Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roncaglia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resultaten af dessa undersökningar må nämnas, att
sedan trakten höjt sig öfver det haf, som mot istidens
slut öfversvämmat densamma, Ronnebyån utskurit sig
en bädd längs bergväggen v. om brunnarna och först
s. om Rönninge gård framflutit längs samma linie
som den nutida ån; att landet ännu en gång delvis
sänkt sig under hafvets yta, dervid åns gamla fåra
utfylldes, och resterna af traktens skogsvegetation
betäcktes af hafsgyttja, hvilken nu intager alla
de laglända delarna af brunnsområdet; att landet
å nyo höjde sig, hvarvid ån erhöll sitt nuvarande
lopp; att samtliga de å brunnsplanen befintliga
jernkällornas vatten passerar genom hafsgyttjan och
filtreras genom underliggande sandlager; att härigenom
förklaras vattnets egendomliga sammansättning –
alun, natron, brom, jod, jernsulfat, allt ämnen,
vanliga i hafsgyttjor –; att derför ett obegränsadt
antal nya helsobrunnar kan upptagas; att på högre nivå
vatten med jernkarbonat antagligen förekommer samt att
gyttjor af flere slag med ända till 7 m. mäktighet i
riklig mängd torde förefinnas, särskildt i den gamla
åbädden. – Omkr. 1820 tillsattes en brunnsdirektion
af Konungens befallningshafvande med reglemente
af 1843, och 1860 uppfördes ett badhus. 1868
öfverlemnades af riksdagen och K. M:t Ronneby
brunn till ett enskildt bolag, som konstituerades i
April 1873, sedan bolagsordningen faststälts d. 24
Jan. s. å. »Ronneby helsobrunns-aktiebolag» eger ett
aktie-kapital af 444,000 kr. fördelade på 888 aktier;
styrelsens säte är Ronneby. Detta bolag har inköpt
egendomen Karlstorp och der uppfört nya badhus och
en mängd villor, anlagt planteringar och promenader,
med brunnsområdet förenat nära 100 har vacker ek-,
bok- och furuskog samt försatt brunnen i så utmärkt
skick, att den nu kan täfla med de förnämsta
i Europa och hvarje sommar besökes af 2–3 tusen
personer. Utom brunnsdrickning och stålbad finnes
numera en mängd andra kurmedel, såsom gyttjebad,
massage, gymnastik, elektricitet, kefir och goda
hafsbad på Karön, belägen utanför Ronnebyåns
mynning i hafvet. Dessutom försändes kolsyradt
Ronnebyvatten i riklig mängd. De sjukdomar, som
med största fördel behandlas vid R., äro: bleksot
och blodbrist, allmän svaghet, nervsvaghet, mag-
och tarmkatarrer, blödningar, gikt, reumatism,
ägghvitesjukdom m. m. Bland välgörenhetsinrättningar
vid brunnen må nämnas brunnslasarettet med 50
platser och Brunnssällskapets sjukhem med bl. a. 18
platser för pauvres honteux. Såsom intendenter vid
brunnen hafva hittills tjenstgjort J. G. Tranaeus,
L. Braunerschöld, J. E. Ferber, L. Gistrén,
A. Faxe, J. Lindvall, A. M. Sjöborg, A. G. Franck,
N. L. Ahlberg, N. Ekwurzel, A. F. Hellman, O. Neyber,
S. Henschen och H. Bendz (sedan 1886). – Jfr
A. F. Hellman: »Ronneby. Dess helsokällor och bad»
(1860), E. Södervall: »Ronneby, dess helsobrunnar
och bad» (1879) och »Om Ronneby helsobrunnar» (1881),
samt A. Levertin: »Svenska brunnar och bad» (1883).
F. B.
Ronnebyån, vattendrag i Småland och Bleking, upprinner
ur Södrasjön i Herråkra vid 233 m. höjd öfver hafvet,
flyter först vestvart, sedan sydvart hän under
namnet Fibbleån till sjön Rottnen. Efter utloppet ur
denna sjö gör ån en stor kräkning åt ö., genomflyter
laglända marker och upptager från ö. Lesseboån. Med
afbrott af några smärre forsar löper ån derefter lugn
åt s. med 3–4 m. djup, tills den passerat Sandsjön, då
stränderna blifva brantare och loppet stridare. Inom
Bleking omvexlar lugn vatten med forsar och fall;
stränderna blifva vackrare och tätare bebyggda. Efter
fallet vid Djupadal (11,5 m.) flyter ån förbi
Ronneby stad och utfaller 4 km. nedanför denna i
Östersjön. Loppet nedanför staden är segelbart
och utgör jämte en del af viken vid mynningen
stadens hamnområde. Längd från källan 110 km.
A. G.
Ronsard [rångsar], Pierre de, fransk skald,
f. 1524, d. 1585, är genom sina försök att omskapa
den franska skaldekonsten en af de mest betydande
män i Frankrikes literaturhistoria under det 16:de
årh. Åt literära sysselsättningar egnade han sig dock,
först sedan han 1541 hade nästan förlorat hörseln och
till följd deraf nödgats öfvergifva det behagliga
lif, hvilket han ditintills fört som page vid de
franska och skotska hofven eller som sekreterare
vid beskickningarna i Tyskland och Italien. Från
den tiden hängaf han sig åt ett flitigt studium
af de grekiska och latinska språken under ledning
af den lärde Jean Daurat vid collége Coqueret. Han
sammanträffade då med Baïf, Belleau o. a. samt något
senare med du Bellay och Jodelle, hvilka på hans
uppmaning bildade med honom den literära förening,
som, under benämning la Pléiade, hade till uppgift att
söka omdana den franska skaldekonsten. Sjelf uppträdde
han jämte du Bellay som den förnämste målsmannen för
de reformatoriska sträfvanden, hvilka återfinnas i
du Bellays afhandling »La défense et illustration
de la langue française» samt i R:s Abrégé de l’art
poétique och i förordet till några af hans dikter. I
öfverensstämmelse med dessa uttalanden ville R.,
betagen som han var i de klassiske författarna, att
den franska skaldekonsten skulle lemna åt glömskan de
äldre franska poetiska alstren och taga till förebild
den grekiska och romerska literaturens storverk. Han
yrkade vidare, att åt det franska språket skulle,
med undanträngande af det då ännu mycket använda
latinet, tillerkännas dess rätta nationella betydelse,
men att det skulle utvecklas hufvudsakligen genom
ord och uttryck lånade vare sig från grekiskan
och latinet eller från provinsdialekterna och
gammalfranskan. Slutligen uppställde han för den
franska skaldekonsten bestämda regler, som till
stor del än i dag följas, rörande olika versslag
och sammanställning med olika antal stafvelser,
rörande afvexling af maskulina och feminina rim
och undvikande af missljud genom sammanträffande af
tvänne vokaler m. m. Det var tvifvelsutan ett stort
fosterländskt mål, till hvilket R. syftade, ehuru han
i medlen för dess vinnande var mindre lycklig. Hos
honom och tyvärr i än högre grad hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
