Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerike (Fornn. Raumariki) benämnes nordöstra delen af Akershus amt kring Mjösen, Vormen och Glommen med deras tillflöden - Romershausenska pressen. Se Aërostat - Romerska bad, benämning på särskilda slags varmluftsbad och lokalerna för desamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvartill förut kom något bergsbruk, nu nedlagdt
samt timmerkörsel, hvilken dock upphörde att vara af
vigt, sedan Eidsvoldsbanan 1854 blef färdig. Dermed
reducerades också den stora mängd hästar, hvilken
förut måste underhållas till föga fromma för
landtbruket. Ännu en jernväg går genom R., nämligen
Kongsvingerbanan. Markens beskaffenhet har ofta
gifvit anledning till jordskred, hvaraf man nästan
öfverallt ser spår. Utom de redan nämnda vattnen
märkas Nitelfven samt Leirelfven och Römua,
de båda sistnämnda ovanligt breda. R. består
af 2 fogderier, Öfre och Nedre R., samt 3
sorenskriverier (Nedre R., Næs och Eidsvold).
Y. N.
Romershausenska pressen. Se Aerostat.
Romerska bad, benämning på särskilda slags
varmluftsbad och lokalerna för desamma. Namnet är så
till vida oegentligt, som typen för de s. k. romerska
baden var lånad närmast från grekerna och i sina
grundformer träffas långt tillbaka hos de äldsta
kulturfolken. Det romerska badets hufvudmetoder:
svettningen, frotteringen, tvagningen och afkylningen
i kallare vatten, omtalas redan i det antagligen
minst tusen år f. Kr. af indern Susrutas skrifna
läkareverket »Ayur-Veda». Plutarchos omtalar
Alexanders beundran för den besegrade Darius’
bad i Persepolis. Den grekiska myten låter Pallas
Athene vederkvicka Herakles (Herkules) med varma
badkällor, som hon lät framspringa ur jorden
vid Thermopylai (herakleia lutra). Vid de gamla
Asklepiostemplen voro baden ett af de förnämsta
läkemedlen, och vid de doriska öfningsplatserna
slutades öfningarna med ett svettbad medelst
vattenbegjutning på glödgade stenar och derpå
ett kallt bad, hvaraf romarnas »lakonska badstu»
(laconicum) fått sitt namn. Mest utbildades denna
badmetod vid de grekiska gymnasierna. Ett fullständigt
gymnasium (se d. o.) på Platons tid omfattade utom
öfningssalarna följande till badinrättningen hörande
lokaler, näml. afklädningsrum (apodyterion), rum,
der man oljesmordes och sandströddes (elaiothesion
och konisterion), varmrum, der man svettades
(pyrianterion), frotteringsrum (aleipterion),
det kalla badet (lutron) och varmbadanstalten
(balaneion). Det fullständiga grekiska badet
föregicks nämligen af svettning, framkallad genom
kroppsöfning i gymnasiet, genom frottering eller
massage (tripsis och aleipsis), i solvärme eller
i ett uppvärmdt rum. Badet (thermolusia) började
med en grundlig tvagning, med eller utan tvål eller
såpa, jämte varma begjutningar medelst badkannor vid
ett stort badbäcken och derefter stundom ett varmt
helbad i en mindre bassäng (pyelos) eller ett badkar
(embasis). Vid uppstigandet derur följde rikliga,
småningom afsvalnande öfversköljningar, skrapning med
badskrapan eller torkning med svampar och ingnidning
med olja. – De romerska baden voro icke annat än en
kopia af dessa grekiska bad, ehuru under den romerska
kejsaretiden lyxen i badhusbyggnaderna, eller de
s. k. termerna (thermae), steg till en otrolig höjd,
och dessa badpalats mera användes till nöjen, sinlig
njutning och kroppens förvekligande än
till dess härdande och stärkande. I Rom finnas
ännu flere ruiner af dessa termer, somliga ännu så
pass bibehållna, att man kan göra sig en tämligen
klar föreställning om deras inredning. De bäst
bibehållna äro Caracallas termer (äfven kallade
Thermae antoninianae), en byggnadskomplex i
sydligaste delen af Rom, nära den gamla Appiska
vägen och s. ö. om Aventinska berget. De började
byggas 212 e. Kr. och fullbordades under Alexander
Severus. Dessa termer upptogo en areal af omkr. 11 har
(ungefär lika med Humlegården i Stockholm), och i
dem fanns utrymme för 1,600 samtidigt badande. En
fyrkantig borggård med parkanläggningar inneslöts
af yttre byggnader med pelaregångar, rännarebana
(stadium), vattenreservoarer, sällskapsrum (exedra),
föreläsningssalar m. m., och på nordöstra delen af
den stora borggården stod det egentliga badhuset,
mätande 220 m. i längd och 114 m. i bredd. I midten af
detsamma låg en rektangulär praktfull sal, sannolikt
caldarium (varmbadsrummet) med ett varmbadsbäcken,
alveus, i hvarje hörn och i en nisch på hvardera
långsidan ett fontänlikt bäcken af porfyr för kalla
öfversköljningar, labrum (det ena nu i Neapel). Det
hvälfda taket uppbars af 8 kolossala granitpelare
(af hvilka en sedan 16:de årh. finnes på Piazza S
Trinità i Florens). Golfvet bestod af de dyrbaraste
marmorsorter; väggarna voro smyckade med stuck,
mosaiker, målningar och statyer. I termernas midt,
till hälften i deras yttre afdelning, låg en stor
rotunda af 50 m. diameter, som antages hafva varit
en torr svettbadstu (laconicum), och på nordöstra
sidan låg en rektangulär simbassäng, frigidarium
(natatio), som saknade tak och hade bäckenlikt
fördjupadt golf. På ömse sidor om caldariet låg en
för bollspel och gymnastiska öfningar afsedd peristyl
(sphaeristerium), hvars golf bildade en konstrik,
i 63 aflånga fält indelad mosaik, framställande
dels atleter i hel gestalt, dels bröstbilder af
knytnäfskämpar och brottare, af Gregorius XVI
använd att pryda en af salarna i Lateranen. Om de
olika afdelningarnas användning finnas emellertid
olika meningar, och somliga anse det rektangulära
praktrummet hafva varit tepidarium (ljumbadsrummet)
och rotundan caldarium. Ännu i 6:te årh. voro
termerna i bruk, och ännu i 15:de årh. berömmer
en författare deras pelaremassa och marmorrikedom,
men i 16:de årh. uppgräfdes en massa skulpturverk,
bl. a. Farnesiska tjuren, Herkules och Flora
(se Farnesiska konstverk), och murarna användes
till andra byggnader. Ehuru endast en mindre del af
termerna nu qvarstår, utgör denna del jämte Coliseum
Roms väldigaste ruin. – Bland öfriga termer i Rom
må nämnas den äldsta anstalten af detta slag:
Agrippas termer, hvilkas kupolsal är det nuvarande
Pantheon (se d. o.). I nordöstra delen af Rom, n. om
Viminalisberget vid Piazza delle Terme, träffas
ännu lemningar af de väldiga diokletianska termerna,
byggda af Maximianus i början af 4:de årh. till
medregentens, Diocletianus’, ära medelst tvångsarbete
af 40,000 kristna martyrer. Det kristna arbetet var
dock ej förgäfves, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
