Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid Upsala universitet. 1851 aflade han
kansliexamen, tjenstgjorde en tid såsom e. o. kanslist
i Finansdepartementet och några andra ämbetsverk
samt anställdes 1856 såsom sekreterare hos den
då nybildade telegrafstyrelsen och upprättade i
denna egenskap förslag till reglemente och andra
författningar rörande den nya inrättningen. År 1860
antogs R. till sekreterare hos Generalpoststyrelsen
och befordrades 1863 till kanslidepartementschef samt
utnämndes i Nov. 1867 till generalpostdirektör, från
hvilken befattning han afgick i Okt. 1889. Under
R:s skickliga och energiska ledning har svenska
postväsendet tillegnat sig en grad af utveckling,
som ställer detsamma bland samtidens främsta
postinrättningar. Dertill hafva hufvudsakligen
bidragit: införande af likformigt porto för
brefvexling mellan Sverige, Norge och Danmark;
beredande af rättighet för Sverige att på billiga
vilkor få posten genom de närmast liggande landen
befordrad i sluten brefsäck; införande af medelporto
för paketförsändelser, af postanvisnings- och
postförskottsrörelsen samt af brefkort och kortbref;
upphäfvande af det ovilkorliga frankotvånget, af
brefbärareskillingen för hemburna postförsändelser,
af tidningsstämpeln, af fribrefsrätten och af
kronobrefbäringen; ombildande af assuransväsendet;
postbefordringstungans aflyftande från posthemmanen
och postskjutsens ställande på beting; fastställande
af förändrade grunder för postpersonalens aflönande
och pensionerande; utfärdande af en allmän poststadga
eller samling af författningar rörande vilkoren
för postatvexlingens besörjande samt många och
trägna förarbeten till en allmän instruktion för
posttjensten, äfvensom inrättande af ett stort
antal postanstalter och postgångar, af hvilka
senare en del uppehålles genom den nyinrättade
landtbrefbäringen. Bland de många, mera tillfälliga
uppdrag, som lemnats R., må nämnas: ledamotskap
af komitén för skjutsväsendets ordnande (1876),
ordförandeskapet i komitén för omreglering af
styrelserna för post- och telegrafverken (s. å.),
i komitén för inrättande af en postsparbank
(1882) – i hvilkens styrelse han sedan 1883 är
ordförande – samt i direktionen öfver Civilstatens
pensionsinrättning. Han har under omkr. tjugo
år personligen deltagit i underhandlingar med
främmande makter om afslutande af nya postfördrag
och varit Sveriges ombud vid internationella
postkonferenser: i Bern (1874), Paris (1878, 1880)
och Lissabon (1885). 1874–89 var R. representant
för Norrbottens län i riksdagens Första kammare. –
R. har uppträdt såsom författare i såväl bunden som
obunden stil i kalendrar och tidningar. Bl. a. må
nämnas, att han 1846 erhöll Sv. akademiens 2:dra
pris för dikten Runosångarens död. I »Bidrag till
Sveriges officiella statistik» har han tecknat svenska
postverkets historia från inrättningens början (l636)
t. o. m. 1864. Efter R. bär Kap Roos på Spetsbergen
sitt namn. G. N. S.
Roos [ros], Matilda Lovisa, författarinna, född i
Stockholm d. 2 Aug. 1852, utgaf 1881 sitt lofvande
förstlingsarbete, berättelsen Marianne, och har
sedermera författat romanerna
Höststormar (1881; i bokform 1887), Vårstormar
(1883), Hårdt mot hårdt (1886) och Familjen
Verle (1889) samt novellsamlingarna Berättelser och
skizzer (1884) och Lifsbilder (1888).
Rooth [rot], Karl Anders, humoristisk skald, f. 1764,
blef assistent vid rådhusrätten i Stockholm och afled
derst. d. 17 Maj 1803. Han är bekant genom åtskilliga
skaldestycken, i hvilka han med rätt mycken ledighet,
men utan djupare anda, efterhärmat vissa af Bellmans
egendomligheten Sådana äro Parentation i anledning
af bränvinsbristen (1786), Bacchi ströskrifter
(s. å.) samt den mycket sjungna visan Nya slagtarhuset
(s. å.). Af annan hållning är det andliga poemet
Den lidande Frälsaren (1787) och det politiska
konjunkturstycket Oraclets visa domslut eller sagan om
den gode konungen (1789). Flere tillfällighetsstycken
vid grafvar härröra från hans sista tid. Åtskilliga
strödda humoristiska qväden, såsom den bekanta
visan »När jag bärs ur mitt hus» etc., »Uppgift till
mantalsskrifning» m. fl., hafva först i senare tid
kunnat tillegnas honom. P. Hanselli utgaf 1857 hans
Skaldestycken (i förening med A. Bergstedts). -rn.
Roothaan [råtan], Johann Philipp
von, jesuitgeneral, f. i Amsterdam 1785, blef,
efter någon tids verksamhet i Ryssland i jesuitordens
tjenst, ordenspredikant i Brieg i Valais och derefter
lärare vid jesuitkollegiet i Turin. Vald till
ordensgeneral 1829, inrättade han i denna egenskap
8 nya provinser: i Italien (2), Frankrike (2) samt i
Tyskland, Belgien, Holland och Förenta staterna. Han
gjorde sig äfven känd såsom en ifrig bekämpare af
hermesianismen samt i öfrigt för sin energiska
verksamhet för jesuitordens innerliga anslutning
till de romersk-hierarkiska tendenserna. Han är
äfven författare till den inom jesuitorden sedan
1832 följda studieplanen: Ratio atque institutio
studiorum societatis Jesu. R. dog d. 8 Maj 1853.
J. H. B.
Ropare (Fr. porte-voix) kallas ett instrument,
medelst hvilket man kan göra sig hörd på långt
afstånd. Roparen består vanligen af ett rakt,
koniskt metallrör, som i den smalare änden har ett
vidt munstycke, i hvilket man talar eller ropar, och
i andra änden ett klockstycke. Instrumentet uppfanns
1670 af Samuel Morland. Sannolikt beror dess kraftiga
verkan på resonansen af den i roparen inneslutna
luftpelaren. De å fartyg använda roparna äro sällan
öfver 2 m. långa. I England har man förfärdigat
en 7 m. lång ropare och med den lyckats göra
sig förstådd på nära 4 km. afstånd. Oartikulerade
ljud kunna med en god ropare utkastas 5 à 6 km.
A. Bi-n.
Ropt, Roptaty (Isl. Hroptr, Hroptatýr, möjl. af rópa,
ropa kalla), tvänne bland Odens många benämningar.
Roquefort [råckfår], by i franska depart. Aveyron
(Guienne), mellan städerna S:t Affrique och Millau,
bekant såsom tillverkningsort för den berömda
Roquefortosten (se Ost).
Roquefort [råckfår], Jean Baptiste Bonaventurede,
fransk språkforskare, f. 1777. d. 1834, var en bland
vägrödjarna för studiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
