Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosenrot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vittra kretsar. Hans personliga umgängesgåfvor,
hans samvetsgranhet och ädla oveld vitsordas med
en mun af hans samtida. Äfven de, som i en senare
tid uppträdde såsom Svenska akademiens bittra
motståndare, fosforisterna, hafva erkänt detta. Vid
Upsala universitet var han så populär, att det 1796 på
allvar sattes i fråga att välja honom till kansler,
något, som han dock sjelf afböjde. Jämväl här lade
han i dagen sin vanliga humanitet, då han understödde
äfven personer, som i filosofiskt hänseende intogo en
från hans egen skiljaktig ståndpunkt, en Boëthius,
en Höijer. Öfverallt hvar han förmådde framdrog han
lefvande talanger eller pröfvad duglighet. Hans goda
hjerta och hans oerhörda minne öfverlefde, sedan
hans öfriga själsförmögenheter småningom slappats
och kroppen blifvit en vegeterande koloss. – Hans
Samlade skrifter (3 del., 1838) utgåfvos af hans
systerdotterson, kammarherre J. N. Tersmeden. Jfr
H. Järtas företal till dem. -rn.
3. Rosén von Rosenstein, Magnus (Måns), sjömilitär,
den föregåendes systerson, född i Upsala d. 9 Mars
1755, var son af professoren S. Aurivillius och Anna
Margareta Rosén von R. (dotter af R. 1). Den unge
M. Aurivillius, som 1771 utnämndes till fänrik vid
arméns flotta, blef 1773 jämte sina syskon adopterad
adelsman på sin morfaders namn och nummer
(introd. 1776). I nord-amerikanska frihetskriget
deltog han 1776–78 ombord på den engelska och sedan
1779 på den franska flottan, var med i flere
träffningar och sjöbataljer, men slutade som
engelsmännens fånge i slaget vid Guadeloupe d. 12
April 1782. Sedan han ur fångenskapen 1783
hemkommit till Sverige, utnämndes han s. å. till
sekundmajor vid Arméns flottas Stockholmseskader och
utförde 1784–85 såsom chef å fregatten »Gripen» en
expedition till Medelhafvet och i sammanhang dermed
en beskickning till kejsaren af Marokko. Under
finska kriget anförde R. 1788–89 skärgårdseskaderns
avantgarde och lade stor bravour i dagen i
synnerhet i det olyckliga slaget i Svensksund d.
24 Aug. 1789, der han ombord å hememan
»Oden» genom sitt timslånga försvar af passet
beredde den öfriga delen af flottan tid att undkomma,
men omsider, efter 10 timmars oafbruten kanonad,
nödgades gifva sig fången. 1791 företog R., med
fregatten »Bellona», en ny beskickning till Marokko,
förordnades 1794 att förestå chefsämbetet vid
ofvannämnda afdelning af Arméns flotta samt utnämndes
1797 till konteramiral. R., hvilken bevistat nio
stora sjöslag, afled i Upsala d. 4 Nov. 1801.
4. Rosén von Rosenstein, Karl von, ärkebiskop, den
föregåendes broder, född i Upsala d. 13 Maj 1766,
aflade 1787 filos. kandidatexamen i Upsala och
promoverades 1788 till filos. magister (primus).
Efter att 1790 hafva tagit teol. kandidatexamen
och förordnats till docent i teologi, året
derpå prestvigts samt 1792 blifvit teol.
licentiat utnämndes han 1796 till kyrkoherde i
Kumla församling i Strengnäs stift. 1803 och
1807 fick han andra rummet på biskopsförslag, och
1809 utnämndes han till biskop i Linköpings stift.
Sistnämnda år
promoverades han till teol. doktor (primus). 1819
kallades han till Lindbloms efterträdare på Upsala
ärkebiskopsstol. Död på Brunna vid Upsala d. 2
Dec. 1836. R. var en vänsäll, hjelpsam man,
med ett intagande yttre och, såsom han yttrade
om sin företrädare J. A. Lindblom, »danad att
emottaga både djupare och lifligare intryck af
glädjen än af sorgerna». – I det politiska lifvet
deltog R. såsom presteståndets vice talman vid
riksdagarna 1809–18 samt talman 1823–35. Han gjorde
sig fortjent om undervisningen såsom ledamot af
uppfostringskonsten, hvars betänkande till större
delen flöt ur hans penna och lades till grund för
1820 års skolordning, samt såsom vice ordförande
i den 1829 tillsatta läroverkskomitén. Han var
ledamot af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1807),
Vet. akad. (1808), Vitt. hist. o. ant. akad. (1810;
hedersled. 1818), Landtbruksakad. (1812), Svenska
akademien (1819), Vet. soc. i Upsala (1820)
och Musikal. akad. (1822). I sitt inträdestal
i Sv. akad. (1820) tillskref han akademiens
val dess aktning för N. von Rosenstein, »hvars
faderliga hjerta», såsom orden föllo, »akademien
velat hugna genom upphöjelsen af en ömt vårdad
fosterson». Utom nyssnämnda Inträdestal (Sv. akad:s
handl. ifrån 1796, del. IX, 1822) finnas af R. tre
akademiska afhandlingar samt åtskilliga tal och
predikningar. Han egde för en prestman ovanligt stora
teoretiska insigter i landtbruket, skref Berättelse om
några försök att leda vatten från sank mark efter
Elkingtons sätt (1807) och redigerade 1804–12 Örebro
läns hushållningssällskaps handl. Med R. utslocknade
ätten Rosén von Rosenstein på svärdssidan.
Rosenörn, dansk adelsslägt, hvars stamfader, assessor
Peder Mathissön, adlades 1679. Sedan 1848 hafva fyra
danska ministrar burit namnet R. – 1. Ernst Emil R.,
född d. 7 Nov. 1810, blef jur. kandidat 1838 och var
två gånger, 1855–64 och 1866–69, medlem af folketinget
samt 1869–70 kyrko- och undervisningsminister. 1870–83
var han overpresident (öfverståthållare) i
Köpenhamn och erhöll geheimeråds titel 1883. Sedan
1879 är R »kongevalgt» landstingsman och står
i spetsen för den s. k. »selvbeskatning» till
fäderneslandets försvar. Han har också deltagit i
arbetet för förbättring af de fattigare klassernas
ställning och var 1875 ordförande i den stora
arbetarekomitén. – 2. Matthias Hans R., född d. 24
Nov. 1814, blef stiftsamtman på Island 1847 och
i Sept. 1849 inrikesminister (till 1851). Han var
medlem af folketinget 1849–53 och blef i Jan. 1852
kabinettssekreterare hos konungen, men afskedades
1853, emedan han i frågan om tullgränsens flyttande
från Ejder till Elbe var af annan mening än
ministeriet. 1854–85 var R. amtman i Randers och
erhöll vid sin afgång titel af geheimeråd. Med
undantag af tiden 1856–61, då han hade säte i
riksrådet, har han icke deltagit i det politiska
lifvet. R. har utgifvit Grev Gert af Holstein og Niels
Ebbesön af Nörreris (1:sta d. 1887, innehåller endast
förberedande undersökningar) samt Lösrevne blade af
livsminder (1888). – 3. Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
