Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
R. verkade äfven som medelpunkten i flere vittra
gillen i Göteborg, samlade omkring sig stadens
vittert intresserade köpmän och grundlade den
vitterhetsklubb, som sedan – efter hans död – under
Wallenstrales ledning från att vara »en societé
inom lyckta dörrar» utvecklades till Göteborgs
Vetenskaps- och vitterhetssamhälle. R. afled i armod
i Sept. 1773. K. W-g.
4. Rosén, Gustaf, vitter författare,
prest, den föregåendes son, född i Göteborg d. 26
Febr. 1772, student i Upsala 1789, filos.
magister 1794, blef 1796 docent i romersk
vältalighet på grund af afhandlingen Comparatio
Homeri et Ossiani (1794–95). Han hade ock
dessförinnan gjort sig bemärkt såsom en af de
verksammare medlemmarna i »Vitterhetssamfundet»
i Upsala (1791–93) samt såsom deltagare i den
utgifna samlingen »Skaldestycken af Ossian»
(1:sta del., 1794–1800). Sjelfständigt
uppträdde han med månadsskriften Fragmenter af
utländsk litteratur i vitterheten och de sköne
konsterne (1795), i synnerhet märklig för sina
öfversättningar från Schiller, Lessing,
Shakspeare, Gibbon m. fl. samt uppsatser i
skön konst, hvilket allt röjer vakenhet för en ny
tids fordringar och talang i språkbehandlingen. 1799
blef R. lektor vid gymnasiet i Göteborg och
valdes 1801 till sekreterare i dervarande
Vetenskaps- och vitterhetssamhälle, hvilken
befattning han innehade till sin afflyttning
från orten. Han var äfven den, som bildade
Göteborgs bibelsällskap (1813). År 1812 blef
R. prestvigd och tillträdde 1815 Stora Åby
och Ödeshögs pastorat af Linköpings stift samt blef
1818 teol. doktor. R. afled i Åby d. 1 Mars 1835.
-rn.
5. Rosén, Johan Magnus, vitter skriftställare,
tonsättare, den föregåendes son, född i Göteborg
d. 6 April 1806, blef student i Upsala 1822,
aflade hofrättsexamen 1829 och inskrefs s. å. såsom
e. o. tjensteman i flere verk i hufvudstaden. Han blef
1835 kammarskrifvare i Krigskollegium, men lemnade
denna tjenst och egnade sig uteslutande åt
musiken, literaturen och pressen samt utvecklade
dervid en ovanlig alstringskraft. 1838 bosatte
han sig i Köpenhamn och vistades 1839–41 i Skåne,
men sedermera, med undantag af åren 1852–54,
då han var medarbetare i »Göteborgs handels-
och sjöfartstidning» samt vistades i Köpenhamn,
Malmö och Lund, uppehöll han sig i Stockholm till
1859. Han företog då i egenskap af korrespondent
resor till Tyskland, Österrike och Ungern, stannade
vid hemresan 1860 i Köpenhamn och bosatte sig 1863
i Hamburg. Derifrån återvände han först 1883 till
Stockholm, hvarest han afled d. 16 Juni 1885. –
Tidigt visade R. musikalisk begåfning och började
redan som gosse att komponera. Utan särskild
förberedelse tog han 1842 organistexamen med högsta
betyg i harmoni och orgelspel, och han blef genom
sin talang som pianist mycket uppburen i en mängd af
hufvudstadens finaste och mest musikaliska familjer,
ja han spelade rollen af ett musikaliskt faktotum
i 1830-50–talens umgängeslif. Hans kompositioner,
numera föråldrade, äro ganska många och bestå af
åtskilliga på den tiden inom
trädgårdsmusiken omtyckta tonmålningar (Pompejis
sista dagar, Slaget vid Narva, Det hvilande
representationsförslaget), operetten Der singmeister,
körfantasien Det brustna hjertat, Polonaise, Grande
marche, Melankoli m. fl. pianostycken, åtskilliga
sånger m. m., hvarjämte han utgaf en Musikalisk
katekes (1852) samt redigerade »Nordmannaharpan»
(1830–31; jämte E. Drake) och »Tidning för teater
och musik» (1835–36). I »Aftonbladet» (sedan 1831)
samt i mer än ett dussin andra tidningar lemnade
han bidrag i form af kritiker, korrespondenser,
noveller och kåserier. Utom ofvan nämnda musikaliska
tidskrifter redigerade han den literära »Helios»
(1846). Jämte åtskilliga dramatiska och novellistiska
arbeten: Musikkännarne (1833), Aristokraten på landet
(1836). Den avita boken (3 uppl., 1838), Doktor
Hjelplös (2 uppl., 1843–44) m. fl., skref han
romaner, såsom Den fria kärleken (1840), En pfiffig
karls missöden (1842) och Yttersta domen (1846),
samt tillfällighetsskrifter: Kritik öfver brochyren
»Dagens händelser» (af Beskow, 1838), Bidrag till
utredande af straussiska tryckfrihetsfrågan
(1841), Acherontiska bref (1847) m. fl. Han var
tillika en flitig öfversättare. R:s sista större
arbete var Några minnesblad (1877), berättelser och
interiörer från förf:s barn- och ungdomsår.
Rosén, Per Gustaf, astronom och geodet, född i
Linköping d. 17 Juni 1838, blef student i Upsala
1857, filos. doktor 1866 och docent i praktisk
astronomi 1867, hvarefter han såsom bysantinsk
stipendiat företog en resa till Ryssland och
Tyskland 1867–69. Han uppehöll sig derunder en
längre tid vid Pulkova observatorium. Af hans
vetenskapliga verksamhet derstädes må särskildt
nämnas hans studier i stjernfotometri, utförda med
en astrofotometer af Zöllners konstruktion. Efter
denna resa utnämndes han 1869 till professor vid
dåv. Topografiska kåren, numera Generalstabens
topografiska afdelning, samt till lärare vid
Krigshögskolan. Redan 1867 hade han deltagit i
trianguleringar vid Vestkusten för den europeiska
gradmätningen. Såsom professor erhöll han ledningen
af alla de geodetiska arbetena i Sverige, hvilka vid
hans tillträde pågått ett femtiotal af år på ett mer
eller mindre planmässigt sätt och delade mellan tre
olika verk: Topografiska kåren, Vetenskapsakademien
och Sjökarteverket. Då R. fick till uppgift att
planera och handlägga vårt lands triangulering,
voro ännu blott några delar af södra Sverige,
uppgående till endast en femtedel af hela landet,
på ett tillfredsställande sätt triangulerade. Under
hans öfverinseende af och personliga deltagande
i dessa arbeten har hela den öfriga delen af
landet, undantagandes en sträcka i Vesterbottens
län, blifvit öfverdragen med ett s. k. »första
klassens triangelnät», skelettet af den äfvenledes
långt framskridna trianguleringen i detalj. För
utförandet af dessa arbeten, till hvilka utom de
egentliga triangelmätningarna samt basmätningarna
höra astronomiska precisionsbestämningar af
polhöjder och longituder, anskaffades af R. tvänne
precisionsinstrument, nämligen ett passageinstrument
och två universalinstrument. Åren 1876,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
