Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ritschl ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erdkunde» utgaf R. i förening med Etzel en af Grimm,
Mahlmann och Kiepert fortsatt »Atlas». Dessutom skref
han en mängd afhandlingar i vetenskapsakademiens i
Berlin skrifter (flere af dem samlade i Einleitung
zur allgemeinen vergleichenden geographie
und abhandlungen zur begründung einer mehr
wissenschaftlichen behandlung der erdkunde,
1852), i vetenskapsakademiens i Göttingen samt i
geografiska sällskapets i Berlin publikationer. Med
lifligt deltagande följde han de geografiska
forskningsresandenas öden, och tillsammans med
A. von Humboldt och L. von Buch främjade han
många forskningar. Det på hans tid i Tyskland allt
lifligare deltagandet för Afrikas och polarlandens
undersökning hade i honom en af sina första och
verksammaste förfäktare. R. är jämte A. von Humboldt
skaparen af den jämförande geografien. Förut gafs
det hufvudsakligen blott en politisk geografi,
som företrädesvis behandlade stater, statsdelar och
städer jämte deras verksamhet, R. skapade den fysiska
geografien. Geografien var, för att begagna hans
uttryck, ett slags fysiologi och jämförande anatomi af
jorden. Denna hans uppfattning af ämnet kom honom helt
naturligt att fästa lika stor vigt vid den vertikala
som vid den horisontala utvecklingen af jordytan och
att egna lika stor uppmärksamhet åt civilisationens
historia samt åt djur- och växtvärlden, af hvilken
civilisationen rönt inflytande, som åt spörsmål
i den rent fysiska geografien. Börjande sina
föreläsningar med inga eller högst få åhörare,
såg han inom några få år åhörareskaran ökas,
och hans föreläsningar räknades snart bland dem,
hvilkas åhörande ansågs höra till fordringarna på
allmänbildning. Efter hans död utgaf Daniel hans
föreläsningar öfver Geschichte der erdkunde und der
entdecknngen (1861), Allgemeine erdkunde (1862; »Läran
om jorden», 1863) samt Europa (1863). Till hans ära
hafva i Berlin (1860) och i Leipzig (1861) bildats
»Karl Ritterstiftungen», geografiska föreningar,
med ändamål att befordra geografien genom understöd
åt resor och vetenskapliga arbeten. Jfr F. Marthe:
»Was bedeutet Karl Ritter für die geographie?» (1880),
samt G. Kramer: »Karl Ritter. Ein lebensbild» (2 bd,
1864; 2:dra uppl. 1876). – Under R:s namn är utgifvet
ett »Geographisch-statistisches lexikon», af hvilket
7:de uppl. (under redaktion af H. Lagai) utkom 1883 i
2 bd. En svensk bearbetning (»Geografiskt-statistiskt
lexikon») utgafs 1858.
Ritter, August Heinrich, tysk filosof, f. 1791,
blef 1824 professor i Berlin, 1833 i Kiel och 1837 i
Göttingen. Död derst. 1869. Sin ojämförligt största
betydelse eger han såsom författare i filosofiens
historia. Hans stora verk Allgemeine geschichte
der philosophie (12 bd, 1829–55) utgör ännu det
värdefullaste literaturen på detta område eger,
åtminstone hvad angår medeltidens och den moderna
filosofiens historia. Af stor betydelse är äfven hans
ypperliga kompendium Die christliche philosophie. Hans
framställning utmärker sig för mycken historisk trohet
och objektivitet samt sinne såväl för
åsigternas egendonilighcter som för deras
historiska sammanhang inbördes och med den
menskliga kulturutvecklingen i det hela. Äfven såsom
sjelfständig tänkare har R. offentliggjort värderika
bidrag till lösningen af vigtiga filosofiska frågor.
L. H. Å.
Ritter, August Gottfried, tysk organist, f. 1811,
d. 1885, elev af Berger, Rungenhagen och A. W. Bach,
blef 1837 organist i Erfurt, 1844 domkyrkoorganist i
Merseburg samt 18471 Magdeburg. Han, var en berömd
orgelspelare, gjorde sig känd genom sin Kunst des
orgelspiels, skref sonater, fugor, för- och efterspel
för orgel, pianosonater, manskörer m. m., deltog
i utgifningen af »Orgelarchiv», »Orgelfreund» och
orgeltidningen »Urania» samt författade Geschichte
des orgelspiels im 14.–18. jahrhundert (1884)
A. L.
Ritter, Henry, tysk målare, f. i Montreal i Canada
1816, d. i Düsseldorf 1863, kom som ung till Hamburg
och studerade vid akademien i Düsseldorf under Sohn
från 1836. Han valde med förkärlek sina ämnen ur
sjömanslifvet, men rörde sig för öfrigt med framgång
äfven inom andra områden. Han berömdes af sina samtida
för sin förmåga att sant återgifva själsrörelser. Så
i ett af hans bästa arbeten Lotsens drunknade son,
så ock i en annan af hans mera berömda taflor,
Tjufskytten.
Ritter, Moritz, tysk historiker, f. i Bonn 1840,
sedan 1873 professor i historia vid sin födelsestads
universitet, har utgifvit bl. a. Briefe und acten
zur geschichte des Dreissigjährigen kriegs (3 bd,
1870–78).
Ritter, Théodore, fransk pianist, f. 1841,
hette egentligen Bennet, men erhöll namnet
R. i Tyskland, der han uppfostrades och åtnjöt
Liszts undervisning. På konstresor i Tyskland,
Sverige, Belgien och England vann han anseende som
en utmärkt pianist med stor färdighet och elegant
anslag. Såsom tonsättare af pianosaker och större
sångverk gjorde han sig äfven bekant, hvaremot
hans operor misslyckades. Han dog i Paris 1886.
A. L.
Rittershaus, Friedrich Emil, tysk skald, f. 1834 i
Barmen och bosatt derstädes såsom, försäkringsagent,
har blifvit allmänt omtyckt för sina friska och
varmhjertade lyriska dikter. Han har utgifvit
Gedichte (1856; 7:de uppl. 1883), Neue gedichte
(1872; 5:te uppl. 1886), Am Rhein und beim wein
(1884; 2:dra uppl. 1885), Aus den sommertagen (1886;
3:dje uppl. 1888) m. m.
Ritual (af Lat. ritus, bruk, ordning; sammanfattning
af vid gudstjensten och under kyrkliga handlingar
förekommande bruk) kallas den inom hvarje kyrkligt
samfund fastställda ordningen för offentlig
gudstjenst och andra kyrkliga förrättningar. Jfr
Agenda och Kyrkohandbok. – Ritualism, ett ensidigt
betonande af ritualen och kyrkoförfattningen. –
Ritualister, namn på ett till katolicismen
sig närmande högkyrkligt parti inom den engelska
episkopalkyrkan. Jfr Episkopalkyrkan och Pusey.
Rituel, som hör till kyrklig ritus.
Ritus. Se Ritual.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
