Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ros, metallurg., kallas en fläck af grå färg, stundom
äfven anlöpt, som ibland förekommer i brottet af
stål, i synnerhet i härdadt sådant. Ännu är ej utrönt
hvilken orsaken till ros kan vara eller hvari den
består. I allmänhet anses ros ej inverka på stålets
egenskaper. C. A. D.
Ros, Anders Emanuel, generaldirektör, född i
Leksands socken, Dalarna, d. 30 Dec. 1806, blef
student i Upsala 1825 och aflade två år derefter
hofrättsexamen. 1843 blef han häradshöfding
i Ångermanlands Norra domsaga samt var under
riksdagarna 1847–48 och 1850–51 af K. M:t förordnad
till bondeståndets sekreterare. År 1856 i Juni
utnämndes R. till landshöfding i Norrbottens län
samt upphöjdes 1858 i adligt stånd. Den 21 Jan. 1859
förordnades han till generaldirektör och chef för
den samtidigt inrättade Skogsstyrelsen. Från detta
chefskap tog han afsked 1875. R. afled i Stockholm
d. 14 Febr. 1887. Sedan 1863 var han arbetande
ledamot af Landtbruksakademien. Såsom medlem af
riddarhuset deltog R. i trenne ståndsriksdagar
samt var dervid ledamot af allmänna besvärs- och
ekonomiutskottet. Efter den nya riksdagsordningens
införande valdes han 1866 af Vesternorrlands läns
landsting till ledamot af riksdagens Första kammare
och bevistade såsom sådan riksdagarna 1867–75. –
Såsom chef för Skogsstyrelsen hade R. att efter
gifna grunder organisera det nya ämbetsverket med
den derunder lydande skogs- och jägeristaten samt
skogsläroverken, äfvensom att genom förslag och
utlåtanden angående skogshushållningen och jagten
befordra det med det nya ämbetsverket åsyftade
ändamålet. Att R. vid dessa arbeten ej sparade sina
krafter, derom vittnar mängden af förordningar
och cirkulär, som utfärdades under tiden för
hans chefskap. Bland vigtiga och mera omfattande
förordningar, som utfärdades under denna tid,
må nämnas: stadgarna för skogsläroverken af 1860
och 1871, jagtstadgan, utsyningsförordningarna
af 1865 och 1874, förordning om hushållningen
med de allmänna skogarna i riket, instruktion för
Skogsstyrelsen och skogsstaten samt förordningar
om afsättande af mark till kronoparker.
C. G. Hz.
Rosa L., törnrosor, bot., är ett slägte af taggiga
buskar, bildande typen för nat. fam. Rosaceae
Juss. (Senticosae L.) och utgörande en särskild
afdelning, Roseae, inom denna familj. Familjen
Rosaceae omfattar örter och buskar samt träd (i
varmare land), hvilka vanligen hafva sammansatta,
parbladiga blad med uddblad och bladslidan endast
obetydligt frigjord från bladskaftet (»vidväxta
stipler»), blomkronor af 5 fria kronblad med
stor skifva och kort klo (»rosaartad» blomkrona),
många ståndare (kl. Icosandria L.) samt frukten
bestående af många små, enfröiga karpeller (hos
hallon stenfrukter), sittande på ett torrt eller
(hos smultron) köttigt fäste. Undantagsvis saknas
kronblad och är ståndarnas antal förminskadt till 5–4
eller färre samt finnas flerfröiga karpeller. Slägtet
R. har 5-bladigt blomfoder och de 5 kronbladen jämte
ståndarna fästa på en ringformig, köttig disk samt
frukterna fästa i spiral å
bottnen och insidorna af det urnelikt fördjupade
fruktfästet, som af nyare botanister betraktas såsom
blomfodrets pip. Detta fäste blir vid mognaden köttigt
och färgadt (rödt) och benämnes »nypon». De enfröiga
karpellernas ställning å nyponets insida talar
emot åsigten att detsamma skulle vara foderpipen,
hvilket äfven motsäges af analogien med smultronets
bildning. Rosaslägtet omfattar ett större antal arter,
hvilka förete olikheter med afseende på taggarnas
form (krökta eller raka, grofva eller små och fina)
samt nyponens storlek och form, blommornas färg,
bladens glatthet eller hårighet o. s. v. Men af
samma art uppkommer äfven i vildt tillstånd en mängd
varieteter eller former, som öfvergå i hvarandra,
och genom odling af rosaarter, t. ex. R. centifolia
L. och andra, hafva hundratals odlingsvarieteter
uppkommit, godtyckligt benämnda, ofta efter personer,
och afvikande från hvarandra genom mer eller mindre
fyllda (dubbla) blommor, vexlande i färg från djupaste
svartrödt till skäraste hvitt och gifvande en utsökt
vällukt af större eller mindre styrka. Främst bland
de odlade rosorna torde te-rosen, R. Thea hort.,
kunna ställas på grund af sin sköna form, behagliga,
ofta blekgula färg och berusande vällukt, erinrande
om lukten af fint te. Provinsrosen, mossrosen, som
har foder och blomskaft så rikt glandelhåriga, att de
synas vara beklädda med mossa, pimpinellrosorna och
de nästan hela sommaren blommande remontantrosorna
(se Remonterande växter) m. fl. sorter äro omtyckta
prydnadsväxter för trädgårdar och boningsrum, der
de lätt nog kunna odlas och drifvas i blom tidigt på
sommaren eller våren, blott de få under vintern hvila
å ett frostfritt ställe, t. ex. i en källare. Ifrån
Indien och Kaukasus har man flere klätterrosor,
såsom R. alpina, R. Banksii hort. m. fl., hvilka
kunna odlas äfven hos oss till beklädande af murar
och spalierer och vanligen frambringa små, rundade
blommor i mängd. I Sverige finnas flere rosaarter,
bland hvilka R. rubiginosa L. (R. eglanteria
Sv. B., »eglantine-rosen») utmärker sig genom bladens
äppleliknande lukt. Af rosenblad beredes i Orienten
rosenolja (se d. o.). Se vidare Rosenblad, bot.
O. T. S.
Rosa kallas vissa färger, som uppkomma genom blandning
af två och två färger i solspektrum. Se Färg, sp. 593.
Rosa, Sisto. Se Badalocchio.
Rosa, Salvator, italiensk målare och raderare, skald
och musiker, f. 1615 i Arenella, en by nära Neapel,
d. i Rom 1673, skaffade sig först klassisk bildning i
Seminario della Congregazione Somasco, egnade sig som
improvisatör åt poesi och musik samt fördes slutligen
af en svåger öfver till måleriet. Han började med
sitt hufvudfack, landskapsmåleriet, och studerade
för den skull naturen under ströftåg i de vildaste
bergstrakterna och utefter kusterna, och de af dessa
studier sammansatta små kompositionerna, försedda
med passande staffage och sålda för att bereda
honom lifsuppehälle, fäste först uppmärksamheten vid
honom. Han kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
