Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Robinsonader ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom till Frankrike, der han någon tid hölls
fången på slottet Ham. 1800–01 deltog han uti
italienska fälttåget, följde 1802 general
Leclerc till S. Domingo och blef s. å. dennes
efterträdare i befälet öfver Antillerna. I
Nov. 1803 nödgades han efter tappert försvar
uppgifva hufvudstaden åt engelsmännen samt
blef mot tro och lofven förd såsom krigsfånge
till England. Först 1811 blef han utvexlad. 1813
kommenderade han en division af femte kåren under
Lauristons befäl och stupade vid Leipzig s. å.
A. B. B.
Rochdale [rå’tjdel], stad i engelska grefskapet
Lancaster, 17 km. n. n. ö. om Manchester, vid
Irwells biflod Roch och vid Rochdale-kanalen,
som går från Bridgewater-kanalen vid Manchester
till Calder-kanalen vid Sowerby i York. 68,866
innev. (1881). R. är en af Englands förnämsta
fabriksstäder; företrädesvis tillverkas ylle- och
bomullsväfnader, men der finnas äfven jernverk,
jerngjuterier och maskinverkstäder m. m. Trakten
har stora stenkolsgrufvor samt stenbrott. Genom
bildandet af »Society of equitable pioneers» i
Dec. 1844 har R. blifvit den moderna kooperationens
vagga (se Kooperation, sp. 1313).
Rochefort, E.-sur-Mer [råsjfar syr], stad i franska
depart. Charente-Inférieure, vid floden Charente,
15 km. från dess mynning, och vid jernvägen
Nantes-Coutras. 31,256 innev. (1886). Staden är befäst
(fyra bastioner och flere fort vid flodmynningen),
är en af Frankrikes krigshamnar samt hufvudort
i 4:de »arrondissement maritime» och har en
navigationsskola för krigsflottan, en hydrografisk
skola för handelsflottan, en undervisningsanstalt
för skeppsläkare samt ett stort marinhospital. R. är
mycket regelbundet bygdt. Det har tvänne hamnar:
krigshamnen 2,2 km. lång och vid ebb 7 m. djup,
samt handelshamnen, högre upp i floden, med tre
bassänger, likaledes djupa nog att kunna mottaga stora
skepp hvilken tid som hälst. Den krokiga floden mellan
staden och hafvet samt banken utanför flodmynningen
göra inloppet svårt. Ett annex till handelshamnen
bildar det 7 km. högre upp vid floden belägna
Tonnay-Charente. Krigshamnen och arsenalen, hvilka äro
skilda från staden genom befästningar, innehålla stora
skeppsvarf (der 18 första klassens fartyg på en gång
kunna byggas), upphalningsbäddar, reparationsdockor
samt verkstäder för utrustning af krigsfartyg. Jämte
skeppsbyggeri, som utgör den förnämsta industrigrenen,
bedrifves tillverkning af tågvirke, segelduk och
andra linneväfnader samt kronometrar. Hamnen besökes
af närmare 300 fartyg årligen. – R., före 1665 blott
ett fort, gjordes af Colbert till en befäst sjöstad,
hade redan 1672 20,000 innev, och blomstrade under
hela 1700-talet. Men en del af den franska flottans
förstöring genom lord Cochrane (earl of Dundonald)
d. 11–12 April 1809 på redden vid Ile d’Aix utanför
Charente, det företräde man gifvit Brest och Toulon
samt R:s osunda läge hafva i detta årh. verkat
hämmande på R:s utveckling. Napoleon I ville R:s hamn
inskeppa sig för att fara till
Amerika, men måste på redden gifva sig fången åt
engelsmännen.
Rochefort [råsjfår], Victor Henri, markis de R.-Luçay,
fransk politiker och publicist, f. i Paris 1831,
fick 1851 en plats vid Paris’ municipalförvaltning,
som han lemnade 1861 för att helt och hållet egna sig
åt publicistisk verksamhet. Efter att hafva varit
medarbetare i »Charivari», »Chronique théâtrale»,
»Nain jaune», »Soleil», »Événement» och »Figaro»
uppsatte han d. 1 Juni 1868 veckoskriften »La
Lanterne», som genast fick en oerhörd spridning. Redan
af första numret såldes 80,000 exemplar. Med bitande
och hänsynslös qvickhet bekämpade R. i denna tidning
Napoleon III och det 2:dra kejsaredömets män. Han
råkade derför ut för flere tryckfrihetsåtal och
dömdes först till ett års fängelse och 10,000 francs’
böter samt kort derefter till 13 månaders fängelse och
10,000 francs’ böter. För att undgå fängelsestraffet
flydde han 1868 till Bruxelles, der han fortsatte
utgifvandet af »La Lanterne», som i hundratusentals
exemplar insmugglades i Frankrike. Af Paris’ första
valkrets invaldes han 1869 i Lagstiftande kåren,
der han väckte uppseende genom sina våldsamma
anfall mot Napoleon III. Han uppsatte då den
ultraradikala tidningen »La Marseillaise». Då
prins Pierre Bonaparte 1870 dödade Victor Noir,
skref R. i »La Marseillaise» en artikel, som började
med orden: »Jag har haft den svagheten att tro,
att en Bonaparte kunde vara någonting annat än en
mördare.» Åtalad för denna artikel, dömdes R. till
6 månaders fängelse och 3,000 francs’ böter. Han
satt häktad till kejsaredömets fall. Revolutionen
d. 4 Sept, 1870 både befriade S. ur fängelset
Sainte-Pélagie och gjorde honom till ledamot af
nationalförsvarsregeringen. Efter Paris’ kapitulation
uppsatte R. den ultrarevolutionära tidningen
»Mot d’ordre» och valdes af Seine-departementet
d. 8 Febr. 1871 med 165,000 röster till medlem af
nationalförsamlingen i Bordeaux, men afsade sig
detta mandat redan d. 3 Mars, emedan han icke ville
gifva sitt samtycke till fredspreliminärerna med
Tyskland. Han lemnade Bordeaux och återvände till
Paris, der han slöt sig till Kommunen och i »Mot
d’ordre» uppmanade folket att förstöra Thiers’
hus. Kort före Kommunens fall (Maj 1871) flydde
R. ur Paris, men greps af Versailles-regeringens
trupper. Han dömdes af en krigsrätt till deportation,
men fick för sin försvagade helsas skull stanna
i en fästning i Frankrike, så länge Thiers
hade makten. Efter Thiers störtande (Maj 1873)
deporterades R. till Nya Kaledonien, hvarifrån han
dock, tillsammans med Paschal Grousset, Jourde,
Olivier Pain och två andra kommunarder, lyckades
rymma d. 20 Mars 1874. R. återvände till Europa,
der han bosatte sig först i London, sedermera i
Genève, hvarifrån han skref artiklar till franska
tidningar. Den allmänna amnestien 1880 öppnade
åter Frankrikes portar för R., som genast skyndade
till Paris och d. 14 Juli s. å. uppsatte tidningen
»Intransigeant», som hastigt fick en stor spridning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
