- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
1223-1224

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rip-orren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

må hafva varit måg- och tarmkatarr, engelska sjukan
eller andra invärtes lidanden. F. B.

Risfogeln. Se Icteridae.

Risgryn. Se Ris.

Risico, Ital., risk.

Risinge, socken i Östergötlands län. Finspånga läns
härad. Areal 37,337 har. 6,325 innev. (1888). R. utgör
ett konsistorielt pastorat af 1:sta kl., Linköpings
stift, Bergslags kontrakt. I socknen ligger Finspångs
bruk.

Risingh, Johan, ämbetsman, nationalekonomisk
författare, född d. 23 Mars 1611 i Risinge socken
(Östergötland), studerade vid Dorpats och
Upsala universitet (till 1640), gjorde derefter
utländska resor, antogs till sekreterare för
Göteborgs stad och blef 1653 förste sekreterare i
Kommersekollegium. S. å. adlades han. Regeringen
sände honom 1654 såsom kommissarie och assistensråd,
i spetsen för en expedition af 350 utvandrare,
till kolonien Nya Sverige vid Delaware-floden. (Om
R:s verksamhet såsom guvernör derstädes se Nya
Sverige,
sp. 1512–13.) Sedan han 1656 återkommit till
hemlandet, afgaf han en berättelse om det olyckliga
slutet på nämnda expedition och skref Uthförlig
beskrifning af Nova Svecia.
R. sattes 1657 till
öfverinspektor för gräns- och sjötullarna i Preussen
och Pommerellen samt utnämndes 1660 till assessor
i sjörätten. Död i Stockholm d. 28 Jan. 1672. – I
arbetet Vthtogh om kiöphandelen eller commercierne
med thess bestånd, nytta och vesentelige deelar

(1669), hvars utgifvande bekostades af M. G. de
la Gardie, visar R. sig i många nationalekonomiska
frågor stå före sin tid, i det att han på det mest
bestämda sätt häfdar frihandelsåsigter och för den
fria konkurrensens talan. Det är alltså med skäl
man kallat honom »stamfader för läran om svenska
näringsfriheten». Han utarbetade äfven Een landbook
(1671), en vägledning i praktisk landthushållning.

Riskan, Agaricus deliciosus L. (Lactarius Fr.),
bot., är en s. k. hattsvamp (Hymenomycetes), som har
styfva, tämligen spröda lameller (sporbäddskifvor),
smutsigt brandgul färg, med grönaktig anstrykning
å hattens vanligen något intryckta midt. Hela
svampen är genomdragen af en brandgul mjölksaft
och derigenom lätt skild från alla andra i Sverige
växande svampar. Riskan trifves bäst på gräsbevuxen
skogsmark och är en af våra allra bästa matsvampar,
O. T. S.

Risoluto, Ital., musikt., beslutsamt, energiskt.

Rispapper. Se Fatsia.

Risposta (jfr Riposte), svar, comes i en fuga; stämma,
som härmar hufvudstämman (proposta).

Rist (Isl. Hrist), Nord. mytol., namn på en af
Valkyrjorna.

Rist. Se Plog.

Rist, Johann, tysk psalmdiktare, f. 1607 nära Altona,
blef 1635 pastor i Wedel vid Elbe, kröntes 1644
såsom skald af Ferdinand III och utnämndes till
pfalzgrefve. Död såsom mecklenburgskt kyrkoråd
1667. R. stiftade en »Svan-orden» efter mönstret
af Palm-orden (se d. o.). De af honom författade
psalmerna uppgå till ej färre än 658, och bland dem finnas
åtskilliga af framstående värde. Några af dem äro
intagna i svenska psalmboken af år 1819 (n:r 98,
155, 413, 443 och 463). Anmärkningsvärda äro äfven
hans i manlig anda diktade allegoriska skådespel
Das friedewünschende Teutschland (1647) och Das
friedejauchzende Teutschland
(1653), bägge å nyo
tr. 1864. I allmänhet vittna dock R:s arbeten om den
lärdomshögfärd och smakförbistring, som denna tid
tyngde på tyska skönliteraturen. Hans »Dichtungen»
utgåfvos 1885.

Ristaforsen. Se Indalselfven.

Ristell, Adolf Fredrik, kritiker, dramatisk
öfversättare, f. i Upsala omkr. 1750, kom till
Stockholm såsom lektor hos drottning Lovisa
Ulrika samt blef först bekant såsom prisvinnare i
Vitterhetsakademien 1774 och 1775 för Skaldekonsten,
3 sånger, och Ode öfver ett godt samvete samt
genom tolkningar af Voltaires »Zayra» (1773) och
»Merope» (1774), hvilken senare han tillegnade
K. F. Scheffer. Det lär varit genom dennes förord
som R. blef konungens enskilde bibliotekarie, först
i Stockholm, sedan vid Drottningholm (1778). Han
framträdde äfven som granskare genom Vitterhets- och
gransknings-journal
(1778), der han dock på det hela
uppträder mycket menlöst och i sina »Tankar öfver smak
i vitterhet och konster» föga djupsinnigt utlägger
sin tids ytliga estetiska teorier. Der införde han
ock de nämnda prisskrifterna samt en följd af egna
tolkningar efter Horatius. Dessförinnan hade han
utgifvit tragedien Domald (1777), som dock väckte
föga uppseende. Sedan fortfor han liksom förut med
öfversättande för teatern af både lyriska och rent
dramatiska stycken, bland hvilka må nämnas Konung
Gustaf Adolphs jagt,
efter Collé (1776), Roland,
efter Quinault (1781), Iphigenie uti Tauriden, efter
Guillard (1783), Atys, efter Quinault och Marmontel
(1784), Orphée och Euridice, efter Calzabigi (1786),
Armide, efter Quinault (1787), Electra, efter Guillard
(s. å.). – I April 1787 erhöll R., som då afgick
från sin bibliotekariebefattning, privilegium
på att under sex år, såsom entreprenör, uppföra
svenska skådespel å Bållhusteatern. Derigenom uppstod
»Svenska dramatiska teatern», hvars förste styresman
R. sålunda blef. För denna, egentligen en afdelning af
k. scenen, erhöll R. bidrag af så betydande författare
som konungen, Schröderheim, Bellman och Clewberg
(Edelcrantz), och han utvecklade äfven sjelf en liflig
verksamhet. Teatern öppnades d. 2 Juni 1787 med ett af
honom bearbetadt teaterstycke, Visittimman (tr. 1820);
sedan uppfördes Den bedragne advokaten, Marcus
Wimmerberg,
efter Molière, Mor Brita och spöket, alla
bearbetade, Krediten och Skolmästaren, författade af
R. Företaget gick dock snart öfver ända i anseende
till de betydande kostnader, som derpå nedlagts. I
April 1788 rymde R. ur riket, efterlemnande en skuld
af 13,000 rdr. I sitt ekonomiska betryck hade han
tillgripit de dyrbaraste mynten i den samling, som å
Drottningholm var ställd under hans vård, och hvilken
bildats af drottning Lovisa Ulrika.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:40 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfam/0618.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free