Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosenblad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
må nämnas adelns bekanta stridsskrift vid 1650 års
riksdag: Samtal om de donerade godsens reduktion
emellan junker Per, mäster Hans, Nils Andersson
och Jon i Berga (tr. 1768). Minnespenningar hafva
öfver R. slagits såväl i Sverige (bl. a. af Svenska
akademien, 1825) som i Tyskland. Hans bild i olja
finnes, utom på andra ställen, i underhandlingssalen
i Münster och i Stora rådhussalen i Stockholm.
P. S.
3. Rosenhane, Johan, friherre, riksråd, den
föregåendes broder, född på Torp d. 11 Febr. 1611,
studerade i Upsala, företog 1631–36 utrikes resor
och anställdes efter hemkomsten genom Schering R:s
inflytande såsom hofmästare hos pfalzgrefven Karl
Gustaf, hvilken han åtföljde på hans utrikes resor
1639–40. R. blef vice landshöfding i Östergötland
1643, underståthållare i Stockholm 1645 samt
landshöfding i Viborg 1646 och i Östergötland 1655. I
sistnämnda egenskap fungerade han som ledare af
landskapsmötet 1656 i Linköping. R., hvilken 1654
erhållit friherrlig värdighet, inkallades 1658 i rådet.
Död 1661. Hans i Riksarkivet förvarade
»Diarier» äro af värde för historieforskningen.
P. S.
4. Rosenhane, Gustaf, friherre,
skald, broder till den föregående,
föddes på Torp d. 19 Maj 1619, studerade vid Upsala
universitet och under utländska resor samt ingick
sedermera i rikets tjenst. Då han 1654 blef friherre,
var han redan vice president i Svea hofrätt. Han var
1661–64 president i Dorpts hofrätt och utnämndes 1672
till häradshöfding i Upland, hvilken befattning han
dock troligen icke länge innehade. Död i Stockholm
d. 26 Mars 1684. – R. är bekant såsom en af Sveriges
äldsta lyriska skalder. Såsom sådan tillhör han
hufvudsakligen Kristinas tidehvarf, fastän hans dikter
mestadels först senare sågo dagen. Hans tidigaste
arbete är Wenerid (1680), som å titeln säges vara »för
mehr än trettio åhr sedan skrifwin». Det innehåller
en följd af 100 sonetter (utom inledningssonetten)
öfver skaldens kärlek till en ung qvinna och röjer
en ren och fin, fast ej synnerligt stark fantasi,
ett för sin tid ovanligt välde öfver språket samt en
mild och sedlig känsla. Språkets outbildade skick
har dock vållat författaren svårigheter, hvilka
långt ifrån alltid kunna anses öfvervunna. Ungefär
samma omdöme gäller om Fyratijo små wijsor (1682),
likaledes förskrifvande sig från 1650-talet. I Thet
swenska språketz klagemål (1658; ny uppl. 1706)
gifver sig diktarens fosterlandskänsla luft
i varma ord, ehuru uppfinningen i det hela är
obetydlig och »de satiriska huggen mer styrda af
förtrytsam harm än humoristisk qvickhet». Dessa
skrifter, alla utgifna under psevdonymen Skogekiär
Bärgbo, hafva för sin utomordentliga sällsynthet
omtryckts genom G. E. Klemming i »Vittra skrifter»
af R. (1853). – R. utgaf derjämte Förklaring öfver
then 103 k. Davidz psalm (1680) samt Respublica
glacialis (1681), en skildring af vinterfisket i
Norden. Jfr E. Meyer: »Gustaf Rosenhane» (1888).
-rn.
5. Rosenhane, Johan Scheringsson,
friherre, ämbetsman, son till R. 2, föddes
d. 16 Mars 1642. Han fick sin första uppfostran
hos sin farbroder Johan R. i Viborg, der han
med nästan rörande hängifvenhet fäste sig vid
sin lärare, Folker Uhr, i hvars sällskap
han, efter slutade studier i Upsala, företog sina
utrikes resor 1660–63. Hemkommen, utnämndes R.
till assessor i Kommersekollegium, hvartill hans
speciella studier öfver handeln under vistelsen
i Holland torde gjort honom särdeles lämplig.
Hans kunskaper i denna gren togos ytterligare
flerfaldiga gånger af regeringen i anspråk för
extra uppdrag, såsom då han 1665 skickades till
Göteborg för att ordna den engelska handeln och
1667 till Wismar för inrättandet af ett nederlag.
1671 kallade enkedrottningen honom till
sin hofmarskalk. Vid 1675 års riksdag blef
R. ordförande i granskningskommissionen öfver
regeringens förvaltning, och 1680 blef han
ledamot af den då tillsatta kommissionen öfver
Kammarkollegium. Likaså blef han ledamot
af en kommission för handelns iståndsättande,
som varade i 12 år. 1685 utnämndes R. till
president i Wismarska tribunalet, hvilket ämbete han
beklädde till sin död. Vid 1686 års riksdag
var han emellertid i Stockholm och bidrog genom sin
sans och klokhet att förhindra alltför våldsamma
beslut i finansielt hänseende. »R. skulle», säger
Carlson, »genom grundliga insigter, måtta i striden
och framställningens klarhet hafva varit en
prydnad för hvilken rådplägande församling som
hälst.» Åren 1704–07 utförde han såsom ambassadör
en beskickning till preussiska hofvet. Han afled i
Wismar d. 3 Sept. 1710. P. S.
6. Rosenhane, Schering, d. y., friherre, ämbetsman,
historisk författare, den föregåendes brorsons
sonson, den siste af denna vittra slägt, föddes
på Torp d. 6 Jan. 1754. Efter slutade akademiska
studier i Upsala ingick han 1772 i K. M:ts kansli.
1779 antogs han till 2:dre sekreterare i Kabinettet
för utrikes brefvexlingen och befordrades 1786 till
1:ste sekreterare derstädes samt blef en verklig
föredragande ej blott för utrikes ärenden,
utan äfven för en mängd andra, hvilka Gustaf
III till hemlighetens bevarande uppdrog åt honom.
1792 blef han kansliråd med säte och stämma
i Kanslikollegium, men behöll sin förra
tjenst till 1800. 1801, efter Kanslikollegiets
upplösning, blef han ledamot af Kanslers-gillet. I
den efter revolutionen 1809 skapade Kanslistyrelsen
blef R. medlem med statssekreterarefullmakt. Han
höll konferenser med de främmande ministrarna
i Stockholm, under det riksdagarna i Örebro
pågingo 1810 och 1812, och utnämndes sistn. år till
öfverpostdirektör. Död på Torp d. 6 Nov. 1812.
R. var ledamot af Vitt. hist. o. ant. akad.
(1790) och Vet. akad. (1799). Ett utmärkt
minne understödde hans böjelse för
historiska undersökningar. Hans samlingar
af böcker och manuskript voro betydande och de af
honom författade afhandlingar och skrifter många.
Bland de mest bekanta af dessa äro: Afhandling
om de fem höga riksembeten uti Sverige (ny uppl.
1799), Utkast till Kon. Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
