer, utfärdades af kon. Johan (1220),
kon. Valdemar (1257), som befriade klostret från
alla utskylder för dess gods, kon. Magnus Ladulås
(1275), hvars broder, hertig Bengt, skänkte gården
Egby i Viby socken, kon. Magnus Eriksson (1334),
hvilken tog i sitt särskilda skydd klostrets bägge
fogdar i Nerike och Värmland, frikallande deras gods
från alla skatter, utom allmänna krigsgärder samt
vissa böter, och upplät för sin lifstid åt klostret
åtskilliga hyttor, hvilken besittning stadfästes af
drottning Margareta (1390), samt gaf dess sysslomän
fullmakt att tukta de landbönder, som ville undandraga
sig sina skyldigheter till klostret; vidare af
kon. Erik Magnusson (1359), kon. Albrekt (1365),
som fritog klostret från alla utomordentliga gärder
och dagsverken till kronan samt från utskrifningar å
dess gårdar, hvilka likväl skulle besittas med samma
frihet som riddaregods, kon. Kristofer (1442), som
från alla utskylder befriade jämväl de på klostrets
skogsmarker nyupptagna gårdarna, kon. Karl Knutsson
(1449) och kon. Kristian I (1458). Likaledes erhöll
klostret från den kyrkliga maktens sida skydds- och
privilegiebref, nämligen af Innocentius III (1216),
Gregorius IX (1236), legaten Vilhelm af Sabina
(1248) och Martinus IV (1284), som gaf klostret
rätt att besitta hvad det erhöll med personer, som
der ingingo. Redan från klostrets äldsta tid var
Edsbergs socken lagd under klostret, och biskoparna
i Strengnäs afstodo sin tionde derifrån, dock med
förbehållen rätt att på nunnornas förslag utnämna
kyrkoherde, som af klostret skulle underhållas, och
1384, då det under den sista krigstiden varit utsatt
för plundringar och derigenom råkat i fattigdom,
lade biskop Tord i Strengnäs äfven Hackva socken
till klostret. Vid den uttaxering, som 1314 egde rum
inom katolska kyrkan till den af Klemens V påbjudna
sexårsgärden, erlades från cisterciensklostren
i Strengnäs stift af Vårfruberga 14, af Juleta
6 och af R. 8 mark. Bland reliker, som lockade
besökande till klostret, fanns »en bit af Kristi
kors» inlagd i guld. Klostrets jordegendomar voro
ganska betydande. Under stridigheterna mellan Magnus
Eriksson och Albrekt af Mecklenburg, och då kon. Håkan
Magnusson i Norge innehade Värmland, förlorade
klostret sina besittningar i detta landskap, men de
blefvo å Håkans vägnar genom marsken Erik Kettilsson
Puke till klostret återställda (1369). Bland klostrets
välgörare märktes medlemmar af Folkunsraätten och
några andra förnäma slägter. Den hel. Birgittas dotter
Katarina uppfostrades under några år i R. under
abbedissan Gertruds uppsigt, och en annan dotter
till Birgitta, Ingeborg, ingafs i klostret 1341, då
föräldrarna dit skänkte gården Hvarf med underlydande
i Vestergötland. Vid reformationen återbördades
åtskilliga gods, men besittningarna voro ännu 1529 så
stora, att klostret erlade till kronan 100 mark örtug
årligen, hvilken summa dock två år derefter minskades
till 60. Antalet af klostrets landbönder uppgick
till mellan 200 och 300. 1536 förlänades R. till Nils
Jespersson. Nunnorna fingo dock ännu derstädes åtnjuta
sitt underhåll, till dess att 1546 klostret förstördes
af vådeld. Ruiner af klostret och klosterkyrkan
återstå ännu. Den länge trodda berättelsen om
klosterrofvet i R. under kon. Albrekts tid, som
skildrats i den s. k. Elisifs visa, har ur historien
utmönstrats såsom en ren dikt, härledande sig från
1700-talet (se Elisifs visa). – 2. Jordegendom
i Edsbergs socken, Örebro län, omfattande med
underlydande 10 3/4 mtl, taxerade till omkr. 300,000
kr., tillhörde fordom ofvannämnda kloster, skänktes,
sedan detta indragits till kronan, 1586 af hertig
Karl till ståthållaren i Nerike Jost Kürtzel och
ärfdes efter honom af riksrådet E. Ryning. Derefter
tillhörde det en Fleming och öfvergick sedan till
Hornska och 1756 till v. Hofstenska slägten samt från
denna till slägten Hedengren. En medlem af denna
slägt, O. G. Hedengren (se denne), gjorde genom
införande af de bästa brukningsmetoder egendomen
till en mönsterfarm i stor skala och har derigenom
fäst både sitt och R:s namn i historien om svenska
jordbrukets utveckling. Under hans tid funnos vid
R. ett af statens stamholländerier samt ett statens
stamschäferi. Länets landtbruksskola hade der sin
första station. 1. C. S-e.
Risekatslösa, socken i Malmöhus län, Luggude
härad. Areal 1,262 har. 560 innev. (1888). Annex till
Häslunda, Lunds stift, Luggude kontrakt.
Risell, Johan, skald, född på Risäter, Ulleruds
socken, Värmland, 1697, blef student i Upsala
1717 och förestod efter slutad akademisk kurs
någon tid borgmästaresysslan i Köping samt valdes
1724 till stadsfiskal derstädes. Under en resa
till Upsala afled han sommaren 1724 (enligt
annan uppgift 1725). R:s skaldestycken, samlade
i P. Hansellis »Samlade vitterhetsarbeten» etc.,
del 16 (1873), efter att hafva varit tryckta på
spridda håll, utgöras dels af ett par längre
qväden, Parentation öfver C. Piper (1720) och
Beskrifning af en soldat (1722), dels af några
smärre dikter. Dessa ega i allmänhet den karakter,
som utmärker den karolinska tidens diktning, en viss
benägenhet för bombast, härledd ur bekantskapen med
den andra schlesiska skolan, samt större enkelhet
och innerlighet i de smärre styckena. Ännu på fru
Nordenflychts tid var emellertid R. icke förgäten.
-rn.
Riset, med., ett mycket obestämdt sjukdomsbegrepp,
som af allmänheten begagnats för att beteckna flere
slags barnsjukdomar, som föranleda aftyning, trånsjuka
eller tvinsot, orsakerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
