Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af fornfranska språket och literaturen. Bland hans
arbeten märkas Glossaire de la langue romane (1808),
hvilket lexikon omfattar franska språkets ordförråd
under 11:te–17:de årh., och Dictionnaire étymologique
de la langue française (1829).
Roquelaure [råcklår], franska krigare. 1. Antoine
de R., f. 1543, d. 1625, var en af Henrik IV:s
trognaste anhängare och blef marskalk af Frankrike
1615. – 2. Gaston, hertig af R., den föregåendes son,
f. 1615, d. 1683, känd för sina infall och upptåg,
blef 1652 hertig. – 3. Antoine Gaston, hertig af R.,
den föregåendes son, f. 1656, d. 1738, utmärkte sig
i kamisardkrigen och blef 1724 marskalk af Frankrike.
Roqueplan [råckpla’ng]. 1. Camille R., fransk
målare, f. 1802, d. 1855. lärjunge af Gros, var en
af de förste, som följde den engelsk-franske målaren
Boningtons koloristiska riktning. Han lemnade helt och
hållet den klassiska skolan och målade först landskap,
sedan genrebilder och hälst gratiösa qvinnor,
hvarvid skimret af dyrbara stoff och rik omgifning
spelade en hufvudrol. Hans taflor påminna ibland om
1700-talets, särskildt några med Rousseau som föremål
samt Det förälskade lejonet (efter Lafontaine,
1836), Magdalena i öcknen (1838) och Leda (1851),
i hvilka qvinnorna voro till hälften rococo-damer,
till hälften moderna parisiskor. Derjämte försökte
han äfven andra ämnen, deri omgifning och kostym
gåfvo rik anledning till pittoresk verkan, såsom
Antiqvarien (1834) och Van Dyck med Karl 1:s hoffolk
i London (1838). En gång pröfvade han äfven på den
historiska genren, i en Scen från Bartolomeinatten
(1834, ur P. Mérimée’s »Chronique de Charles IX»),
men det blef icke annat än en koloristisk kostymbild,
ehuru utförd med figurer i kroppsstorlek. Först
1846 vid en längre vistelse i Pyrenéerna fick han
impuls till en allvarligare uppfattning af naturen,
och från de koketta rococo- och renaissance-scenerna
vände han sig till det spanska och sydfranska folkets
lif med skildring af omgifvande natur samt utförde
flere bilder sådana som Spaniorer från Penticosa
(1847), Bönder från Ossau-dalen (s. å.) och Qvinnor
från Biarritz vid brunnen (1852), ett af hans bästa
arbeten från den senare tiden. – 2. Louis Victor
Nestor R., fransk teaterledare och skriftställare,
den föregåendes broder, f. 1804, d. 1870, redigerade
jämte H. de Latouche »Le Figaro» 1830–32, var i Paris
direktör för Théâtre des Variétés 1840–47, för Stora
operan 1847–54 och för Opéra-comique 1857–60 samt
öfvertog 1869 Châtelet-teatern. Han utgaf (anonymt)
en spirituel tidskrift, »Nouvelles à la main», och
författade dessutom Regain de la vie parisienne
(1853; 2:dra uppl. 1869), Les coulisses de l’opéra
(1855) m. m. 1. C. R. N.
Roquette [råke’tt], Otto, tysk skald, föddes 1824
i Krotoschin (Posen) och är af fransk härkomst. Han
tjenstgör sedan 1869 såsom professor i tyska språket,
literaturen och historien vid polytekniska skolan
i Darmstadt. R. har vunnit en ovanlig framgång med
sitt förstlingsarbete, den episk-lyriska sagodikten
Waldmeisters brautfahrt (1851; 43:dje uppl. 1876),
ett ungdomsfriskt, glädtigt, skogsdoftande,
fantasirikt lofqväde öfver rhenvinet och det fria
vandringslifvet. Samma käcka ton genomklingar den
poetiska berättelsen Hans Haidekuckuck (1855; 3:dje
uppl. 1864), medan Der tag von St. Jakob (1852; 4:de
uppl. 1879) är en allvarligare skildring. Högst
intagande drag finnas i R:s lyriska dikter
(Liederbuch, 1852; 3:dje uppl. med titeln »Gedichte»
1880). Han framstår äfven till sin fördel i sina
noveller (flere samlingar), men är i allmänhet
mindre lyckad i dramer (Dramatische dichtungen,
2 bd, 1867–76) och i sina romaner, bland hvilka
dock Das buchstabirbuch der leidenschaft (1878) eger
betydande värde. På det literaturhistoriska området
har han uppträdt med Leben und dichten Joh. Christian
Günthers (1860) och Geschichte der deutschen dichtung
(2 bd, 1861–63; 3:dje uppl. 1879).
Ror. Se Roder.
Rorarii kallades ett slags lätt fotfolk i den
romerska legionen. Rorarierna uttogos ur 5:te
förmögenhetsklassen och voro väpnade med slungor. De
hade vanligen sin plats bakom triarii (3:dje linien).
Rorate, roratemässa (af Lat. rorare, dagga, drypa),
benämnes den högtidliga morgongudstjenst, som inom
den romersk-katolska kyrkan firas under adventstiden
efter d. 18 Dec. till den heliga jungfruns
ära. Namnet härleder sig ifrån begynnelseorden i
den dervid brukliga introitus ur Es. 45: 8: Rorate
coeli desuper etc. (»Himlarne drype ifrån ofvan»).
J. H. B.
Rore [råre], Cipriano de, nederländsk kontrapunktist,
f. 1516, elev af Willaert i Venezia, blef
kapellsångare vid Markuskyrkan, hofkapellmästare
i Ferrara, kapellmästare vid Markuskyrkan samt
slutligen kapellmästare i Parma, der han dog
1565. Han räknas bland de mest betydande af sin tids
tonsättare och var en bland de förste, som i praxis
tillgodogjorde sig de experiment med kromatiska
toner, som Willaert och Zarlino anställde. Hans
madrigaler trycktes (1577) i partiturform, på
den tiden en stor sällsynthet. R. skref äfven
flere böcker motetter, mässor, psalmer o. s. v.
A. L.
Rorgängare, rorman, den person, som för tillfället
står till rors och styr fartyget. Denna tjenst skötes
turvis bland besättningen. Men på vissa ångbåtar,
som göra kortare resor i skärgård, finnes stundom en
s. k. »fast rorgängare», som tillika är »långlots».
R. N.
Rorke’s Drift [rårks]. Se Oskarsberg.
Rorschach, köping i schweiziska kantonen S:t Gallen,
på södra stranden af Bodensjön, 13 km. s. ö. om
Romanshorn, 17 km. s. v. om Lindau. 4,368
innev. (1880). R. är utgångspunkt för flere
ångbåtslinier på Bodensjön, och fyra jernvägslinier
sammanlöpa derstädes, hvarför det är den lifligaste
hamnen vid Boden-sjön. På senare tiden har det äfven
blifvit en besökt bad- och kurort.
Ros, bot. Se Rosa.
Ros, fys. Se Vindros.
Ros, med. Se Rosfeber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
