Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosenrot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Södermanlands regemente. 1861–65 deltog R. såsom
en synnerligt nitisk och arbetsam ledamot i den
k. komité, som tillsatts för afgifvande af förslag
till landtförsvarets förbättring. Han utnämndes
1867 till generalmajor, 1870 till landshöfding i
Värmlands län och 1873 till generalbefälhafvare
i 3:dje militärdistriktet, under tiden arbetande
i komitéer, dels såsom ordförande (sedan 1868) i
vapen- och befästningskomitén, dels såsom ledamot
(1873–74) i den komité, som granskade Generalstabens
härordningsförslag, hvilket hvilade på allmän
värnpligt. Den 11 Sept. 1877 kallades R. till statsråd
och chef för Landtförsvarsdepartementet, men lemnade
taburetten d. 19 April 1880 i sammanhang med De
Geerska ministèrens afgång till följd af riksdagens
motsträfvighet att antaga en ny värnpligtslag. R.,
som 1879 utnämnts till generallöjtnant i armén,
återgick till sin generalbefälhafvareplats,
som han innehade till 1884. Han erhöll 1889 på
begäran afsked ur armén. I riksdagsförhandlingarna
deltog R. under ståndsperioden, såsom sjelfskrifven
ledamot af ridderskapet och adeln, samt var 1850–51,
1853–54 och 1859–60 ledamot af Allmänna besvärs- och
ekonomiutskottet. 1871–84 satt han, vald af Värmlands
läns landsting, i riksdagens Första kammare och var
1875–77 denna kammares vice talman. Sedan 1857 är
R. ledamot af Krigsvetenskapsakademien.
Rosensylt. Se Rosenblad, farmak.
Rosensöndag. Se Midfastosöndag.
Rosenträ. Se Cordia.
Rosenvatten, aqua rosae, med., beredes enligt
Sv. farmakopéns föreskrift på det sätt att antingen
2 del. färska eller 3 del. med halfva sin vigt
koksalt inlagda kronblad af Rosa centifolia
L. öfvergjutas med 20 delar sjö- eller flodvatten
och underkastas destillation, hvilken afbrytes,
då 6 del. destillat erhållits. Det i förlaget
öfvergångna rosenvattnet innehåller en mycket
ringa mängd rosenolja och har derigenom en
svag, men behaglig lukt af rosor. Rosenvatten,
blandadt med lika delar blyvatten, är ett
af allmänheten ofta användt »ögonvatten».
O. T. S.
Rosenved. Se Rosenrot.
Rosenvinge. Se Kolderup-Rosenvinge.
Rosenvold [-våll], dansk herregård, byggd 1585 i
sydöstra delen af Nörrejylland, Vejie amt, ligger
vid norra sidan af Vejlefjorden, omgifven af
skogklädda höjder. Sedan 1756 är den hufvudsäte
i slägten Rantzaus »forlods», hvars innehafvare
äro danska länsgrefvar. R. omfattar 300 tönder
hartkorn, deraf 100 t. fästegods, och bortåt 1
mill. kr. fideikommisskapital. E. Ebg.
1. Rosén von Rosenstein, Nils, läkare, föddes
i Sexdräga, Elfsborgs län, d. 1 Febr. 1706, blef
student i Lund 1720 och började, ämnad till prest,
vinnlägga sig om de döda språken och teologien, men
öfvergick snart, på Rydelius’ inrådan, till medicinska
studier, för hvilka han alltifrån barndomen visat
synnerlig lust. Af brist på medel måste han 1724
antaga kondition i Stockholm och sysselsatte sig under
de följande åren äfven med öfversättningar efter Des
Pepliers (»Fransysk grammatica»; många
uppl., sist 1811), von Rohr, Scriver och
Strimesius. Helt oväntadt förmåddes han af O. Rudbeck
att aflägga prof för medicine adjunkturen i Upsala,
till hvars innehafvare han ock 1728 utnämndes. 1729
företog R. en längre utrikes resa, under hvilken han
knöt förbindelser med många af Europas förnämsta
läkare och åhörde Wolf, Sénac, Quesnay, Tronchin,
Boerhaave, von Haller m. fl. samt 1730 promoverades
till med. doktor i Harderwijk efter afhandlingen
De historiis mordorum rite consignandis. Våren
1731 återkom R. till Upsala, och från denna tid
kan man räkna uppkomsten af ett nytt tidehvarf
för läkarevetenskapens studium i Sverige. Han
erhöll genast förordnande att förestå O. Rudbecks
professur, och bland hans åhörare räknades
t. o. m. hans medbroder Roberg. 1734 blef han
assessor i Collegium medicum, 1735 k. lifmedikus
och 1739 ledamot af Vetenskapsakademien. 1740
tillträdde han professuren i botanik, hvilken han
1742 bytte med Linné, då han erhöll professuren
i praktisk medicin samt föreståndareskapet öfver
sjukhuset. 1745 erhöll han uppdrag att öfvervaka
kronprinsessans nedkomst och fick följ. år arkiaters
titel. Från den tiden uppvaktade han ofta vid hofvet,
men skötte tillika sin professur, tills han 1756
ingick tjenstebyte med sin måg, dåv. bibliotekarien
Sam. Aurivillius. Bibliotekariesysslan lemnade
han dock redan följande år. – Såsom läkare intog
R. obestridligt främsta rummet bland samtida
svenskar. Han införde bruket af kinabarken och
koppympningen, verkade såsom lärare och föreläsare
samt i synnerhet såsom författare af populära
medicinska skrifter. Genom detta förstod han att
skaffa aktning åt läkarens yrke, väcka allmänhetens
intresse för helsovård och läkekonst samt sprida
upplysning rörande sjukdomars botande i de kretsar,
der man förut knappt vårdat sig om dem. Utom
Compendium anatomicum (1736, 2:dra uppl. 1738) och 46
akademiska afhandlingar äro nästan alla hans skrifter
egnade åt dessa syften. Dit höra hans båda tal i
Vetenskapsakademien: Om en opartisk och förnuftig
medici göromål (1746) och Om pesten (1772), flere
rön i samma akademis handlingar, men framförallt hans
klassiska Underrättelser om barnsjukdomar och deras
botemedel (1764, 5:te uppl. 1851; öfvers. på danska,
tyska och engelska), Hus- och rese-apothek (1765,
2:dra uppl. 1772; öfvers. på danska och tyska)
samt Afhandling om gikt och stenpassion (1772,
84) hvilka arbeten framkallade en dylik literätur i
andra land genom Tissot m. fl. »R. innehade konsten
att gifva åt sina tankar en populär, för äfven den
obildade tillgänglig form, utan att eftergifva
något af deras väsentliga, för konsten vigtiga
innehåll och att således vara populär utan att vara
ytlig.» – R. adlades 1762 (han hette förut Rosén;
se öfversigten af denna slägt) och åtnjöt äfven
andra utmärkelser af flere slag. Han afled i Upsala
d. 16 Juli 1773. År 1814 lät Sv. akad. prägla en
minnespenning öfver honom, och Franzén skref i samma
akademis Handlingar (7:de delen, 1820) hans »Minne».
-rn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
