Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Rocky mountains ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pompösa och styfva prydnadssätt, på samma
gång som en reaktion mot dennas braskande
ståt. Rococon undviker med omsorg alla stela,
skarpa, kantiga former liksom en alltför sträng
regelbundenhet. Den skyr den räta vinkeln och
den regelbundna cirkelbågen, liksom öfver hufvud
rätliniga vinklar och förbindelser, samt försmår ofta
den symmetriska anordningen. Begränsningslinierna
svängas i långsträckta bågar, i ellipser, hyperbler
eller S-former, som med ändarna sättas »stumt» mot
hvarandra:
. Den sålunda erhållna stommen
siras rikt med ornament af allahanda slag, hvari
musslan spelar en framstående rol; men äfven
vinglika utsprång förekomma jämte stiliseradt
bladverk, naturalistiskt uppfattade blomsterhängen,
buketter och guirlander samt troféer och stundom
figurprydnader. Rococon visar här en stark benägenhet
för kinesiska motiv. – Såsom grundläggare af den
nya dekorationsstilen kunna nämnas de franske
arkitekterna och ornamentisterna G. M. Oppenort
(1672–1742) och J. A. Meissonier (1693–1750). Dess
former, som först användes vid innandekorationen
af den förnäma bostaden, för plafonder, pannåer,
dörrstycken och dyl., vunno snart insteg på andra
områden, inom möbelarkitekturen, guldsmedskonsten
o. s. v. Framförallt erhöllo de i det nyupptäckta
porslinet en tacksam jordmån. Från Frankrike, der
stilen ännu betecknas med benämningen style Louis XV,
utbredde den sig hastigt till grannlanden, i synnerhet
till Tyskland, der riktningen längst bibehöll sig,
stödd af de många tyska småhofven, men äfven till
den skandinaviska norden, der särskildt Sverige under
frihetstiden har att uppvisa mångfaldiga inhemska prof
på en smakfull och lycklig användning af detta pikanta
dekorationssätt. I södern vann det deremot en ringare
utbredning. Efter 18:de århundradets midt aflöstes
rococon af det nyklassiska dekorationssättet style
Louis XVI, med dess benägenhet för antika motiv, dess
återupptagande af den räta linien och vinkeln samt
cirkelformerna. Upk.
Rocoux [råköu], äfven skrifvet Raucoux, Roucourt,
Rocour, Rocourt, by i Belgien, strax n. om Liége,
bekant genom marskalkens af Sachsen seger öfver
hertig Karl af Lothringen d. 11 Okt. 1746. – Oriktig
är den flerestädes förekommande uppgiften att slaget
stått vid köpingen Raucourt nära Sedan i franska
dep. Ardennes.
Rocroy l. Rocroi [-kråa], stad och fästning i
franska depart. Ardennes, nära Meuse och belgiska
gränsen. Omkr. 1,700 innev. Staden, hvars ursprungliga
namn var Croix-de-Rau l. Rau-Croix, anlades i 16:de
årh. och erhöll sina nuv. befästningar af Vauban. 1643
belägrades den af spaniorerna, men undsattes af den
unge hertigen af Enghien (den store Condé) efter
hans lysande seger öfver de af Don Francisco de Melos
anförda spaniorerna d. 19 Maj 1643.
Roda, stad i Sachsen-Altenburg, vid Roda, en biflod
till Saale, och vid Weimar–Gera-jernvägen. 3,454
innev. (1885).
Rodan l. rhodan (af Grek. rhodon, ros, emedan dess
jernförening utmärkes af röd färg). kem. Se Cyan.
Rodari, Tommaso, italiensk arkitekt och
bildhuggare från ungrenaissancens tid, var från
1486 med sina bröder verksam vid fullbordandet
af dômen i Como, ett af de vackraste exemplen
på renaissancearkitektur i Italien, grundlagd i
gotisk stil, delvis härrörande från Bramante i hans
ungdom, för öfrigt ett verk af R., berömd för sin
inre enkelhet och harmoniska totalverkan. Likaså är
marmorfasaden till S. Lorenzo i Lugano, »ett gratiöst
litet excerpt från fasaden i La Certosa vid Pavia»,
hans uppfinning. Såsom skulptör var han verksam med
det plastiska prydandet af Comos dôme till 1526. Från
honom och hans broder Jacopo härstamma också de på
fasaden anbragta monumenten öfver Comos berömda söner
Plinius d. ä. och Plinius d. y. (1498), i sittande
statyer med naiva reliefer ur bägges lif. C. R. N.
Rodbertus, Karl, tysk politiker och socialekonom,
f. 1805 i Greifswald, der hans fader var
professor i romersk rätt och »justizrath» i
svensk tjenst. R. tjenstgjorde några år dels såsom
praktisk jurist, dels i ämbetsverk, men lemnade snart
statstjensten. Med undantag för åren 1847–49, då han
såsom folkrepresentant – och ett par veckor (1848)
såsom kultusminister – vistades i Berlin, var han
sedan 1836 ständigt bosatt på sitt gods Jagetzow i
Pommern, der han ock efter långvarig sjuklighet afled
1875. – R. var den måhända mest framstående bland
nittonde århundradets vetenskapliga socialister. Men i
motsats till Proudhon, Karl Marx och de fleste nyare,
hvilkas socialistiska (eller rättare kommunistiska)
teorier och praktiska sträfvanden ytterst gå ut på
att häfda individernas förmenta rätt, delade R. helt
och hållet Platons och J. G. Fichtes uppfattning att
individens intresse bör vara alldeles underordnadt
samhällets. Redan 1837 hade han till »Augsburger
Allg. zeitung» insändt en utförlig uppsats (som dock
icke blef publicerad), hvilken innehöll nästan alla
de grundtankar, som han sedan alltjämt fasthöll och
vidare utvecklade i sina skrifter: Zur erkenntniss
unserer staatswirthschaftlichen zustände (1842),
Sociale briefe an v. Kirchmann (I–III, 1850–51;
»Vierter Brief» utkom under titel Das kapital postumt
1886), m. fl. Enligt R. är arbetet källan till allt
värde, men den enskilda eganderätten tvingar arbetaren
att till jordegare och kapitalister afstå större delen
af arbetets frukter och nöja sig med en lön, ungefär
motsvarande de nödvändiga underhållskostnaderna. Under
det att den industriella tekniken utvecklas och
arbetets produktivitet ökas, blir arbetarnas andel
i produktionens frukter derför, om också absolut
större än förut, dock relativt (i förhållande
till jordegarnas och kapitalisternas) mindre;
och härigenom blifva arbetarna äfven uteslutna från
en proportionerlig andel i den allmänna kulturens
välsignelser. Men detta innebär en fara för samhället;
och derför böra arbetarna tillförsäkras en i jämnbredd
med arbetets produktivitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:31:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfam/0641.html
