Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ritschl ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
johanneiska ursprung- icke bestrides) likasom äfven hos
Paulus och i Ebréerbrefvet förklaras vara beroende
af författarnas behof att för den i Kristi person
uppenbarade oförlikneliga härligheten gifva en mot
deras kulturståndpunkt svarande motivering. R. riktar
sålunda blicken först och sist på Kristi historiska
person och verksamhet, på det man med aposteln må
lära att betyga: »Vi sågo hans härlighet», och han
framhåller, att man för att komma till rätta med
Kristi person måste dela den kristna församlingens tro
på Kristus. Kristendomsförsvaret göres härmed beroende
af etiska betingelser. Grunddragen i R:s dogmatiska
system äro vidare 4 korthet följande. Såsom den för
Guds rike bestämda mensklighetens urbild är Kristus
det ursprungliga föremålet för Guds kärlek, så att
äfven Guds kärlek till rikets medborgare endast
förmedlas genom honom. Och liksom den jordiska
grundläggningen, så har äfven den öfverjordiska
fulländningen af gudsriket uppdragits åt Kristus,
hvarjämte efter hans uppståndelse verldsherraväldet
öfverlemnats åt honom. Syndens allmänhet erkänner
R. såsom ett af erfarenheten bekräftadt faktum, men
han afstår från att söka med tillhjelp af transcendent
inverkan uppställa en dogmatisk lära om syndens
uppkomst. Men att synden redan genom den naturliga
födelsen är allmän och såsom arfsynd ådrager alla
menniskor skuld inför Gud, det hvarken läres eller
förutsättes af Kristus eller apostlarna. Återlösningen
(rättfärdiggörelsen och försoningen) består i
syndaförlåtelsen, hvarigenom skulden inför Gud
borttages och syndaren rättfärdiggöres för att inträda
som medarbetare vid gudsrikets byggande. Förlåtelsen
betingas dock ej af ett ställföreträdande
strattlidande förmedelst Kristi lidande och död, hvars
betydelse fastmera består deri att han fullkomligt
uppfyllt sitt lifs och sin verksamhets bestämmelse,
hvilket ock genom hans uppståndelse bekräftas å
Guds sida. Rättfärdiggörelsen sker derigenom att
den ångerfulle syndaren inträder i gemenskap med det
genom Kristus förkunnade och fulländade gudsriket och
det deri rådande barnaskapet, som i sig innesluter
drifkraften till ett af kärlek besjäladt etiskt
handlande. Endast genom församlingens förmedling
kan således individen ösa ur nådens källa. – Den
ritschlska skolan har vid de tyska universiteten
framträdt förnämligast i Göttingen (R. sjelf
och H. Schultz), Marburg (W. Herrmann), Giessen
(J. Gottschick och F. Kattenbusch), Strassburg
(P. Lobstein), Berlin (J. Kaftan och Ad. Harnack),
Heidelberg (H. Wendt) etc. Ritschlianismen har
emellertid äfven rönt skarp gensägelse, särskildt inom
det konfessionelt lutherska lägret, och mot R. har
dervid framhållits, att han omsätter kristendomens
objektiva grundsanningar i etiskt subjektiva,
i det han icke fäster sig vid hvad kristendomens
frälsningsfakta äro i och för sig, utan endast vid
den betydelse, som trossanningarna ega för oss.
1. R. Tdh. 2. H. W. T.
Ritter (T., »riddare»), österrikisk adelstitel,
hvars innehafvare räknas till högadeln.
Ritter, Karl, tysk geograf, född i Quedlinburg d. 7
Aug. 1779, studerade sedan 1796 vid universitetet
i Halle på bekostnad af Frankfurt-bankiren
Hollweg och tillträdde 1798 platsen såsom lärare
i dennes familj. Med sina elever, af hvilka en,
M. A. von Bethmann-Hollweg, sedermera blef preussisk
undervisningsminister, gjorde han fleråriga resor
i Schweiz, Frankrike och Italien. 1806 publicerade
R. i sin forne informator Guts Muths »Bibliothek
der geographischen literatur» sitt första arbete
rörande den metodiska undervisningen i geografi
och framhöll deri, att geografien har till mål att
göra menniskorna bekanta med skådeplatsen för deras
verksamhet, hvarför hon icke är en beskrifning på
denna skådeplats i och för sig, utan med afseende
på menniskan och sammanhänger på det närmaste med
historien, naturalhistorien och etnografien. R:s
första geografiska arbete, som rent afspeglar hans
uppfattning af ämnet, var en samling af 6 kartor öfver
Europa, å hvilka han i stora drag tecknar verldsdelens
berg, kulturväxternas och de odlade växternas,
de vilda och de tama djurens utbredningsgränser,
jämförande höjdprofiler med antydningar till
växtlifvets utbredningsgränser samt folkstammarnas
fördelning jämte folkmängdstäthet. Åren 1814–19
tillbragte han vid universitetet i Göttingen,
hvarunder han mera uteslutande egnade sig åt
geografiska forskningar. 1817 utkom. 1:sta delen
af Die erdkunde im verhältniss zur natur und zur
geschichte des menschen oder allgemeine vergleichende
geographie als sichere grundlage des studiums und
des unterrichts in physikalischen und historischen
wissenschaften, ett verk, genom hvilket behandlingen af
geografien fullständigt omgestaltades och densamma
upphöjdes till rang af verklig vetenskap. Denna
1:sta del innehåller Afrika och en del af Asien;
året derpå utkom 2:dra delen, i hvilken Asien
afslutas. Arbetet riktade de lärdes uppmärksamhet
på författaren. Han utnämndes 1819 till professor i
historia vid gymnasiet i Frankfurt, men kallades redan
1820, sedan han offentliggjort Vorhalle europäischer
völkergeschichten vor Herodotus um den Kaukasus und an
den gestaden des Pontus (1819), till lärare i geografi
och statistik vid krigsskolan i Berlin och till
e. o. professor i samma ämnen vid universitetet. 1825
blef han ord. professor och s. å. studiedirektor
vid krigsskolan. Sedan 1822 var han medlem af
vetenskapsakademien i Berlin. Död derst. d. 28
Sept. 1859. – Utom af föreläsningar, bl. a. i det af
honom med flere 1828 stiftade geografiska sällskapet,
hvars ledare han länge var, upptogs hans tid i Berlin
af ett flitigt författareskap, hvari endast resor
genom flere af Europas land under sommarferierna
gjorde något afbrott. Närmast riktades hans
verksamhet på bearbetningen af den nya upplagan af
hans »Erdkunde», hvars 1:sta del, behandlande Afrika,
utgafs 1822, och af hvilken ytterligare utkommo 18
delar (1832–59), alla sysselsättande sig med Asiens
geografi, ett alltför mycket på bredden gående arbete,
men af beståndande värde. Till förtydligande af »Die
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
