Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rizos-Nerulos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framställande madonnan, och åtskilliga vapen, allt
med utmärkt färgverkan och glänsande ramverk af
fruktkransar. – 2. Andrea della R., den föregåendes
brorson och lärjunge, f. 1437, d. 1528, ådagalägger
»ännu större vekhet i formerna och ännu större
sträfvan efter älskvärdhet i uttrycket», och dessutom
är han endast terracotta-plastiker. Han har som
sådan utfört ett ofantligt antal af konstverk,
ja den allra största delen af alla Robbia-verk kan
hänföras till honom och hans skola. Han utvidgade
framställningskretsen och utförde äfven friser,
altaren, golf samt friskulptur och grupper, dock
i förbindelse med arkitektur, och framställde
nästan alltid hvita figurer på blå grund. Arbeten
af honom finnas i Arezzo (Treenigheten), Florens
(t. ex. medaljongerna med lindebarnen i frisen
på hittebarnshuset, degli Innocenti. i Museo
nazionale och i konstakademien), i Pistoja och
Prato. Andrea hade 4 söner, som hjelpte honom i
hans arbeten. Efter 1525 upphör småningom skolans
verksamhet. C. R. N.
Robe [råb], Fr. (egentl. byte, af Fornhögt. roubôn,
T. rauben, röfva), lång fruntimmersklädning; lång
öfverklädnad, som domare och advokater i Frankrike
bära vid sin ämbetsutöfning. – Robe de chambre
[sja’ngbör], nattrock. – Robe de cour [dö kour],
hofdrägt.
Robeck, Jonas, svensk jesuit, f. i Kalmar 1672, blef
student i Upsala, der han vistades i tio år, och sedan
kollega vid trivialskolan i Kalmar. Grubblande och
orolig, lemnade han omsider fäderneslandet 1704, for
omkring i Tyskland och slog sig ned i Hildesheim. Der
blef han bekant med jesuiter, antog katolicismen och
undergick 1705 den s. k. första tonsuren. R. skickades
sedan i vigtiga uppdrag till Wien och Rom, blef
1712 subdiakonus, sedan diakonus och prest. 1714
blef han af polske biskopen i Livland förordnad till
konfessionarius, och 1716 förklarades han af påflige
nuntien i Tyskland för apostolisk prest, med rätt
att hålla gudstjenst hvar han ville. 1727 kom han
till Osnabrück och blef der förordnad till husprest
hos en katolik nära Hamburg. Omsider beslöt han att
lefva alldeles för sig sjelf, endast sysselsatt med
dödsbetraktelser och skrifters författande. Han begaf
sig derför 1734 till Rinteln, der han lefde nästan
alldeles afskild från menniskor, blott meddelande
sig med en professor Funck. Genom denne fördelade
han ock sina få egodelar samt anhöll, att han måtte
låta trycka något af de nio arbeten R. författat
och till honom öfverlemnat. Sommaren 1735 reste han
till Bremen, hvarifrån han till Funck öfversände
återstoden af sina tillhörigheter, samt for derpå
en dag ensam ut i en båt på Weser. Några dagar
derefter återfann man hans lik tre mil från staden
vid en by, der det begrofs. Det arbete, i hvilket han
försvarat sjelfmordet, utgaf Funck, efter författarens
uttryckliga vilja och med vederläggande anmärkningar,
1736, under titel Exercitatio philosophica de
morte voluntaria philosophorum et bonorum virorum.
-rn.
Roberg, Lars, läkare, född i Stockholm d. 24
Jan. 1664, student i Upsala 1678, företog
1685 en resa genom Tyskland, Frankrike, England och
Holland samt blef 1689 med. doktor i Leiden. Efter sin
hemkomst gaf han i Stockholm undervisning i anatomi,
blef 1696 assessor i Collegium medicum och 1697
professor i anatomi och praktisk medicin i Upsala. Der
vidtog ett mödosamt och ej alltid tacknämligt arbete
för R., som ifrade för läkarebildningens höjande
och utveckling. Han lyckades bl. a. grundlägga det
akademiska sjukhuset, hvartill förslaget godkändes
af konungen 1706. Dessutom var han träget verksam
såsom författare. Bland hans många skrifter må,
utom 42 disputationer, nämnas Lijkrevnings tavlor
(1718), Characteres morborum (1729), Grundval til
plante-känningen (1730), CLIII aphorismi chemici
(1733), Artis chirurgicae conspectus brevis (1740),
akademiska tal, program, öfversättningar af Guffers
Lilla hus-apotheque (1709) och Beynons Barmhertige
samaritanen (s. å.). R. var för öfrigt en god
latinare, filosof, skicklig tecknare o. s. v. Det
lyckades honom emellertid icke, trots verkligt
värde såsom lärare, att återuppväcka det medicinska
studiet ur det förfall, hvari det vid årh:s början
af flere orsaker råkat. Dertill bidrog måhända i sin
mån hans satiriska lynne, cynism i det yttre och till
snålhet gränsande sparsamhet. R. afled i Upsala d. 21
Maj 1742. -rn.
Roberg, Paul Emil Richard, dekorationsmålare, född
i Stockholm d. 3 Jan. 1821, kom tidigt i lära hos en
målaremästare derstädes, besökte sommaren 1839, för
att stärka sig efter en svår bröstsjukdom, Småland
och Bleking samt utförde hos sin förre, då i Kalmar
bosatte mästare några finare arbeten. På hösten
s. å. erhöll han den lifligt åtrådda anställningen
vid k. teaterns dekorationsmålareverkstad hos
Müller. Der arbetade han till 1843, då han fick i
uppdrag att måla de första dekorationerna för den
nybyggda Nya (nuv. k. dramatiska) teatern, och han
antogs sedan till dennas dekoratör. Der öppnade sig nu
ett vidsträckt fält för R:s konstnärliga verksamhet,
och han arbetade med alltjämt stigande förmåga och ett
allt lifligare bifall från allmänhetens sida. Flere af
A. Blanches lustspel hade hans utmärkta dekorationer
att tacka för en stor del af den lycka de gjorde,
och dekorationerna i »Chevalier de Maison Rouge»,
»Klostret Castro» och många andra erkändes såsom i sin
art utmärkta verk, hvilkas make man knappt skådat på
svensk scen. Det ansträngande arbetet framkallade
emellertid ett nytt anfall af R:s bröståkomma
kort efter det han 1850 vunnit den k. medaljen i
Akademien för de fria konsterna. Men då sattes han
genom välvilliga gynnare i tillfälle att företaga
en längre utländsk resa både för sin helsas och sin
konsts skull. Målet var till en början Algeriet, dit
R. anlände i Aug. s. å., och der vistelsen utsträcktes
öfver en månad. Sedan for han öfver Marseille till
Italien, der i synnerhet Rom gjorde ett djupt intryck
på honom, och der han fråssade i all den härlighet,
som natur och konstminnen kunde bjuda en så känslig
och för det sköna öppen själ som hans. R. studerade
äfven teatrarnas konstruktion och allt hvad som hörde
till hans särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
