Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rocky mountains ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt blötdjur och kräftdjur. Munnen sitter på undre
sidan, och de kunna derför ej gripa sitt rof direkt,
utan kasta sig öfver detta och trycka ned offret med
kroppen, tills de hinna gripa det med käkarna. De
förekomma i allmänhet ej långt från kusterna och
sällan på öfver 200 m. djup. De flesta äro hafsfiskar,
men i de varma landen, särskildt i det tropiska
Amerika, förekomma många sötvattensarter. Hit räknas
omkr. 140 arter, fördelade på sex familjer: rockhajar
l. sågfiskar (Pristidae), darr-rockor (Torpedinidae),
egentliga rockor (Rajidae), spjutrockor (Trygonidae),
örnrockor (Myliobatida) och Rhinobatidae, af hvilka
Pristidae och Rhinobatidae stå på öfvergång till de
egentliga hajarna.
Rockeslägtet, Raja L., tillhör den för underordningen
rockor typiska familjen Rajidae. Fiskarna af
detta slägte hafva två ryggfenor på stjerten,
utan tagg. Stjertfenan är rudimentär eller
saknas. Bukfenorna äro delade genom en djup
inskärning. Bröstfenorna sträcka sig ej ända fram till
nosspetsen. Några och trettio arter äro kända af detta
slägte, som har den vidsträcktaste utbredningen af
samtliga till denna underafdelning hörande slägten och
går längst mot norden. I Skandinavien förekomma sju
arter. Ingen art går vid våra kuster in i Östersjön,
men några fås i nordliga delen af Öresund ned
till trakten af Landskrona. I vestligaste delen af
Östersjön, i Kielbukten, förekomma flere arter ej
så sällan, och i Kattegatt samt Bohusbukten äro de
föremål för fiske. Till de allmännare arterna höra
knaggrockan, R. clavata L., som har rutformig kropp,
trubbig nos och en mängd taggar på både öfre och undre
sidan. På öfre sidan finnas spridda större taggar
samt långsrader af sådana på stjerten, vanligen en
till två mellan de skilda ryggfenorna. Till färgen är
knaggrockan undertill gråhvit, utan mörka prickar,
ofvan marmorerad af grått och gulbrunt, med många
ljusare och mörkare fläckar och punkter. Hon blir
i norden sällan öfver 1 1/2 m. lång, men söderut 2–3
m., med en vigt af 200 kg. Hon leker under sommaren,
och äggen läggas ett och ett i sänder. Knaggrockan är
allmän i Kattegatt och vid Bohus län och förekommer
vid norska kusten upp till Finmarken samt rundt om
Europas kuster till Svarta hafvet. Knaggrockan fiskas
på flerehanda sätt. Köttet är dåligt och ätes ej i
Sverige i färskt tillstånd, men torkadt i luften
användes det af fiskarena och kustallmogen såsom
lutfisk. En annan allmänt hos oss förekommande art
är slät- l. slättrockan, R. batis L., som är
utbredd från nordliga delen af Öresund ända långt upp
i Finmarken samt rundt öfriga europeiska kuster ned
i Medelhafvet. Hon förekommer äfven vid Island samt
vid kusten af Nord-Amerika. Slätrockan har spetsigare
och mera utdragen nos än den föregående arten. Hon
är under till slät, hvitfärgad, med svarta punkter
och streck, ofvan med spridda rader af taggar samt
fält af småtaggar. Färgen är ofvan mörkt olivgrön,
brun eller rödgrå, stundom med ljusare fläckar. Denna
rocka är hos oss större än den
föregående och stundom 2 m. lång. Köttet anses bättre
än knaggrockans och ätes äfven färskt. Klorockan,
R. radiata Donov., har mycket trubbig nos, utan
framspringande spets. Kroppen har ofvan många större
och mindre taggar, af hvilka de större äro vid basen
stjernlikt refflade. Färgen är lefverbrun, undertill
hvit. Denna rockeart har en nordligare utbredning
än de föregående och förekommer anda vid Spetsbergen
och Grönland äfvensom vid Nord-Amerikas östra kust;
söderut går hon ej längre än till Biscaya-bukten. Hon
är tämligen vanlig i Kattegatt och vid kusten af
Bohus län, men förekommer dock mindre talrikt än de
föregående. Hon är den minsta af de nordiska arterna
och når sällan öfver en half m. längd. Öfriga vid
Skandinaviens kuster förekommande arter af slägtet,
såsom näbbrockan l. gökrockan, R. fullonica L.,
spättrockan, R. circularis Couch., hvitrockan (se
d. o.), R. lintea Fr., plogjernsrockan, R. vomer Fr.,
förekomma ej vid de svenska kusterna och äro äfven i
Nordsjön mindre vanliga än de förut anförda. En af
dem, näbbrockan, skall dock, enligt Nilsson, hafva
en gång anträffats vid Arilds läge i Skåne. De nämnda
Nordsjöarterna fångas af våra bohuslänska fiskare ej
sällan på fiskebankarna utanför Jäderen och hemföras
derifrån. R. L.
Rocky mountains [rå’cki ma’untins]. Se Klippbergen.
Rococo [råkåkå’], benämning på den under 1700-talets
förra halft herskande dekorationsstilen. Namnet är ej
gammalt. Det uppkom efter all anledning först i början
af detta århundrade inom franska emigrantkretsar i
Tyskland såsom en hånfull beteckning för en äldre
tids förkonstlade och förvridna former i motsats
till den antika regelbundenheten, som då ansågs som
den enda berättigade. Ordet sammanhänger antagligen
med det franska rocaille (af Ital. rocca, klippa) i
betydelsen konstgjordt grottverk af stenar, musslor,
koraller o. dyl.,
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
