Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Robert ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1759, då masugn byggdes af grossh. Rob. Finlay och
hofmarskalken John Jennings. Vid R. finnes kapell,
men någon särskild brukspredikant är numera ej
anställd, utan gudstjenst hålles några gånger om året
af socknens presterskap. Bruksförsamlingen räknade
vid 1888 års slut 674 pers.
Robertson [-sön], William, skotsk historiker,
f. 1721, gjorde sina studier vid Edinburghs
universitet och erhöll vid 22 års ålder ett
litet pastorat. Han gjorde sig snart bemärkt för
sin vältalighet och beslutsamma karakter samt
blef ledare för det moderata partiet inom skotska
kyrkan. Efter utgifvandet af sitt första historiska
arbete blef han 1759 kaplan i Stirling castle, 1761
hofpredikant, 1762 rektor för Edinburghs universitet
och 1764 rikshistoriograf. Död 1793. R. vann med ens
rykte genom arbetet History of Scotland during the
reigns of queen Mary and James the sixth (2 bd, 1759;
många uppl.). Ett för sin tid högt värde eger äfven
The history of the reign of the emperor Charles the
fifth (3 bd, 1769, flere uppl.; »Willhelm Robertsons
historia om kejsar Carl V:s regering», 1800–04, i 4
dlr; de två första, innehållande »Inledningen»,
öfvers. af E. Schröderheim, de senare af C. Eckerbom),
med den berömda inledningen öfver europeiska
samhällets tillstånd under medeltiden. Han författade
dessutom History of America (1777, 3:dje uppl. 1829;
svensk öfvers. 1796) och Historical disquisition
concerning the knowledge which the ancients had of
India (1791). – I afseende på vidsträckt historisk
blick står R. framom sina bägge store samtida och
vänner Hume och Gibbon. Han utmärker sig för oveld,
grupperingskonst, en i hög grad klar och harmonisk
stil samt lif och högstämdhet i skildringar, men
torftigheten af de källor han hade att tillgå har
gjort, att hans arbeten småningom blifvit föråldrade.
Robertson [-sön], James Craigie, engelsk
kyrkohistoriker, f. i Aberdeen 1813, d. 1882,
blef domherre i Canterbury 1859 och var professor
i kyrkohistoria vid King’s college i London
1864–74. Bland hans arbeten märkas A history of
the Christian church from the apostolic age to the
reformation (1853–73; ny uppl. i 8 bd 1874–75),
Sketches of church history (1855–78) och A biography
of Thomas Becket (1859).
Robertson [-sön], Frederick William, engelsk
predikant, f. i London 1816, blef 1847 pastor i
Brighton och dog derst. 1853. Hans predikningar
(Sermons, 5 bd), särskildt hans Sermons, preached
ad Trinity Chapel, Brighton höra till de mest lästa
predikningar inom den engelsk-episkopala kyrkan. En
samling af dem (3 del., 1864–69) samt hans »Föredrag
öfver Pauli bref till Korintierna» (1883) finnas
öfversatta på svenska. Jfr »Ny svensk tidskr.» 1884,
s. 226 o. f.
Robertson [-sön], Thomas William, engelsk dramatiker,
f. 1829, d. 1871, till yrket aktör, vann stora
och ihållande framgångar med ett antal af honom
författade skådespel, hvilka framfördes på Prince
of Wales theater i London, och bland hvilka de bästa
äro Society (1865),
Ours (1866), Caste (1867), Play (1868),
School (1869) och M. P. (1870). De rättfärdiga denna
framgång genom sin goda sceniska byggnad, säker
karaktersteckning, vinnande humor och ren moral,
men motiven röra sig på ett mycket begränsadt område.
Robertsonska metoden benämnes en af de många
s. k. praktiska metoderna att lära främmande
språk. En serie läroböcker (engelska, franska,
italienska, spanska, ryska) efter denna metod
är utgifven fr. o. m. 1863 af Booch-Arkossy i
Leipzig. Läroboken är indelad i lektioner af betydligt
omfång. En lektion innehåller vanligen 1) läsöfning,
med uttalsbeteckning, 2) ordagrann öfversättning,
3) texten kopierad med skrifstil, 4) öfversättning
af texten satsvis för repetition och kontroll, 5)
fri öfversättning af texten, 6) konversation med
utfrågning af läsestyckets innehåll, 7) ett stycke
grammatik, 8) öfningar till grammatiken, 9) ett stycke
för öfversättning till det främmande språket och 10)
samtalsöfningar i olika ämnen. Läsestyckena (under 1)
bestå icke af lösryckta satser, utan utgöras ända
från början af verklig sammanhängande text, delvis
lånad från det främmande språkets historiska och
vittra literatur, delvis berättelser och skildringar
tagna ur läseböcker. Deri ligger metodens egentliga
förtjenst. Grammatiken är systematisk, blott
sönderplockad i lektioner, utan närmare anslutning
till den lästa texten och onödigt vidlyftig. För
öfrigt äro dessa läroböcker i det hela hvarken bättre
eller sämre än andra. Metoden är väsentligen densamma
som i de toussaint-langenscheidtska läroböckerna.
Lll.
Roberval, Gilles Personnier de, fransk matematiker,
f. vid Roberval nära Senlis 1602, blef 1631
professor i filosofi vid Collége de Maître Gervais
i Paris och kort derefter professor i matematik
vid Collége de France samt dog i Paris 1675. Han
var en af franska vetenskapsakademiens stiftande
ledamöter. – R. gjorde sig bemärkt i främsta rummet
genom sin tangentmetod och sina undersökningar
rörande cykloiden. För bestämmande af tangenten i
en gifven punkt till en gifven kurva – ett problem,
hvars lösning före differentialkalkylens upptäckt
erbjöd stora svårigheter – angaf R. en särskild
metod, hvilken utgick från rörelsen af den punkt,
som kunde anses generera den i fråga varande kurvan,
och hvilken rörelses riktning i en gifven punkt just
representerades af tangenten i denna punkt. Han
uppdelade denna rörelse i två komposanter och
konstruerade sedan tangenten enligt lagen för
kraftparallelogrammen. Denna metod, hvilken är
nära beslägtad med Newtons fluxionsmetod, är dock
oanvändbar för ett stort antal kroklinier. – I
de under 1600-talets förra hälft ifrigt bedrifna
undersökningarna rörande cykloidens teori deltog
R. med framgång och var den förste, som (1634)
bestämde denna kroklinies yta; senare invecklades
han med anledning deraf i en häftig tvist med
Descartes. För öfrigt utbildade R. äfven, oberoende af
Cavalieri, teorien för odelbara storheter (methodus
indivisibilium), ehuru denne fick tillfälle att
tidigare offentliggöra sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
